Monday, January 31, 2011

En Fågel Byter Gren.

Tillbaka och nu skulle jag känt den skånska myllan under fötterna igen om inte tjälen legat kvar. Jämtland var milt och kallt. Kanske blandar jag ihop jämtarnas milda framtoning med sävlighet, men det spelar ingen roll, jag tycker om att vara där uppåt ibland. Arbeta och leva och tvärt om. En gammal men välvårdad gård på en höjd med getter som ger ost och bruna långhåriga fria hästar framför släden genom skogen på nyfallen snö. Samtal om andra samhällsstrukturer och en längtan efter hållbarhet. Mer som en rättighet än skyldighet bland den norrländska präriens frostbitna fjäll.

Packar min blå väska igen och tar mig till större städer mer söderut.

T.

Thursday, January 27, 2011

Citat.

"Jag hade en diskussion med min son igår. Om medborgarlön. Han tyckte det var kommunism. Jag vet inte. Han tycker karriär handlar om att tjäna pengar. Jag har aldrig tänkt på mitt arbete som pengar, bara som kärlek, egen tid, sköna möten, bra sex, schyssta bilder, fina vänner, gemenskap. De enda pengar jag tänkt på är de som ska gå till hyran. Klarar man hyran, klarar man resten."

/Micke Berg


T.

Friday, January 21, 2011

Danshumör.

"När du kommer och brinner säger de: Skriv ett förslag. Om två år och några månader kan du få svar. När det är du som borde leda oss. Det är ni som borde leda oss. Led mig fel om ni vill men under min livstid kan jag nån gång bli ledd av nån som tror på nånting ..."

Annika Norlin och Säkerts Facit går på repeat och jag arbetar med att boka in mina hundbilder. Det går så där, ganska underligt kan jag tycka, det borde gå som en dans, hundmarknaden har ökat markant de senaste åren och hundar berör många och bilderna är bra och lite mer än bara hundar. Visserligen har jag inte tagit kontakt med så många än. Faktiskt bara ett par och svaret blev en svävande historia. Att kunna ta en refusering ingår i arbetsbeskrivningen som frilans, det kan jag ta, det är inte det, ett klart svar, ett klart ja eller ett nej är allt jag begär. Som tur är har jag bokat in en annan utställning i Helsingfors nu till våren eller eventuellt till hösten. Verkar som om finnarna är snabbare och mer vakna. Sist jag ställde ut där blev jag upphämtad med taxi vid flygplatsen och bjuden på krogen varje kväll, det var intressanta samtal, trevliga människor, och Helsingfors blev en stad jag kom att tycka om och gärna återvänder till. Nu menar jag inte att jag tvunget måste glida fram som en primadonna. Inte alls. Det är bara det att med ett ärligt intresserat bemötande går allt lite smidigare. Kanske borde jag ta kontakt med Fotografiska ordentligt, han den där Jan Broman är bra, han tänker nytt och är en del i tiden, tror han är rätt person att förstå bildernas värde ur ett vidare perspektiv, ett strikt publikt och kommersiellt intresse. Det var han som bokade pirenbilderna utan minsta tveksamhet. Att ingen i söder kopplade den prylen ställer jag mig väldigt frågande till. Det var ju trots allt här det utspelade sig. Söderöver. Delaktighet i samtiden är väl det minsta man kan kräva, jag dissar inte, jag bara lyfter det jag tycker fungerar bra och en bra skiva är på väg och lär komma i dagarna. Tillvaroturism med Sture och hans Dansorkester. En slags reggae på svenska med mina skinande bilder på omslaget och ett dansbehov som Emma sa en gång. -It's not my revolution if i cant dance to it. Så enkelt. Så lätt. Det måste vara enkelt och lätt och det kan vi alla lära oss av.


Bilden: Fisksoppa med italiensk fågelhund. Ett klick och den blir större. Som print mycket större - sextio gånger nittio centimeter.

T.

Friday, January 14, 2011

Reklam. Men Inte Reklamkanal.

SVT2. Klockan halv åtta på söndag.

Se min polare Petters film om Piren. Deras rum där under ...


.. och jag minns inflyttningsfesten.

T.

Kulturekonomi - Del Ett.

Året som gick. Det var nu i en flygmaskin mot Amsterdam jag kom att tänka på hur bra tvåtusentio faktiskt varit. Det bästa på mycket länge och av någon outgrundlig anledning gled mina tankar in på kulturlivet här i Dalarna, hur nästan alla dagligen konsumerar kultur, precis som alla dagligen, på ett eller annat vis, konsumerar sitt bröd. Skillnaden är att man inte lika självklart betalar för kultur. Hörde av en polare att han fått sin årsrapport från Spotify, en av hans låtar hade blivit spelad över sextiotusen gånger, och för det kunde han kvittera ut sextio kronor. Du läste rätt. Sextio kronor. Nu klarar jag mig, klarar mig stundtals till och med över förväntan, det inte det jag vill åt, det är synen på kultur jag reagerar på, att man inte förstår värdet av kultur. Förstår att både kultur och rågbröd ger nödvändig näring. Ibland undrar jag om det grundar sig på snålhet eller bara är helt vanlig dumhet. Allvarligt. Då och då funderar jag på att att dra igång en stor konstnärsstrejk; Vägra att hänga en jävla print. Vägra låta någon spela ens låtar. Vägra visa filmerna. Det kommer naturligtvis aldrig att hända, men det är roande att leka med tanken, och jag tror resultatet skulle kunnat bli intressant. Tyst och tomt och ganska trist. Vad tror du.

I del två kommer jag troligen att raljera lite över den ekonomiska snefördelningen. Om vem som egentligen tar de största riskerna.

Som jag sa. Det var ett bra år och jag önskar en god fortsättning.

T.