Monday, December 28, 2009

Årets ...

Expressen har redan publicerat sin årslista. Jag ska inte vara sämre.

Plats: Parken vid Österport station.
Stad: Berlin.
Artist: Bob Dylan.
Konsert: Thåström.
Skiva: Säg Ingenting Till Mig.
Låt: Du Min Vän I Livet.
Film: Inglourious Basterds.
Utställning/Bok: From Back Home.
Mat: Vietnamesisk.
Citat: Bara den som förändras är trogen sig själv.
Samarbete: Rosengårsutställningen.
Skämt: Geten på (post)Moderna Museet i Malmö.

Hörs igen efter nyår. –Take care ...

T.

Saturday, December 26, 2009

Veckans Citat.

”Ingen kan råda och hjälpa er, ingen. Det finns bara ett enda sätt. Gå in i er själv. Utforska den grund som manar er att skriva; pröva om den sträcker sina rötter in i det djupaste stället i ert hjärta, erkänn för er själv om ni skulle dö ifall ni förvägrades skriva. Detta framför allt:

-Fråga er själv i er natts tystaste timme: Måste jag skriva..?”

/Rilke


T.

Wednesday, December 23, 2009

Livet Är Förunderligt.

Min vän skåningen ville se snö, det finns nog ingen som är så mycket skåne som han, han till och med skriver på skånska.

I år ville han absolut se snö.


Han satt sig på tåget till Kiruna (måste vara på säkra sidan).

Resten vet vi.

T.

Monday, December 21, 2009

NaturPoesi (eller något).

... det knarrar under klackarna ... de är en vinternatt ...


T.

Sunday, December 20, 2009

Hej Igen,

fint att du kunde svara så snart, det gläder mig och jag behövde det, och tack för låtarna. Jag gillade verkligen känslan, och gitarrspelet, det får mig att tänka på Joni Mitchells -Blue. En skiva jag fortfarande kan lyssna på nästan dagligen och omslaget är det absolut bästa någonsin. Ja, omslaget, jag hjälper dig gärna med bilder när det blir tid för det, det skulle vara en ära att få ha mina bilder på din skiva. Kanske borde jag sätta mig på tåget och åka upp, låta din musik inspirera mig ett tag, du bor väl kvar där mitt emot fotbollsplanerna. På tal om det, har du hört att Henke Larsson är ny tränare i randigt, det känns riktigt bra, om inte annat för mediabevakningen, och sen trillar sponsorslantarna in, vi kan inte förringa medias makt, teve och tidningar, gratisannonser. Läser recensionerna av nya bluesboken. De är bra. Eller egentligen står där ingenting, precis som vanligt, jag har aldrig fått dåliga recensioner, men aldrig heller har någon recensent begripit vad jag håller på med, och det är väl kanske tur det. Du har nog rätt i att jag lät uppgiven i förra brevet, det är som vanligt när projekten är klara, men denna gång kändes värre. Allt som arbetet tryckt bort bubblade upp igen. Skiten utanför blev för påtaglig. Jag var som Bambi på hal is. Kunde helt enkelt inte värja mig, allt slog emot mig samtidigt, kände mig helt jävla tom när jag kröp ut ur mitt gryt. Det är aldrig enkelt att bli av med ett barn, det man vaggat och burit på sin arm så länge, inte konstigt om jag kände mig ensam och övergiven. Man står ju helt plötsligt bara där utan någonting på sig. Idag är det bättre. Har några nya prylar jag filar på. Vi borde gå ihop och göra någonting, en slags manifestation över hela landet samtidigt, en protestutställning för humanare politik. Det gick ju faktiskt med fröjdenborgsutställningen. Minns du den (då när jag råka säga kuk i teve). Bilderna skapade den debatt jag sökte och dagcentralen fick till slut vara kvar. Det är just den hårda protesten jag kan sakna i konsten idag, ingen tycker någonting, men det får fan inte bli progg, något tristare kan jag inte tänka mig. Bra musik och artikulerad text, kombinerat, annars kan det lika gärna vara. Bilder som sparkar uppåt. Känslor som når in. Det går aldrig att förneka vad man ser och känner. Ja, du hör ju själv, jag är på banan igen, men denna gång lite mer finstämd och inte alls lika bullrig som tidigare. Skyller på fiskleveroljan, den ska dämpa hetsiga människor, och det är väl därför jag äter den. Sen är det naturligtvis så att jag simmar i andra vatten nu. Det bidrar säkerligen. Mycket och inget har hänt sen vi sågs, berättar mer längre fram, ser fram emot ditt brev och lycka till med skivan.

Ta hand om dig.

T.

Friday, December 18, 2009

Kära Du,

tid har gått sen vi pratades vid sist, ett kort men varmt samtal, vad jag minns. Jag har gjort klart tre utställningar och en bok, det har tagit min energi för ett tag, och det kan nog hända att jag inte har varit speciellt social under några månader. Det är nödvändigt att skärma av för att kunna gå in i mig själv. Du vet. Kanske var det i mesta laget med så mycket arbete, troligtvis, men det är ju arbetet som blåser eld i min glöd, får ögonen att brinna. Nu går jag på slak lina igen och vet varken ut eller in. Det är visserligen skönt att låta dagarna flyta, bara lyssna på musik, dricka varm choklad och läsa böcker, men det börjar krypa, tror jag måste röra på mig, funderar på att ta mig ner till Berlin över nyår, men jag får se. S är med mig igen. Hörde att man kan fixa ett slags EU-pass så hon kan följa med, om inte annat bara över sundet, Christiania har ju precis öppnat sin julmarknad, och där brukar vara vackert nu när snön kommit. Du och jag skulle ju åka dit. Minns du det. Men det blev såklart aldrig av och nu är det kanske sista chansen. Danska folketinget är på hugget och har bestämt att allt ska rivas, det känns sorgligt, danskarna som alltid stått för det öppna går nu i spetsen för det allt mer trångsynta Europa. Hur det kommer att bli här hemma vågar jag knappt tänka på, vi börjar nu se resultaten av borgarnas vandalisering, se bara på deras nedmontering av sjukförsäkringen, se arbetslösheten, och Sverigedemokraternas framgångar ska vi inte ens tala om. Vad är det som händer? Alla våra sk konstnärer bara sitter i sina gryt och håller käften. Håller käften och koncentrerar sig på sig själva, och jag är inte bättre, se bara senaste boken, snacka om navelskådning, men jag försvarar mig med att jag även gjorde Rosengårdsutställningen. Plus att jag faktiskt var tvungen att göra boken för min mentala hälsa (skickar dig ett ex som jag lovat). Utan det arbetet hade jag dött. Tänker på hur Försäkringskassan skulle hanterat det, antagligen inte alls, istället blev det en bok och jag är frisk igen, allt i linje med den nya tiden, de borde fan hurra och skicka mig blommor, göra mig till affischnamn för den starka företagaren som klarar sig själv. Up yours och In my ass. Kanske vore en film om skiten som händer här i landet på sin plats. En film som vänder upp och ner på allt. En ny Sagolandet skulle sitta fint. Förresten vill B, producenten du vet, ha mig som fotograf på hans nästa film, men jag vet inte, det brinner liksom inte, tror inte riktigt på idén. Måste prata med honom om det. Det är mycket man borde prata om. Ibland känns det som om alla är trötta, som att människor inte pratar med varandra längre, jo man pratar om vädret och tv-programmen, det enkla, men dom viktiga samtalen, samtalen om livet, om filmerna, om konsten, var är dom, på MSN och Facebook kanske, jag vet i fan, där är för kallt. En flaska vin, några ostar, en skön soffa, och riktiga samtal, det är räcker långt. Du och jag borde ta oss tid att prata oss igenom en natt snart.

Vi hörs.

T.

Thursday, December 17, 2009

Snön.

Igår kom snön till mig, till mig som ett barn, naiv som ett barn gick vi långt den kvällen. Fiskebåtarna. Uppväxtmarkerna. Gamla skolan ungefär. Trollskogen som nu mest är fula hus. Men snön tog mig som ett barn. Ett vuxet barn som fortfarande vill leka, och tillåter sig att göra det, shackleton, snöänglar och stjärngossar.


I morse när jag kika ut. Snön låg kvar och solen fick den att gnistra som strasshalsband från åttiotalet. Rosa läppstift och pufflugg. Nä, nu är det framtiden och livet måste levas som det liv det är, ljuset och snön räcker långt för mig.

Som när det lilla blir stort. Som idag. Som igår. Som nu.

T.

Friday, December 11, 2009

Nya Bluesboken Ute Nu.

Det är inte en syster eller bror. Det är mer en kusin till den förra.


Samma format med andra berättelser.

T.

Monday, December 7, 2009

Minns Hamburg (St:Pauli).

M. Tack för tipset.



Fan. Jag vet precis. Precis exakt.

T.

Saturday, December 5, 2009

Mer Blues Från Landskrona (släppfest).

Boksläppsfest lördagen den 12 december.

Signering och samtal på biblioteket 11:00 - 14:00. Sen på Inferno en lite mer festaktig signeringskväll med Någon på scen.

Alla välkomna och gratis inträde såklart.

Den 1:a maj 2007 kom jag och Jonas Bergh med boken -En Blues Från Landskrona, en bok som snart blev slutsåld i handeln, och nu lagom till jul kommer vi med -Mer Blues Från Landskrona. En annan bok, men inte helt olik, bara andra historier från samma berättare och med Landskrona som spelplan, ungefär så, men samtidigt ändå inte.


Vi är Fantomen på Linjen. Vi är Robin Hood i Karlslund. Vi är Sonny Johanssons avgörande skalle när alla trodde att det var över. Vi är Engelska läktaren en regnig nerflyttningssöndag i oktober.
Vi kommer alltid tillbaka. Du kan aldrig vara lugn.
Du kan alltid vara lugn. Vi kommer tillbaka. När svanarna vinglar i vinden i flykten. När vinterstormarna sliter i kallbadhusets pålar och vattentornet svajar och hotar att falla, hotar att krossa allt.
Då är vi tillbaka för att berätta en annan historia.


Så skriver vi bokens baksida.

Se även bilderna som utställning på Galleri Glasorama med invigning söndagen den 13 december klockan 13:00. Alla bilder är till salu och finns på Östervångsplan 16 (vid nya stationen). Julpriser utlovas.

Allt i Landskrona. Naturligtvis.

T.

Monday, November 30, 2009

Längtan.

Idag såg jag parkgubbarna ta in bänkarna och nu är mörka hösten här på riktigt. Det känns och hörs där ute. Kanske är det redan vintervitt längre uppåt, jag vet inte, det var längesedan jag blickade norrut och regndropparna mot bläcket är mer rogivande här i år. Jag är ensam i mitt arbete. Jag väntar på ett brev som aldrig kommer. Ett brev som en slags försoning i något som varit. Jag läser böcker, sover i andras hem ibland, känner värme från vänner, och har egentligen ett bättre liv än jag kan tänka mig, men jag längtar.

Jag längtar bort, jag längtar hem, jag längtar efter stillhet, längtar efter fart, jag bara längtar. Jag är inte sorgsen. Jag är inte svart. Det har bara varit mycket ett tag och jag har svårt att hitta det lugn jag behöver nu. Jag har varit naken alltför länge och behöver stänga till ett tag. Behöver komma bort från arbetet och göra allt det andra gör, vad det nu är, titta på tv, handla på ikea, dricka grogg, spela innebandy, jag vet inte.

Det är ett år sen jag skrev, skrev på riktigt, då skrev jag vid ett bord någon annanstans. Ett år går fort och mycket händer, man är med om saker, glädje och sorg, och snart har det gått ett år till. Det flyter på i mitt yrkesliv, jag får utmärkelser och blomsterkvastar, främlingar kommer fram och vill ta i hand, tidningar skriver hyllningsord, det är fint och vackert och borde glädja mig, i stället känner jag mig tom. Det är inte som jag är otacksam. Det är nog mer som en varning att jag måste vara rädd om det lilla där inne som är jag. Därför stänger jag nu till och låter räven bara vara räv ett tag.

T.

Sunday, November 29, 2009

Ordningen Återställd.

Sally är med mig igen.


Det var allt jag hade att säga.

T.

Saturday, November 28, 2009

Fiffig Lösning.

Det gapas hit och dit om fotoklimatet här i landet, att samtalet inte finns, jag har tidigare själv stämt upp i den kören, men märkte ganska snart att de flesta som sjunger där, sjunger falsk. Bild är bild och egentligen inte så mycket att snacka om.

Numera koncentrerar jag mig mer på att göra och skiter sen i resten, jag gör mina utställningar och mina böcker, sen är det upp till andra att tycka. Oftast är det dom som inte gör som tycker. Är det för att dom inte kan. Är det för att det alltid är lättare att snacka än att göra. Jag vet i fan, men en sak vet jag, jag trött på tjatet om att allt skulle vara dåligt, kanske är det det, men se till att göra något bättre då, annars håll käften. Bitterhet är aldrig klädsamt.

Jag menar inte att man ska kamma medhårs, tvärt om. Jag menar inte att allt bara ska trallas på som vanligt utan kritik och samtal om förändring, tvärt om. Jag menar inte att vi inte behöver samtalet, tvärt om. Jag menar bara att du måste artikulera annars förstår ingen vad du säger. Jag menar bara att du bör ha något på fötterna för att uppfattas som trovärdig.

"... jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker ..."

För övrigt ska jag soppa film i dag, trots att det inte är söndag, och igår bytte jag en print mot flygbiljetter till Berlin. En fiffig lösning, eller hur, någon får något fint på väggen och jag kommer till Berlin igen, fiffigt värre.

Allt behöver inte vara en upptrampad stig. Tar man sig utanför ledet blir vägen bara lite krokigare men stegen känns stabilare med tiden, och grunden tyngre, egna ben håller alltid lite längre.

T.

Friday, November 27, 2009

Börja Om Från Början Igen.

Satt hemma hos mina vänner kommunisterna, kommunister som egentligen är socialister, socialister som tror på kärlek och värme istället för hat och klyftor. Där trivs jag, det är ett riktigt hem och jag känner mig alltid lite mer hel när jag varit där, det är liksom på riktigt utan fernissa, sådant som är svårt att förklara med ord, det måste kännas.

Igår fick jag till och med en egen nyckel, vad säger man, ingenting, det behövs inte. Och det är precis det jag menar.

Ibland kan tycka det är märkligt, ganska ofta faktiskt, att inte alla människor tror på värme och vänskap, sådant borde vara självklart och inte ha någonting med politik att göra. Hur man medvetet kan tycka att del människor skulle vara mer värda än andra övergår mitt förstånd. I min naiva hjärna har jag svårt att begripa hur sådant kan bli en realitet, stå i ett partiprogram, naturligtvis med en annan formulering, men på fullt allvar. Jag förstår det inte. Och kommer nog aldrig att göra det (tur är väl det).

Vi satt på krogen, H och jag, som så många gånger förr.

Heineken på flaska till mig och H drack någon märklig öl på fat, han gillar konstiga öl, för min egen del räcker det bra med Beck´s, Heineken eller någon vanlig grön. Ibland toppar jag det med en liten Jägermeister (liten och ibland).

Snacket kom in på Farbror Blå. Han möter en del sådana i sitt arbete och hade träffat en överförfriskad på krogen härom veckan. När jag berättade att krimarna klapp mig här för leden sa han bara:

- Det förstår du väl. Se hur du ser ut. Du går omkring med din christianiamössa och med hunden okopplad. Som en jävla flummare.
- Vadå, ska det spela någon roll, svarade jag.
- Nej det ska det såklart inte, inte för oss, men för dom hamnar du i formulär 1A hur en langare ser ut. Schablonbilden du vet. Sen att dom gick bet och mötte en person som kan snacka för sig är en helt annan sak. Tyvärr är det så verkligheten ser ut. Tyvärr.


Nu är vi där igen. Människor bedöms inte lika, för mig handlar det bara om kläder, kläder som jag kan byta, men för många handlar det om hudfärg, hudfärg som sitter där den sitter.

Det känns som att vi borde vända upp och ner på hela skiten börja om från början igen. Något bättre råd kan jag tyvärr inte ge.

T.

Wednesday, November 25, 2009

Vem Vet - Inte Jag.

Min och Marias Rosengårdsutställning skapar tydligen debatt (innan den öppnat), det är bra, kanske är det det som är syftet. Vem vet.

Människor intresserar mig. Kött och blod intresserar mig. Drömmar och alla små vardagliga tankar som ligger långt ifrån det vi brukar kalla nyhetsvärde intresserar mig. Personliga berättelser som nästan är privata intresserar mig. Alla dom historier och livsöden som gör oss till människor, som gör oss mer lika än olika, intresserar mig. För egentligen bär vi väl alla på samma drömmar och samma längtan.

Jag lyssnar hellre på Dylans Make You Feel My Love än The Times They Are a-Changin. Inte för att den ena skulle vara bättre än den andra, det är två bra låtar, på olika vis, men den förstnämnde är mindre och berör mig mer.

Någon frågade om jag inte var rädd när jag var där ute och knipsade. Inte alls. Mycket är jag rädd för här i världen, men fan inte för människor, och det måste berättas flera historier om samma sak. Dom stora frågorna kan jag ingenting om och kanske ser jag det som min uppgift att berätta om det lilla i livet. Vem vet - inte jag.

T.

Tuesday, November 24, 2009

Som.

Efter pundande på Kastrup hamna vi på Warschauerstraße. Som tänkt.

Jag får frågor om varför jag fortfarande envisas med att knipsa analogt, svaret är enkelt, det blir bättre. Digitala filer ger brus. Tri-X ger korn. Riktig film ger svärta. Digitala kort ger något som liknar svart. Det är en viss skillnad och svårare är det faktiskt inte. Sen gillar jag det fysiska, det man kan ta på, som ett negativ, som sex.

Jag var på platser jag aldrig varit. Tog mig ut till där spåren nästan tar slut, eller börjar, och det var varmare där i år. Natten var en uppknäppt jacka, halsduken hängde slö, Beck´s på flaska i handen utan tjocka vantar, och allt är så där enkelt som det känns.

T.

Thursday, November 19, 2009

Ta Min Vals.

Fick Ebba Forsbergs Leonard Cohen tolkningar härom dan.

Och hennes version av Sisters Of Mercy (kärlekens systrar) är fan det vackraste jag hört på mycket länge. Som ett privat brev till dig.

Det var allt jag hade att säga inatt.

T.

Wednesday, November 18, 2009

Projektkurs I Fotografi.

Några platser kvar.

Hög tid att söka projektkursen i fotografi på Fridhems Folkhögskola.

Kursen är på heltid under vårterminen 2010 och är CSN - berättigad.

Kursens syfte är att var deltagare ska kunna arbeta fokuserat med ett eget fotografiskt projekt. Projektet ska resultera i utställning och eventuellt en bok.

Eget arbete kommer att varvas med workshops av inbjudna fotografer. Stor vikt kommer att läggas på personligt fotografiskt bildspråk och bildgenomgångar i nära samarbete med handledaren. Ekonomi, marknadsföring, tryck, kundkontakter och presentationsformer är exempel på några andra delar kursen kommer att innehålla. Vi har även ett samarbete med Landskrona museum för skarpa dokumentationer och utställningsproduktioner.

Handledare: Thomas H Johnsson.

Thomas har tidigare startat upp Fotolinjen på Fridhems folkhögskola men arbetar sedan några år tillbaka som frilans på heltid. Han har stor vana av handledning och gör regelbundet workshops och föreläsningar. Han har gett ut böcker och är en aktiv utställare både nationellt och internationellt. Nu senast tilldelades han NUDOK-diplomet av Nordiska Museet.

Sista ansökningsdag: 25 november 2009.

Länk: http://www.fridhem.fhsk.se

Bifoga en projektbeskrivning av det projekt du planerar arbeta med under kursen.


Själv tar jag mig nu till Berlin och håller sommarlov ett tag.

T.

Tuesday, November 17, 2009

Vernissage.

Nu är det mesta klart och alla inbjudningar bör vara utskickade ...

Denna gång är det Malmö stad som håller i fiolerna, och då blir det inte ens tal om varken Folköl, eller Rohypnol, än mindre både och.

Men det ska väl gå bra i alla fall. Hoppas jag.

Rosengård - En Vanlig Dag.

Tjugotvå stora (1 m x 1.3 m) porträtt med lika många bildtexter.

Foto: Thomas H Johnsson.
Text: Maria Rydhagen.

Plats: Fotografins Rum - Malmö Museer.

Vernissage: 29 November klockan 14:00 (Ann Heberlein inviger).


Alla människor är slumpmässigt utvalda och knipsade med en snittid av ungefär 30 sekunder i befintligt ljus. Det är jag mäkta stolt över.

T.

Ps. Tack till Danne på YFO för lånet av gluggen.

Saturday, November 14, 2009

Veckans Citat (2).

"... jag vill leva innan jag dör. Och en dag ska du stå brevid mej i solen och veta vad det är jag slagits för. Också du måste slåss och streta emot om du vill ha din frihet kvar. Låt ingen tämja dej. Låt ingen tvinga dej. Låt ingen schackra med det enda du har ..."

/Ulf Lundell


T.

Thursday, November 12, 2009

Exempelvis Som En Julklapp.

En påminnelse om att alla mina bilder är till salu. Det är bara att höra av sig om önskemål av bild och storlek - pris varierar beroende av det, bild och storlek. Men vi kan väl säga 3000 svenska kronor för en 50 cm x 70 cm print. Se det som ett julklappspris.

Maxstorlek: 60 cm x 90 cm.

Alla bilder är analogt fotograferade med riktig Kodak Tri-X.


Bilden. Montmarte 2009.

T.

Wednesday, November 11, 2009

Paris.

Tänkte att jag borde komma bort härifrån när jag färdigställer mitt stora arbete om Sverige. Det jag kallar -Lilla Landet. Igår kom ett brev om att jag har en liten kvart i Paris till mitt förfogande. Det låter helt perfekt och gläder mig mycket.

Men först är det sommarlov. Vernissage. Boksläpp. En liten och kort sväng till Berlin. Och nu Discharge på Loppen inne på Christiania.

När jag var i Paris senast, för några veckor sedan, kände jag att det skulle vara kul att komma tillbaka till rötterna lite. Att knipsa lite traditionellt gatufoto, ja, mest på lek, men i alla fall, och här nedan är ett par små knäpp från det ...



Skrev ju det, traditionellt, och inte speciellt märkvärdigt, men kul.

Och som vanligt är det bara att klicka på korten så blir dom större.

T.

Tuesday, November 10, 2009

Beklagar.

Idag fick jag reda på att en gammal väns hund gått bort härom dan. Det är ju bara en hund säger många. Jo, det är väl så, det är bara en hund för de flesta. Men jag vet precis hur det känns, när min luffarkompis blev änglahund var det en tung tid för mig, kanske den tyngsta någonsin. Visst. Det var bara en hund. Men det var även min bästa vän oavsett allt, och det är inte så jävla bara, eller hur.


Jag beklagar.

T.

Monday, November 9, 2009

Veckans Citat.

"Det finns så många tåg att hoppa på. Det finns så många tåg att hoppas på."

/Ulf Stureson


T.

Sunday, November 8, 2009

Nya Skor.

Minns inte om jag berättat denna historia tidigare. I vilken fall tål den att berättas igen.

Jag hade fått min väns gamla men fullt fungerande avlagda kängor, visst, de var ett par nummer för stora, men med en sula och dubbla strumpor passade dom mig utmärkt, tyckte jag.

Jag satt på en trappa i en annan stad och kände mig lagom salt med mina nya kängor. Det kom fram en tjej i tjugoårsålden, hon satt sig vid mig och bjöd på en Lycky Strike, vi pratade lite och hon log och sneglade ner på mina kängor och sa;

- Häftiga clownskor. Sådana vill jag också ha.

Hmm. Tänkte jag då.

En tid senare skulle jag åka upp till ståkkolm och knipsa porträtt av Anna Gavalda, hon den franska författarinnan som bland annat skrivit Tillsammans Är Man Mindre Ensam, romanen som även blivit film.

Vi träffas i hennes svit på hotell Lydmar och efter fotograferingen pratar vi lite löst och avslappnat, hon sitter i soffan och jag står framför henne, plötsligt ler hon och säger;

- Nice Charlie Chaplin shoes you have.

Hmm, tänkte jag då, men kunde inte låta bli att skratta. Hennes leende bet sig fast i mig ... och bor där än.

Nu har jag nya kängor i rätt storlek, det har min vän fixat åt mig till grossistpris, det har han gjort därför att min vän är en vän.

T.

Tuesday, November 3, 2009

Tv - Dödar Oss.

Det har dragit igång ännu en tv-såpa. Ullared.

Idag pratar några medverkande ut i kvällspressen, dom är knäckta, ledsna, blir hånade av grannar och bekanta, men redan i programmet hånas dom. Framställs som idioter. Har man den minsta koll på hur man gör film och tv är det tydligt att det är fullt medvetet och att det är producenternas intention med programmet. Att håna.

Jag har svårt att se syftet med sådana program.

Arbetar man med människor framför kameran är det viktigt att inte urholka trovärdigheten. Det är viktigt att framställa människor som vackra, och då menar jag inte fysiskt vackra, bara som människor och inte som miffon. Man måste få skratta med. Inte åt. Annars blir det bara lågvatten och förströelse på någon annans bekostnad.

Sen förstår jag humorn med fenomenet Ullared, det är lite kul, men man kan göra det roligt på ett annat vis. Lite mer kärleksfullt.

Det är inte som jag är konservativ. Det är bara det att jag tror mer på värme och vänskap. Och det är egentligen inte speciellt svårt.

Thommy Berggren får avsluta;

"Tv - dödar oss. Urholkar vår själ."

T.

Katten och Jag.

Jag gick längst kusten när vinden blåste på, den slet i min kind men kändes skön, tog mig ända ut till där alla fiskebåtarna lägger till. Satt mig på en kvarglömd bänk och blickade ut över vattnet i den svarta novembernatten. Det var bara jag och en katt. Där borta börjar världen, över sundet och bakom ön, där börjar världen. Jag tittade på katten och den på mig, vi nickade lite åt varandra, och vi förstod att vi inte behöver mer, att vi har allt. Att det räcker att veta att man har varandra, har varandra på riktigt, och alltid.

Det var vi ... katten och jag i novembernatten.

T.

Sunday, November 1, 2009

Warschauer Straße.

Jag är trött. Utarbetat. Men mår bra. Känner mig tillfredställd och lugn, november får bli som ett sommarlov, det har varit en tid med mycket. Det har varit bok, utställning, omstrukturering och avsked, men nu är allt klart och jag är fri igen.

Funderar på att ta mig till Berlin innan hösten blir till vinter igen. Där kan man fortfarande dricka Beck´s i parkerna utan att frysa för mycket om tårna. Vet inte vad det är med den där stan, vad det är som gör att jag ständigt återvänder, det är väl det att där finns något som passar mig. Där är billigt och avslappnat. För tio euro klarar jag mig ett helt dygn, en halloumifalafel och nio Beck´s, nä, det var lite överdrivet, så mycket dricker jag inte, och så lite äter jag inte, men ungefär så kan det fungera. Där är enkelt. Det är nog det jag dras till. Enkelheten. Att leva enkelt och bo nästan gratis utan ständiga ekonomiska måsten. Det går ju mindre slantar på flykt i Berlin än under alla vanliga dagar här.


Bilden. Warschauer Straße. Det är i dom krokarna jag brukar bo, Friedrichshain, en gammal arbetarstadsdel i öst som ingår i det sk Kreuzbergsområdet. Där finns många bra och billiga krogar och jag antar att man under ett helt år kan käka på en ny krog var dag...

T.

Thursday, October 29, 2009

Demokratisk Socialist.

Det handlar inte om att skapa martyrer av gamla hjältar. Det handlar inte om att det skulle vara bättre förr. Det handlar bara om min saknad över ledargestalter som vågar stå för något, även när de bruna vindarna blåser hårdare, att man vågar stå för humanism och människors lika värde trots ökat motstånd. Det är vad jag kan sakna.



Mer aktuellt än någonsin.

T.

Wednesday, October 28, 2009

Veckans Citat.

Denna gång är citatet hämtat från "född till kung", en skrift om när vår monark, Carl Gustaf, vandrar mot sin tron. Längst bak finns en del frågor till honom. Bland annat; Om jämlikhet mellan könen.

"Om det är någon som tycker det är roligt så gärna för mig. Jag själv tycker inte det. Jag tycker en kvinna ska vara kvinna och sköta det hon ska göra, uppfostra barn och ta hand om hemmet.

Det är klart att vill hon ha ett yrke så ska hon få ha det. Men det där att propsa på total jämlikhet , det tycker jag är lite överdrivet.

Jag vill ha en fru som är hemma och sköter hemmet"

/Carl Gustaf Bernadotte


T.

Sunday, October 25, 2009

Konfetti (återvinning).

Skulle hjälpa en kamrat att få iväg en massa prylar till tippen. Vi bar ner vinylspelare, en gammal men fullt fungerande tv-mottagare, och någon möbel. Från trappan bredvid kom det ut en för smal och lite spattig kille som ville ha allt. Vi bar såklart upp det till honom istället. Först en massa trappor ner. Sen en massa trappor upp igen.

Visserligen tror jag att han kommer att förvandla elektronikprylarna till konfetti ganska omgående, men det gör inget, det viktigaste är att de kommer till användning, på ett eller annat vis ...

Sen hörde jag om en annan kamrat. Han hade gått på gatan och träffat en kille som satt och sålde lite prylar utanför sin port. Min kamrat frågade om han inte hade mer att sälja, jodå, det hade han, och det slutade med att min kamrat köpte hela hemmet för tvåtusen pix. Killen skulle flytta till ett kollektiv och behövde inget längre.

Själv står jag här med min jävla box och funderar på om jag borde göra den till konfetti. Eller kanske sälja den. Jo, boxen är till salu idag, är man intresserad hittar man mitt nummer där ute.

T.

Friday, October 23, 2009

Svanen (räven) Darrar Lite Nu.

Sista texten är satt och boken är klar att lämnas till tryck, bara slutkorret kvar, och det finns inget mer utrymme för fler formändringar. Jag måste sätta stopp någon gång. Annars kan jag sitta och peta i evigheter. Det är ju det, man måste veta när man ska stanna, veta när arbetet är klart och tid för nästa.

Tror boken blir ärlig och bra. Långsam och lite tystare. Så känns det idag och det är därför jag släpper nu. Jag måste lita på den känslan.

Mer Blues Från Landskrona.

Det är ingen del två. Men kanske kan man kalla den för en fristående fortsättning på -En Blues Från Landskrona. Det är andra berättelser från samma stad, men ändå inte, det är svårt att jämföra, och därför bör jag inte göra det.

–Bilderna handlar nog mer om dig än om Landskrona säger min kompis chefredaktören. –Det gjorde den förra bluesboken med, men på ett annat vis, svarar jag, jag är en del av stan och lever oftast här och då går det inte att skilja på mig som person och på stan. Det flyter liksom ihop. –Jag kan inte gå runt och objektivt registrera.

Jag darrar lite. En känsla jag får när något börjar bli klart, inte alltid, men frågorna virvlar runt idag, hur personlig vågar man vara utan att bli alltför privat, och varför utsätter jag mig för det här frivilligt. Det är lite omtumlande men bra känslor. Det är då jag förstår att det är på riktigt.

Sen är det rosengårdsutställningen på Malmö Museer (Fotografins Rum) som pockar på min uppmärksamhet. Det är en hel del text och bildfix kvar, och den 29 november är det vernissage, välkommen då. Men innan dess bör det bli släppfest av nya bluesboken. Välkommen då med ... återkommer längre fram med alla detaljer.

Ja, just det, grattis till mig. Jag tilldelas ju den där utmärkelsen i morgon. Eller som Nordiska Museet i Ståkkolm själv skriver: Lördagen den 24/10-09 kl. 13.30 firas Nordiska museets högtidsdag med sedvanlig medalj- och stipendieutdelning i museets stora hall.

Deras beredningsgrupp motiverar det så här:

"Nudokdiplomet för 2009 tilldelas fotografen Thomas H Johnsson i Landskrona för att i reportage, utställningar, och böcker fånga situationer som ligger bortom nyhetsjournalistiken och där vi människor i gemen kan känna igen oss och det Sverige vi lever i."

Det är mycket nu för pojken som trots allt blev en svan men som egentligen bara vill vara en räv.

T.

Tuesday, October 20, 2009

Hösten Klarar Sig Själv Och Är Vackrare I År.

Idag är det lite mörkare ljus och regnet hänger i luften. Jag hade bestämt mig för att sova minst till tio, vi kulturarbetare har ofta lite egna tider, och jag har inga kor att mjölka. Jag sover och arbetar när jag vill. Jag gör alltid som jag vill.

Jag dricker mitt morgonkaffe med en liten skvätt kall mjölk.

Tidigt i morse ringde hon som efterbehandlar mina bilder, hon är grym på att plocka bort torkfläckar och repor, mina negativ är fulla av det. Jag uppskattar verkligen hennes hjälp och hon får ringa när hon vill. Dygnet runt. Det vet hon.

En kvart senare ringer en journalist och vill göra en intervju. Om Christiania. Vad ska jag säga om det, jag vet precis vad jag ska säga, jag vet alltid vad jag ska säga...

Jag har ingen hund hos mig nu. Det känns inte bra och morgnarna kan bli alltför ensamma då. Tror inte jag kan leva utan hund. En hund som bara bor hos mig, en hund som lever sitt eget liv, men som lever det tillsammans med mig. Det är inget som kan tränas. Det bara finns där från början. Det är enkelt.



Nu kom ljuset tillbaka och regnet som aldrig kom drog bort igen. Hösten klarar sig själv och är vackrare i år.

T.

Sunday, October 18, 2009

Veckans Citat.

”Man tänker direkt att om alla småstäder haft författare som Bergh och fotografer som Johnsson hade de nog mått bättre”

/Sydsvenska Dagbladet

”Fotografierna är ofta precist skurna och jag tycker om hans sätt att gå i närkamp i porträtten. Även om de avbildade inte verkar posera, så gör Johnsson dem i högsta grad närvarande.”

/Fotografisk Tidskrift


Nu är det sista racet med nya bluesboken. Jonas och min nya bok. Vi kallar den -Mer Blues Från Landskrona, och den går till tryck inom några dagar, om ungefär en vecka skulle jag tro, den måste ju hinna levereras lagom till jul.

Ett julklappstips (och det går bra att förhandsbeställa).

T.

Ps. Tack Mogge för hjälpen med omslaget.

Saturday, October 17, 2009

I-Tuneslista (11-25).

Som jag sa. Som jag lova. Här kommer resten av listan.

11. Enkel Till Berlin - Troublemakers.
12. Vagabonds - New Model Army.
12. Jag Är Hos Dig Igen - Lars Winnerbäck.
13. No Rest - New Model Army.
14. Över Sundet - Thåström.
15. Spike - Ulf Lundell.
16. The Best Night Of Your Life - Hello Saferide.
17. Drinking And Driving - The Business.
18. Suburban Rebels - The Business.
19. Norrländska Präriens Gudinna - Olle Ljungström.
20. Skin - Ras Cricket.
21. Swamp Blues - 22 Pistepirkko.
22. Red Dirt Girl - Emmylou Harris.
23. We Are The Firm - Cockney Rejects.
24. One Of Us Must Know - Bob Dylan.
25. Du Min Vän I Livet - Lars Winnerbäck.

När jag kika efter såg jag att listan faktiskt är sedan september förra året. Då jag köpte ny MacBook efter kraschen. Alltså ett år och en månad precis.

Någon låt kan ha hamnat på repeat och rankats högre än den bör. Så kan det vara. Men sådant bryr jag mig ingenting om. Ingenting.

Det börjar med listor och innan jag anar har det blivit en modeblogg.

Be where.

En topprankad modeblogg full med blinkande fyrfärgsannonser.

Och stora slantar ramlar in.

T.

Thursday, October 15, 2009

Lexikon.

Idag vaknade jag av solens värmande strålar i mina vackra blå.

Kanske borde jag skriva om utställningsmötet på Malmö Museer igår, eller ska jag berätta om hur det är att dela taxi med två överförfriskade nittonåriga småtjejer, jag skulle även kunna skriva om vad som hände med den tyska fotografen som spelade Allanballan inne på Christiania.

Det skulle jag absolut kunna göra.

Men eftersom jag redan är i gång med listor blir det en sådan. En ganska komisk ordlista hämtad från Sigvard Lindström och Gunnar Erikssons bok -Narkoman, utgiven 1966 och tillägnad vår allas vän Dr Sven-Erik Åhström, en bok jag hittat i någon bokhylla på Ikea.

Pundig:
Ett omtöcknat tillstånd under vilket den pundige fördriver tiden med meningslösa. ofta destruktiva handlingar som ligger utanför viljekontrollen. Att punda med t.ex. en radio slutar vanligtvis med att radion förvandlas till konfetti.

Sosse:
Den som är dum nog att jobba hederligt.

Knega:
Gå i fålla som ett kreatur, slava, arbeta.

Sila:
Att sila är det i särklass vanligaste sättet att ta in narkotikan; genom injektion. Att ta en sil blir alltså samma sak som att ta en pump, d.v.s injicera tjacket, som helst bör vara någorlunda flytande.

Knapra:
Gör de förnuftiga varelser, som äter tabletterna i stället för att sila dem.

Goofig:
Den som är lite smålullig, tomtig och gladsnäll.

Gegga:
Den som geggar har hamnat i en djävulscirkel där hela personligheten och all tid går åt att sätta i sig, skaffa pengar till och bereda narkotika, inget däröver. Det är ett fakirtrick på spikmatta av kanyler.

Jungfrusil:
Den första sprutan. Den brukar följas av flera.

Kick:
Samma sak som SPARK, SKJUTS, KNUFF etc. dvs. när hela nervsystemet ställer sig på högkant och man ryser av välbehag vid chocken av hastigt injicerade silar.


Det var ett utdrag från lexikonet längst bak i boken. Formuleringarna är stundtals helt fantastiska. Och bilderna ska vi inte ens prata om.

T.

Wednesday, October 14, 2009

I-Tuneslista.

Mina tio mest spelade låtar sen oktober förra året (enligt i-tunes).

1. Stenad I Stockholm - Perssons Pack/Annika Norlin.
2. You're A Big Girl Now - Bob Dylan.
3. Är Du Fortfarande Arg - Säkert!
4. Du Tog Mej - Ulf Lundell.
5. Celebration Of The Goat - Necrophobic.
6. Dirt Road Blues - Bob Dylan.
7. Straight To Hell - The Clash.
8. Åt Samma Håll - Lars Winnerbäck.
9. Blue - Joni Mitchell.
10. Oh Boy - Miss Li.
10. Där Älskande Kan Bo - Ulf Lundell.

Hmm. Det var en salig blandning. Men under ett år hinner mycket musik passera. Olika tider kräver olika låtar. Inget konstigt med det. Och ibland lyssnar man mer, och ibland mindre, så helt representativt över året är det ju faktiskt inte.

Senare i veckan kommer de resterande femton. Senast på söndag.

T.

Tuesday, October 13, 2009

Något Bör jag Väl Skriva.

Från ett sensommarvarmt Paris med en cirka tjugo grader på uteserveringarna, till en snabb föreläsning på ett SFF-möte, som en pausfågel ungefär, och vidare sen mot en höstvacker skärgård. En helg i en fin liten stuga ute på Ingarö. Det finns en skön känsla där.

En massa dagar utan dator. Det ska jag helt säkert göra om.


Och nu sitter jag här vid MacBooken igen, där trivs jag inte, men har en bok som ska bli klar inom kort. En utställning som ska upp innan dess. Jag har att göra och det vore ljug om jag sa att jag sitter sysslolös idag, nä, nu blir det fullt ös ett tag. Men jag stressar inte. Sådant sysslar jag inte med. Tror inte ens jag vet hur man gör längre.

T.

Monday, October 5, 2009

Krångla Inte Till Det.

Nu är skiten ramad. Analogt, d-76, riktig tri-x, och allt är till salu.

(såklart)

Har dragit ihop min kulturnattutställning. Det blir ungefär tio till tolv femtio/sjuttio-printar. Bilder som en liten berättelse om livet jag lever nu, bilder jag tror en del kan känna igen sig i, och det är allt jag kan göra. Kan bara hämta utifrån mig själv om det ska bli på riktigt. På riktigt utan en massa analyser och krångel.

-Man måste ha egna upplevelser. Det går inte att fotografera andra människors upplevelser. Som en klok gubbe sa en gång. Ungefär så.

Tror mina bilder är vackrare nu. Inte för att mitt liv skulle vara så speciellt vackert, utan mer för att jag upptäcker andra saker, tillåter mig att stanna och se mig kring. Låter livet komma till mig istället för att jaga ifatt. Inte så det blir tråkigt. Bara mindre desperat.

Jag gillar dom små snabba prylarna. Att bara bestämma sig, boka en utställningsplats, och sen upp med printarna. Långa projekt har en tendens att få mig att svalna. Den spontana känslan kan gå förlorad.

-Men det ena behöver inte utesluta det andra.
-Nä, jag vet det...

Då och då undrar jag varför jag håller på. Utställning efter utställning i en lång jävla sörja utan slut. Det enda svar jag får, är att jag mår bra av det, att det gör mig lugn och glad, får mig att leva. Det räcker långt för mig. Ibland hela vägen över sundet.

-I Köpenhamn Och Överallt. Herregud, den låten, känns som om jag själv kunnat skriva, men nu gjorde han det så mycket bättre. Så är det. Kan man känna igen sig är det bra konst, kan det få en att glänta på nya dörrar är det bra konst, och det är så konst ska bedömas. Svårare är det faktiskt inte. Krångla inte till det.

T.

Ps. En sak till, precis när jag gjort mig av med en massa onödiga prylar och omstrukturerat, då går jag och köper boxen, en stor jävla låda full med vinylskivor, notböcker och bilder. Nu står jag här igen som en idiot. Jaja, vem har sagt att livet ska vara enkelt...

Tuesday, September 29, 2009

Ytterligheter.

Jag kastas mellan ytterligheter. Eller om det nu bara är så att jag går med egna ben. Naturligtvis.

I helgen firade fristaden födelsedag med musik och uppträdanden i varje hörn. Varmt och vänligt. Kanske var det för sista gången, folketinget har ju sagt att det ska stängas, och att bostadsrätter ska byggas. Det kan bli svårt att sätta emot. Kanske är det bara så att allt har sin tid, att Christiania haft sin tid och det är läge för något annat, men jag kan inte komma ifrån att platsen är unikt och bör k-märkas istället för att rivas. Vi får se vad som händer. Men dom har mitt stöd. Tvivla aldrig på det.

Egentligen vill jag bara vråla. -Idioter. Ser ni inte det unika. Idioter!

Har slutfört ett stort fotoprojekt. Sista utställningen gick ner i lördags och nu ska den packas i lådor och ställas i en källare någonstans. Det känns fint att allt gick vägen och att den vandrat runt på alla de platser det var tänkt, den gav mig mycket, tog mig till nya länder, men idag är jag trött på skiten och det är skönt att det är över. I vilket fall, stora projekt kräver mycket pengar, pengar som finansiärer vill ha redovisning på. Igår var jag fångad av siffror upp över öronen. Staplar och långa meningar av redogörelser, inte den mest sexiga sysselsättningen, men det är viktigt säger dom, danskarna, jag vet inte det jag.

Tror allt gick bra. Och jag är fri igen...


Fortsätter med mina små expeditioner i självporträtt. Det är roligare nu, nu när jag vant mig vid hur kameran ser på mig, vi har ju lite olika uppfattning, kameran och jag. Kortet är taget sent igår när vi skulle ta kvällspromenaden. Taskigt ljus och grova korn kan ibland bli vackert, och visst är jag stilig, stilig i all min enkelhet.

För övrigt lyssnar jag på Ras Cricket - en skiva jag fått som present. Mesreggae säger min bästa kompis, skönt, glatt och bra gung, säger jag. Och det kommer säkert upp fler av deras låtar här någon dag, tills dess, hör nedan.

T.

Friday, September 25, 2009

Wednesday, September 23, 2009

Helikopterpilot.

Veckan började med att tre krimsnutar kastade sig ur bilen med dragna brickor och ville prata, som dom sa, det är väl nästan tio år försent tänkte jag då. Det var inget jag sa. En visitation skulle inte kännas direkt tillfredsställande, så jag bara log, log tyst, knep käft.

I vilket fall, jag var tvungen att dra vidare, skulle knipsa porträtt av en liten söt tös till en informationsfolder som egentligen är en reklambroschyr, fyrfärgstryck, fyra plus fyra, blanklaminerat, jepp.

Annars blir det en del resor. Snart paris för lite jobb och mera nöje. Sen ståkkolm för möte, och lite senare ståkkolm igen för att ta emot det där nudok-diplomet. Tack, det värmer, kul och smickrande.

Det var väl allt nu. Har mina tankar någon helt annanstans än på det skrivna ordet. Skitsamma. Funderar på att bli helikopterpilot idag.

Ha det fint folks.

T.

Sunday, September 20, 2009

Nu I September.

September fortsätter tro det är sommar här. Vi satt vid havet och dela vin medan solen gick ner igår, fast egentligen dagen innan då, och i går var det lugn i vännernas nya koloni. En flumkoloni på ett bättre sätt. Där man bara kan sitta med en kopp och lukta jord.

"...om skräpet hinner ikapp dig, drömmen flyr och vardan gror, om du letar efter tråden, eller bara saknar en bror, om du har halsen full av månader av slit...ta din packning över gränsen och kom hit..."

Jag omstrukturerar. Hittar nya stigar att trampa upp och göra till mina. Jag ser, och jag känner, och jag hör mer nu. Det är en kreativ tid med mycket bra arbete som ger mig det jag behöver sådär jävla mycket. Som ger mig det där lugnet inifrån.


Kärleksstigen. Visst är där vackert...och den är min...kärleksstigen.

T.

Wednesday, September 16, 2009

Veckans Citat.

"Det är märkligt med den där staden du befinner dig i, Berlin, en stad i konkurs, allt med stålar åt helvete, men innevånarna trivs bättre än nästan någon annanstans än i Europa. Varför? Jo, för att så många kämpar emot kapitalismens rovgirighet, bor billigt, lever för att ha kul, inte konsumera, osv,,,kul va och märkligt?"

/Micke Berg


Bilden: Kreuzberg, Berlin, Tyskland, Europa, Världen.

T.

Friday, September 11, 2009

Jag Blir Så Jävla Upprörd.

Jag gick ut i solen, gick förbi min polare, han satt där och arbeta men hade tid att bjuda på en kopp. När vi satt med vår kopp började han berätta om sitt arbete. Vad som hände härom dan.

Han arbetar med pojkar som inte gör det samhället vill. Buspojkar om jag ska uttrycka mig milt. Det är en slags anstalt för ungdomar, vilken spelar ingen roll, och jag tänker inte heller nämna berättelsens huvudpersoner vid namn. Det är helt ointressant.

Chefen för den där ungdomsanstalten hade kommit på en projektidé. Ungdomarna skulle fotografera sig själv och det liv de lever. En bra idé kan tyckas, det tycker i alla fall jag, kameran är ett ypperligt verktyg för att utforska sig själv och sin omvärld.

Till saken. Chefen hade bjudit in två fotografer för att föreläsa om fotografi och för att hålla i projektet. De två fotograferna har med sig några böcker, bland annat Kent Klich bok om Beth (vilket är bra), dessa böcker läggs i en hög på ett bord, och inte ord yppas mer om det. Vad gör fotograferna istället, jo, de börjar föreläsa om teknik, om photoshop, vad i helvete tänker de med. Photoshop?

Här är grabbar som inte (förmodar jag) har en aning om vad bild kan vara, och kanske inte bryr de sig inte nämnvärt heller, men inte fan blir de mer intresserade genom en föreläsning om photoshop. Något tristare kan jag inte tänka mig. Smaka på det; photoshop ... inte låter det sexigt, eller hur. Och inte fan luktar det något heller.

Vi ska inte glömma att det handlar om att skapa ett humör. En känsla av kreativitet och kraft. Att bilden kan förlösa och bli en väg ut. Jag har svårt att se att photoshop kan göra det. Tekniken får aldrig sättas i första rummet, den kommer sen, sen när man har ett material. Jag blir så jävla upprörd av sådant klumpigt beteende.

Stäng ner burken och släng photoshop åt helvete. Visa bilder av Nan Goldin. Visa bilder av Antoine D'Agata. Visa bilder av Larry Clark. Visa vad man kan göra med bild. Förstå att grabbarna måste känna igen sig för att det ska bli något. Få dom att förstå att deras värd är viktig att berätta om. Att deras personliga historia är unik.

Fan.

T.

Innan Solen Går ner Bakom Ön.

Solen skiner idag med, någon sa till mig att hösten kommer att vänta lite i år, att sommaren kommer igen lite i smyg. Och det känns att värmen vill hänga sig kvar när man sitter på uteserveringarna och solen gått ner bakom ön. Precis som jag önskade.

Jag arbetar med min och Marias Rosengårdsutställning. Den ska hänga på Malmö museer (Fotografins Rum) under ganska lång tid, öppnar i slutet av november och går ner till våren nästa år, sen blir det förhoppningsvis Ståkkolm och Paris. Det är egentligen en ganska enkel utställning. Stora ansiktsporträtt med en kort text.

Allt började med att Maria var där på jobb när en tonårstjej tyckte att kvällstidningarna borde komma dit en annan dag, när allt är vardag, inte bara när det är kravaller och knivskärningar. Hon har ju en poäng i det, tonårstjejen, det är lätt att fokus hamnar på det negativa, det blir lätt en snevriden bild av människan och helt plötsligt är en hel stadsdel stämplad som problem. Jag menar inte att man ska blunda. Jag menar bara att det måste finnas flera berättelser om samma sak. Andra sanningar.

Vi kände inte varandra då, Maria och jag, men jag antar att hon sett mina bilder någonstans och tyckte att vi borde samarbeta. Det är väl så det fungerar, man tar kontakt, sen gör man ett försök. Antingen blir det bra. Eller så blir det det inte. I detta fallet tycker jag att det blev ett bra försök. Ett samarbete jag gärna fortsätter med.


Annars har jag gjort en blandskiva till en vän, musik hon ska ha i bilen när hon åker landet runt på sina fotografiska uppdrag, jag kallar den -Thomas Soft Vol 1. Det är för övrigt samma vän som tagit bilden av mig här ovanför, någon gång tidigt i våras i en främmande stad, har jag för mig att det var.

1. All I Want-Joni Mitchell.
2. Kajsa Konflikt-Razzia.
3. Pojkarna Som Aldrig Behövde Sova-Magnus Johansson.
4. Det Liv Jag Älskar-Perssons Pack.
5. You're A Big Girl Now-Bob Dylan.
6. Sanna (Nyårsafton Åre)-Ulf Lundell.
7. Över Gränsen-Lars Winnerbäck.
8. Var Finns Alla Polarna-Kenta Gustavsson.
9. Får Jag Se Dig Ikväll-Magnus Johansson.
10. Kärlek Är För Dom-Thåström.
11. Då Är Det Inte Jag-Perssons Pack.
12. Make You Feel My Love-Bob Dylan.
13. Stjärna Som Är Din-Thåström.
14. Kaffe Och En Cigarett-Olle Ljungström.
15. Love Songs-New Model Army.
16. Chans-Ulf Lundell.
17. Sist Jag Åkte Jumbojet Blues-Cornelis Vreeswijk.
18. Fria Vägar Ut-Lars Winnerbäck.

Nu ska jag hämta min vän blandrasen och gå vid havet innan solen går ner bakom ön. Vi trivs där igen. Hon och jag.

T.

Thursday, September 10, 2009

Liv.

Idag. Jag satt på tåget från Malmö och kände mig inte bakfull, det borde jag ha gjort, inte mycket, men kanske en del. Istället kände jag mig fri och starkare än på länge. Hade varit i Köpenhamn och missat sista hem, men fick somna i ett svalt och vänligt sovrum, ett hem, längesen jag kände mig så utvilad och full av kraft som nu.

Det är saker hela tiden. Saker jag mår bra av. Sådant andra kallar arbete, som jag kallar liv, men som är mitt arbete, mitt sätt att överleva. Mitt sätt att försöka leva i mina drömmar.

T.

Wednesday, September 9, 2009

Yxan.

Det var en tuff helg, rent bildligt, och kanske rent bokstavligt, men samtidigt väldigt stimulerande. Agitera träffades för att arbeta med porträttprojektet. Det slutade med att vi nästan började om. Av ungefär hundratrettio bilder finns nu fjorton kvar. Vi kände att yxan måste fram ordentligt, att materialet inte speglade den känsla vi ville åt, men nu tror jag att vi börjar komma närmre kärnan.

Det kan upplevas märkligt att kliva in med cirka trettiofem bilder och gå hem med tre. Oavsett vad, är det nödvändigt att sålla, vända och vrida, gör man en grupputställning är det viktigt att alla enas om vad det är som man vill åt. Det kan vara svårt att hitta en arbetsform för det. Men nu tror jag att vi gjort det.

Sitter och kopierar om mina tre små bilder. Efterbearbetningen är minst lika viktig som fotograferingsögonblicket (inte riktigt men nästan), där förstärker jag det jag vill bilden ska förmedla, betraktaren ska inte få en chans att krypa ut ur bilden. På en utställning har man högst några sekunder på sig att fånga blicken, och då gäller det att göra allt som står i ens makt att framhäva det som fångar, men det är klart, en bra bild är alltid en bra bild, men den kan alltid göras starkare i kopieringen. Det är detaljerna som gör helheten. Helt klart.

Vad är då en bra bild. Tror inte att det går att kategorisera bilder på det viset, det blir för klumpigt, bilden måste in i sammanhanget först, därifrån kan man avgöra om den fungerar eller inte.

En bild som ratas till ett projekt, kan säkert stoppas in i ett annat längre fram, så tänker jag i alla fall. Alltså, rätt bild på rätt plats, eller gärna tvärt om.

T.

Tuesday, September 8, 2009

Veckans Citat.

"En del bilder lever man. Andra fotograferar man."

/Oscar Sandberg


T.

Monday, September 7, 2009

Självporträtt.

Har börjat ta självporträtt. Det är ganska lärorikt och nyttigt, man har ju en uppfattning om sig själv, nu kan jag se att den ofta ligger långt ifrån den uppfattning kameran har om mig. Det är klart att bilderna blir olika beroende på ljus och plats, tid och rum, brännvidd och annan teknik, men jag kan varmt rekommendera alla att göra sådana små experiment. Inte för att det är kul. För det är det verkligen inte. Snarare ganska påfrestande. Ja, rent av jobbigt, men jag inbillar mig att man kan komma nämre sig själv, förstå sig själv lite mer, och det tror jag kan vara jävligt nyttigt ibland. Även om det mest är på lek jag knipsar korten, och jag har inga planer på att ställa ut eller på annat sätt redovisa resultaten, det kan man ju aldrig veta riktigt säkert, men jag skulle bli förvånad om jag en dag får för mig det. Har svårt att se att det finns någon annan som skulle ha intresse av att se hundra porträtt av mig. Lika lite som jag tror mig ha lust att se hundra porträtt med en och samma människa, sådant tycker jag bara är trams, oartikulerat (fjäder i röven).


Bilden: Någon natt förra veckan, tisdags natt, tror jag.

T.

Friday, September 4, 2009

Göra Klart.

Härom dan gapade jag över väntan. Nu helt plötsligt är väntan över, en del av väntan, det är som jag tidigare sagt, när man minst anar, då kommer det. Kanske är det ketchupeffekten, jag vet inte, men jag vet att nu blev det fullt upp över en natt. Rosengårdsutställningen ska hänga på Malmö Museer i november. En projektkurs i fotografi är nu bestämd att bli av. Den lilla men snabba utställningen är snart klar och ska upp i oktober. I detta ligger min fokus nu, sen guppar en grupputställning, en bok, och en filminspelning och pockar på min uppmärksamhet. Det känns bra att veta.

Jag märker så tydligt att jag mår bra när det rör på sig, när startskottet smäller och det är dax att köra, att göra, att bara gå och vänta gör liksom ont i mig. Så har det nog alltid varit om jag tänker efter. Det var precis likadant när jag var yngre, men på ett annat vis.

"Det kanske var pundigt. Det kanske var bra."

Det har alltid varit viktigt för mig att göra klart för att kunna gå vidare. Som att lossa lasten för att lasta i nytt. Ibland fungerar det inte, hur gör man då, hur gör man när något ligger och skaver, kanske släpper man och tar upp det igen när förutsättningarna är bättre, kanske begraver man helt och glömmer. Kanske är det så enkelt. Kanske är det det för andra, men inte för mig, jag har aldrig lyckats med det i alla fall. Jag måste sopa rent och göra klart. Det är bara så det är. För mig. Och det gäller det mesta här i livet. Mitt liv.

T.

Ps. Tydligen ska SVT köra en pryl om Nordbor, idag fredag, kika då.

Wednesday, September 2, 2009

Veckans Citat.

”Jag är inte ansvarig för mina bilder. Fotografi är inte dokumentation, utan intuition, en poetisk upplevelse. Det är att sjunka in, lösas upp, och sedan sniff, sniff, sniff – vara uppmärksam på sammanträffanden. Du kan inte leta efter det, du kan inte begära det, för då får du det inte. Först måste du förlora dig själv. Sedan händer det.”

/Henri-Cartier Bresson


T.

Tuesday, September 1, 2009

Väntan. Alltid Denna Jävla Väntan.

Min största fiende är väntan. Alltid denna väntan, väntan på slantarna så boken kan gå i tryck, väntan på en grupputställning ska produceras, väntan på att en filminspelning ska startas, väntan på att utställningsansvariga ska höra av sig. Så är det säger någon, ja tydligen säger jag, men det behöver inte vara så. Inte alltid. Idag tröttnade jag och började rodda med en liten men snabb utställning. Tolv bilder i femtio/sjuttio format blir lagom för ett café, krogar och barer är bra utställningsplatser, många människor som passerar, människor som kanske aldrig annars går på utställningar. Sådant är fint och det är bra för mig.

I oktober ska skiten upp. Så är det med den saken. Ses.

T.

Monday, August 31, 2009

En Fin Dag och En Fin Natt.

Agitera tackar alla deltagare för ett lyckat plank. Vi tackar även Fotogalleriet Format med Jonna i spetsen för en grym efterfest.


Foto: Rolf Nygren.

Nu kommer jag och Agitera koncentrera oss på vårt kommande projekt -Just Like You. Mer om projektet kommer i tidskriften Kamera & Bild i nästa nummer. Ni kommer även att kunna se ett utdrag på www.justlikeyou.se inom kort. Inom kort alltså.

T.

Sunday, August 30, 2009

Gallra Bort.

Jag träffade en massa människor igår, några jag mött tidigare, några jag aldrig sett. Det är liksom det som är prylen med dom där fotoplanken. Där hängde bilder, visst det är fint och kul, men det är mötena som lever kvar.

Bland annat träffade jag en gammal bekant, vi hann väl inte prata så länge, men jag förstod att hon kände sig lite vilsen just nu. Det finns antagligen inga rätta svar eller metoder i sammanhanget men för mig kan vilsenheten vara min bästa vän. Att veta exakt var man är på väg skapar inga ärliga uttryck, det blir oftast mest teori och yta, och det kan inte vara speciellt intressant för någon, allra för minst mig själv. Då kan det vara bättre att vända på det, att försöka förstå vad man inte vill åt, att gallra bort skiten och renodla. Nu pratar jag inte enbart om bild och kreativt arbete.

Keep The Faith (The Business).

T.

Friday, August 28, 2009

Reklamation.

Vi satt och pratade över en bra måltid på en medelmåttig krog, mina vänner och jag, samtalet gled som ofta in på politik. Om hur fjärmad potiken är från många människors verklighet. Att samhällsklimatet blivit så jävla Individualistiskt, visst, det är viktigt att individen kommer fram, men inte på bekostnad av försämringar, och att andra människor måste krypa.

Partiernas valpropaganda måste följas upp. Det bör finnas ett oberoende granskande organ som ser till löftena infrias, annars kan man ju som nu säga (lova) precis vad som helst. Precis vad som helt för att få röster och sen skita i vilket. Kanske kan det fungera som en slags konsumentombudsman, om man ska hårddra det så köper vi ju en vara med röstsedeln, och stämmer inte varan med innehållsdeklarationen, då ska man kunna reklamera varan. För oss låter detta helt självklart.


Visserligen tror jag inte på partipolitik. Men i alla fall.

T.

Tuesday, August 25, 2009

Sparka Löv.

Det var i mitten av augusti för nästan exakt ett år sedan, en kompis flög till himlen efter en längre tids sjukdom, och strax efter försvann min vän, liksom tynade bort, en tid senare gick min bästis bort av ålderdom, som man säger. Det var en mörk tid då. Nu, så här efteråt, kan jag se klarare och jag har omvärderat när tiden gått. Jag kan se tillbaka på en tunnel jag gick med vilsna steg och aldrig trodde skulle ta slut. Men ljuset kom till tillbaka och jag ska aldrig nånsin gå där igen. Tro mig.


I år välkomnar jag hösten med öppnare armar, jag har alltid älskat när solen silar sina strålar genom trädens gula blad, jag ser fram emot att sparka löv när jag trampar alla gator i alla nya städer. Hösten har alltid varit min tid men kan vänta lite nu. Jag vill ha en längre sensommar som långsamt glider över till höst och jag ska sitta som en främling på någon krog när människorna skyndar förbi i tjockare tröjor.

T.

Monday, August 24, 2009

Ambivalent.

Då var vernissagen över och jag är en del av Österlens konstnärsliv nu, och det är med blandade känslor, det måste jag säga, nä, nu är jag orättvis. Österlen är vackert och människorna jag träffa var fina. Det är väl bara det att grabben som aldrig riktigt känt sig hemma i kulturlivet helt plötsligt visar bilder på Österlen. Jag har lite svårt att få ihop det i min pubertala skalle. Kan tänka mig att känslan är den samma som när KSMB hamnade på svensktoppen. Ambivalent kanske det kan kallas, det är ett fint ord jag knappt begriper själv, men det är egentligen inte mycket jag begriper numera. Och tur är väl det.

T.

Sunday, August 23, 2009

Veckans Citat.

"Fan det värker och ilar då och då, det känns som om alla förstått utom jag, att världen står och pekar -stackars han som tror att livet är en dröm, han borde ta ett jobb."

/Lars Winnerbäck


T.

Friday, August 21, 2009

Thåström.

En bra spelning igår, han gjorde det bra trots att han är rädd nu, antagligen just därför.



Han minns inte sin första kyss men klart och tydligt när han fick Rolle Stoltz autograf. Jag minns både min första kyss och när jag fick Sonny Johanssons autograf och jag var rädd då.

T.

Thursday, August 20, 2009

Spindeldjur.

Idag är det riktigt sommarvarmt. Vännerna är säkert och badar nu. Jag borde momsredovisa men tar en sväng med blandrasen i stället.

Det är augusti. Kräftornas tid. Jag funderar på att samla alla och dra ihop en kräftskiva, jag är dålig på det, att arrangera festligheter. Egentligen handlar det ju bara om att bestämma en tid och en plats. Tid har jag oftast och en bra plats känner jag till. Alltså är det bara att köra, lustiga hattar, bröd och spindeldjur, lite olika sorters dricka. Sött, surt och starkt i en salig blandning. Det är väl allt.

Bra musik blir det sen. Thåström i Malmö.

T.

Tuesday, August 18, 2009

Draculas Syster.

Det är mycket fotografi nu, i helgen var planket i Götet, nu igår och idag pressvisning och hängning av vår utställning på Valfisken, och om någon helg blir det Malmöplanket. Det är kul att det rullar. Jag mår som bäst där det händer. När jag får träffa nya människor.

I Simrishamn träffade jag draculas syster och hennes svarta ulmerdog. Det var i huset jag bodde, ett stort gammalt stenhus med gallergrind mitt i byn, och jag fick sova i en säng från sjuttonhundratalet (men med en Hästens madrass från i år). På morgonen serverade hon en frukost med hemlagad marmelad och kaffe ur silverkanna. Det är det jag menar. Där det händer trots att tiden verkar stått still.


På lördag är det vernissage klockan 11:00 till 14:00, då bjuds det på folköl med rohypnol, och för dom som kör blir det riktig äppelcider från Kivik. Kan man hoppas.

T.

Sunday, August 16, 2009

Det Där Planket I Götet.

Det gick bra. Det var över hundra utställare längs med staketet vid majvallen i götet. Det var gungig musik från dj hela dagen. Det kom lite regn och en bitter tant i slutet. Det gjorde inget. Det var ju nästan över då och planket var bra i år.

Det blev efterfest i en lägenhet med många bra människor till det nästan blev morgon och augustisolen gick upp över taken i majorna.


Det är Agitera som ställde ut gemensamt med ett utdrag från en kommande utställning. Det är ett projekt vi kallar -just like you.

T.

Ps. Jag skriver dåligt när jag är glad.

Friday, August 14, 2009

Pensionssparande

Sent i höstas hade jag besök av bonden, Johan Emanuelsson, det blev en låda Heineken och snack i mitt kök. När jag kom ut från toaletten står han och kikar i min bokhylla med ett leende på läpparna.

-Du har en hel del fotoböcker säger han.
-Jag brukar försöka köpa sådant jag gillar svarar jag.
-Du har även en del rariteter, den här exempelvis, muttrar han och tar ner en av böckerna, ett exemplar som detta såldes i Frankrike för 16 000 pistoler.
-Ah fan, svarar jag och lägger den genast i en ICA-påse, då är det bäst att vara rädd om den.
-Jag har kikat runt lite i hyllan och på samlarmarknaden skulle några kunna uppbringa ett värde upp till en 50 000 tillsammans.
-Jisses...som ett pensionssparande.

Fick höra att även min (vår) bluesbok stigit rejält i pris på sista tiden.

T.

Thursday, August 13, 2009

Vidvinkel.

Gubbarna pratar om svunna tider. Att det var bättre förr, att det är de äldre som fortfarande håller ställningarna, att allt var som saft och bullar då. De har rätt, det är inte som förr nu, nu är något annat. Det kommer aldrig bli som då. Och det är väl tur, inte bättre, inte sämre, nu är en annan tid bara. Men var inte rädd. Var nyfiken.

Ett litet tips. Se exempelvis Samuel, Oscar och Kristina på Vidvinkel. Där finns en kraft. De gör och är del av sin tid. Nå!

T.

Wednesday, August 12, 2009

Arbetsbeskrivning.

Var på möte idag, det ingår arbetsbeskrivningen, och jag tror det gick bra, det känns så. Om inte annat måste jag tänka så. Tror Malmö behöver en utställning som denna. Tror Sverige behöver en utställning som denna. Det ingår i arbetsbeskrivningen att berätta, att visa en annan sida, det finns alltid en annan sida att berätta, alltid. Man behöver inte konstra till det. Det är bara att berätta det som måste berättas. Inte ur ett upplysningsperspektiv, utan mer som en motvikt till de vedertagna sanningarna, en annan sanning.

T.

Saturday, August 8, 2009

Kvällarna.

I går gick tiden fortare, det blev natt innan det var tänkt, och allt var sådär enkelt det bara kan bli när människor är nära. Vi glömde allt vi skulle men hade det bättre här. Jag såg stjärnfall över havet som egentligen är ett sund, min önskan var den samma som sist, som aldrig slog in då, men man vet ju aldrig när. Kanske kommer det när jag minst anar. Det gör oftast det har jag märkt.

Rosengårdsutställningen kommer inte att visas under Malmöfestivalen som tänkt, något jag kan tycka är jävligt synd, men slantarna kom inte i tid, så är det ibland. Nu har vi såklart ett bättre alternativ och utställningen ska upp, så är det bara, jag lägger inte ner energi på något som rinner ut i sanden. På onsdag vet jag mer.


Augusti kom fort i år och kvällarna är vackrare nu.

T.

Friday, August 7, 2009

Planket Malmö.

Efter plankets avslutande fortsätter vi med efterfest i Galleri Formats lokaler på Friisgatan 15 B (Mazettihuset). Om man kommer någon gång efter sju så har musiken antagligen dragit igång och flaskorna korkats upp.

Vårdad klädsel och slipstvång gäller. Nä, inte alls.

Hälsar

/Thomas och Jonna.


Foto: AB Åkerström.

Länk: http://planket2009.blogspot.com/

Tuesday, August 4, 2009

Plank.

Det gnälls på ståkkolmsplanket. Jag var inte där och såg det, men tydligen var det inte mycket att ta del av, rent fysiskt alltså. Mer kan jag inte säga om det (förutom att någon faktiskt gjorde det).

Men. Faktum kvarstår, gnäll skapar inga plank, det är upp till var och en att dra igång ett plank. Och det är busenkelt. Mitt förslag är att alla gnällspikar arrangerar ståkkolmsplanket nästa år, klarar ni inte det, kan ni hålla käften i fortsättningen. Upp till bevis.

Det blir plank i Göteborg och ett plank i Malmö. Mette och Camilla fixar i Göteborg. I Malmö fixar Agitera det tillsammans med galleri Format. Busenkelt, helt enkelt.

Länk (Malmö): http://planket2009.blogspot.com/
Länk (Göteborg): http://planketgbg.blogspot.com/

T.

Monday, August 3, 2009

Badkaret Och Jag.

Då är jag hemma igen, och hoppa direkt i badet, stugan i Ystad hade bara dusch. En liten miss i planeringen. Jag är glad över mitt badkar, det är en bra arbetsplats och vi är som nära vänner, badkaret och jag. En sann kärlekshistoria.

Idag regnar det, jag gillar långsamma sommarregn, det är vackert när flickorna blir våta i håret. Sensuellt på något vis. Nästan sexigt.

Märkte att jag betalat in för mycket skatt förra månaden, så denna månad är jag skattebefriad, som en sedelbunt i fickan jag glömt. En liten tipsvinst för mig som annars aldrig vältrar mig i pengar men alltid överlever.

Det är mycket kreativt nu. Mitt och Agiteras nya arbete (-just like you) börjar ta form, en porträttutställning med den nakna människan i fokus, det gläder mig att bokens förord kommer att skrivas av en författare jag uppskattar mycket. Mer om arbetet kommer att köras i Kamera & Bild under hösten. En artikelserie i tre delar.

Sista möjligheten att se Nordbor är den 22 aug - 26 september på Galleri Valfisken i Simrishamn. Alla välkomna på vernissage lördagen den 22 klockan 11-14.

Det finns fortfarande Nordborböcker kvar. Skicka mig ett mail om intresse finns (thomashjohnsson@hotmail.com).

Arbetet med nya Bluesboken är hela tiden närvarande. Till jul är det tänkt att den ska finnas i handeln, och tror man kan säga att tråden är att komma tillbaka, komma tillbaka på ett eller annat vis. Som tidigare blir det personliga berättelser i text av Jonas Bergh och i bild av mig. Det är ingen fortsättning. Eller kanske det just är det det är.

Den 15 aug är det Göteborgsplanket. Den 29 är det Malmöplanket.


Det är mycket kul nu för den rastlösa ankan som blev en svan (som egentligen är en räv). En räv som vandrar i långsamt sommarregn.

T.

Wednesday, July 29, 2009

Veckans Citat.

Hon pratade om att jag skulle skaffa en hundvalp redan nu, och inte vänta till hösten som tänkt, jag menade att jag måste spralla av mig lite först. Hennes svar kom direkt från hjärtat.

"Du har väl sprallat av dig i trettiosex år".

/Heidi Ukkola Grönlund.


T.

Monday, July 27, 2009

Någon Dag Före Igår.

Det föll ett långsamt regn när vi satt på kajen och Miss Li sjöng för oss. -Give It To Me. Någon annan bjöd på fest i en lägenhet med hörnsoffa i skinn och större tv men inga böcker. Vi snörade av våra kängor och tog på dom snart igen. Det var ett annat band som skulle spela då, det var inte mitt, men jag hängde med för vänskaps skull. Kvällen blev natt och glada människor från småland kom och tog mig med någon annanstans, eller om det var jag som tog, till en gata lite bakom allt, det vet jag.

T.

Thursday, July 23, 2009

Hund.

Fick höra att en vän till min vän döpt sin förstfödde son efter min hund. Det lät vackert i mina öron. Den hunden gick vid min sida dag som natt under många år. Nu bor han på en annan strand och har det bra. Det vet jag med säkerhet.

Jag har tidigare sagt att en dag ska en hund gå vid min sida igen, känner att den tiden närmar sig nu, har hittat en riktig luffarhund som jag tänkte ska få träffa min vän Sally, och förhoppningsvis gör de något mer än bara träffas då. En liten valp, kanske.

Av någon anledning som jag inte förstår mig på känner jag mer för en tik nu. Tror jag döper flickan till Jonna, efter mamman till grabben som fick heta Billy, i november är det tänkt.

T.

Wednesday, July 22, 2009

Marknadsföring.

Ny bilder om MalmöPlanket: http://planket2009.blogspot.com/

T.

Friday, July 17, 2009

Igår.

Solen var på väg ner bakom ön. Vi tog våra girror och trampade längs havet till vi kom en liten bit utanför stan. Mötte upp Henke och Malin på gräset ovanför bryggan, dom satt där bland människorna som förväntar sig allt av sommaren, och en bit bort spelade några på sina gitarrer. Vi köpte öl på flaska och satt oss vid borden bland andra.

Det blev en sådan kväll man längtar efter i november.

T.

Thursday, July 16, 2009

Sviten.

Det var redan mörkt när vi rullade in mot centrum och letade efter ett rum för natten. Som vanligt blev det knas vid incheckningen, kanske en dubbelbokning, fick bli sviten för samma pris. Det brukar strula när jag tar in på hotell. En gång i Halmstad drog ett dåligt coveband igång så basgångarna fick rutorna att skallra, efter ett samtal till receptionen fick vi nytt rum, sviten har jag för mig att det var här med, eller i alla fall något större och finare, även detta till samma pris såklart.


Nästa gång ska jag begära sviten direkt. Det blir väl bäst för alla.

T.

Monday, July 13, 2009

Såg Hur Sommarlandskapen Virvla Förbi.

Det var Landskronakarneval i helgen. Jag var inte där. Det var bluesfestival i Åmål i helgen. Där var jag nästan (-fucking jävla kukåmål). Karnevalen i Landskrona fungerar inte för mig, varför vet jag inte riktigt, kanske är det bara inte mitt jippo, och det är inte som jag är dryg. Gillar ju egentligen människor och musik. Men i Landskrona känns det mest som tingeltangel och inte direkt som min fest. Jag missunnar verkligen inte människorna en karneval i stan, det är kul att den finns, men jag valde att åka härifrån då och var tvungen att tänka på mig själv.

Tog mig genom Skåne, Halland, upp mot Västergötaland och såg en mindre imponerande utställning. Rastlösheten gav inte med sig där. Det var bara att dra vidare igen. Såg landskapen virvla förbi upp mot Värmland och fick se en utställning som gav det bilder ska ge. Kraft och livskänsla. Träffade Sten i Säffle, han satt i sin lilla loppisbod med polaren strindbergexperten och visade mig gamla vykort med landskronamotiv. Kanske ses vi igen om någon vecka när han åker ner mot Skåne, men antagligen inte, har fått låna en kvart längre upp i landet och jag kommer väl vara där ett tag då.

När man åker genom sommarlandskapet ser man hur vackert landet är nu, trots allt regn, det gör mig inget, jag tycker om sommarregnet och det är bra för kantarellerna. Längs vägen hitta jag ett hus jag vill ska bli mitt. Om man ska bo ska det kännas som ett riktigt hem. En gästvänlig borg utan murar och utan vallgravar.

Tillbaka i stan och karnevalen packar ihop. Soppade min film och hörde sen att Highwayman äntligen är befriad från sina kedjor och kan börja skriva nya sånger. Vackra sånger mer i dur än i moll nu.

T.

Sunday, July 12, 2009

Veckans Citat.

"Känna hastigt och känna djupt är hela grunden till Skaldens, Oratorns, Artistens snille. Undra därför ej, om de lättare såras än vanliga männsikor. Det knappnålsstyng som genomborrar fjärilen, hinner ej fram genom björnens hud."

/Johan-Henrik Kellgren


T.

Thursday, July 9, 2009

Ulmerdogen och Missljudet.

En kollega ringde och berättade att motorn till hans T3:a börjat krångla, han hade hört talas om att min polare Lill Lars lagat min T3:a med en gammal glassförpackning tidigare i våras, och undrade nu om Lill Lars även kunde kika på hans kamera. -Ska höra efter. Men lovar inget. Lill Lars är en upptagen man, det ska du veta, svarade jag och bad om att få återkomma i ärendet.

Jag slängde min lilla kamera över axeln och tänkte att det här är som klippt och skuret för ett bildreportage till -Fuzz. Ett fyrfärgsmagasin för män med gitarrer.

Efter en hel del letande hittar jag Lill Lars i full gång med att reparera en elgitarr. Det var efter ett tips från en taxichaufför jag fann lägenheten där reperationen ägde rum. Och det var med något nervösa steg jag drog upp dörren till trappuppgången och gick in.


Mina farhågor besannades när jag möttes av en stor Ulmerdog efter endast några få sekunder i trappuppgången. Som tur är har jag lika bra hand med djuren som Vrickund och manövererade ut besten snabbt och enkelt med en välriktad spark rakt över nosen.


Väl inne i lägenheten fick jag ta debatt med gitarr- och djurägaren. Han menade att jag burit mig illa åt mot hans Ulmerdog, jag menade att jag bara agerat i självförsvar för att rädda mitt skinn, samtalet kändes låst och vi bestämde ganska snart att koncentrera oss på gitarreperationen. På bilden kan ni se hur odjuret ligger utslaget.


Det är något slags glapp som orsakar missljud i gitarren. Eftersom det är en riktig punkrockgitarr är det mer missljud än brukligt. Det måste vara ordning och reda även på missljud i punkrocksgitarrer.


Lill Lars gör alltid först en grundlig genomgång, även då av elplankan, det är viktigt att felsöka ordentligt innan man börjar skruva, annars kan man riskera att behöva skruva i onödan. Sådant finns det inte tid till i dagens samälle. Tid är pengar.


Djur- och gitarrägaren har bestämt för sig att det kan vara i förstärkaren missljudet ligger. Lill Lars är inte alls med på det spåret. Det är för enkelt. Han har varit med så många gånger förr och talar av erfarenhet.


Efter mycket övervägande kan båda enas om att problemet måste ligga precis vid kabelingången till gitarren. Det är bara att ta tag i verktygen och börja arbeta. Plankan måste bli klar till en stor kväll.


Små detaljer. Ett typiskt uppdrag för Lill Lars. Det finns ingen mer lämpad på hela smådetaljsmarknaden just nu.


I ett bildreportage av idag ska fotografen vara personligen fysiskt deltagande. Det är helt ute med objektivt registrerande journalistiska arbeten nu. Subjektiv ska det vara. Så det så. Sen kan jag erkänna att jag glömde ladda batteriet innan jag for iväg och därför blir det nu ett litet hopp i reportaget, men det kan inte göra så mycket, vi vet väl alla hur en lödkolv ser ut. Ungefär.


Sista skruven sätts på plats och som tur är hann gitarren bli klar lagom till den omtalade Landskronakarnevalen. Själv har jag blivit bortbjuden och drar antagligen från stan ett tag då. Kanske blir det ett nytt reportage därifrån. Den som väntar...

Och vi får se vad som händer med T3;an sen.

T.