Sunday, September 25, 2011

Sanning eller Konsekvens.

Det östskötska höstlandskapet virvlar förbi utanför och jag funderar lite över den omtalade norrmannen och hans nyskapande naturfotografi. Jo visst, det är inte snyggt att knycka av sina kollegor, det är inte heller speciellt vackert att skapa dogmer och sen arbeta efter motsatsen. Trots det måste jag säga att hela historien är ganska komisk. Då menar jag drevet av anhängare som känner sig bedragna och svikna och hotar med lynchning. Ja, ja, säger man att man lyckats fånga ett vilt lodjur på bild, då bör det väl vara så, men nog om det ett tag: Tänker och jämför lite med det många kallar journalistik. Hur många artiklar läser vi inte dagligen med sakfel och påhittade citat. Journalisten fantiserar helt enkelt som en romanförfattare - för att färga eller fylla ut - eller kanske till och med för att styra innehållet mot sitt eget syfte. Ingen reagerar. Ingen bryr sig. Nu är de allra flesta skribenter, precis som de flesta naturfotografer, duktiga och trovärdiga yrkesmänniskor. Bortsett då från den lilla klick som hellre speglar sig i en titel än i ett gediget och hängivet yrkeskunnande. Jag har själv blivit intervjuad åtskilliga gånger genom åren, både av tidningar och tv, och måste säga att jag oftast blivit imponerad av den kompetens många journalister besitter. Det finns en relativt ung tjej på gratistidningen City som alltid gör ett bra och professionellt arbete. Ett annat lysande exempel är en frilansare som skriver till olika fotomagasin och kultursidor i dagspress. Deras höga klass bottnar sig såklart i att de är pålästa och vågar ta sig själv på allvar - att de är genuint intresserade av det de gör och skriver om. Det handlar naturligtvis i slutändan om trovärdighet. Brister man där får man som journalist precis som naturfotograf också ta konsekvenserna. Det är således alltså inte bara inom naturfotografin man klipper och klistrar och hittar på. Skymningen har blivit natt och tåget rullar in på centralen och lodjur och mårdhundar blir till taxar och pitbulls.

T.

Monday, September 19, 2011

Havet Ligger Blankt.

Havet ligger här och jag kommer hem igen. Det är sol och det är varmt och veckan driver snabbt iväg och en vända till Ståkkolm och hösten och möte och sen ner igen och några dagar vid vätterns högra strand. Jag går här nu och Köpenhamn ligger på andra sidan och min längtan växer när skymningen kommer och när solen långsamt blir större där. Det finns städer som får mig att flyga högt över molnen, och då kan jag titta ner och se hur litet allting blir, och där kan jag minnas hur stort allt litet egentligen är. Stegen känns lättare när skorna blir tyngre och gatorna skiftar i guld och havet ligger blankt och det är då det är där jag bor.

T.

Monday, September 5, 2011

Mellan Träden.

Det var i lördags eftermiddag. Solen sken och letade sig igenom trädens ännu gröna blad. Jag och blandrasen gick längs grusgången i parken med Samuelsons konsthall, jag några steg före och blandrasen lufsande efter, en bit bort skymtade en folksamling och bilder var uppspända på en lång tråd mellan träden. Krångligare behöver det inte vara. Det var med en viss värme jag mindes hur Andreas, Björn, Camilla och jag för en fem sex år sedan började i Rörsjöparken i Malmö, det som Anne och Emanuel senare tog vidare under parollen Parkfoto. Nu hörde jag att något liknande är på gång på Sergels torg i Ståkkolm. Det är bra. Med en bok i backfickan och en annan bok i mina tankar traskade jag vidare ner mot havet och lät den låga solen blända mig ett tag. Idag är det en regnig måndag och jag soppar film trots att det inte är söndag. Negativ ska skannas och delar av mina hundbilder ska ställas ut i Malmö. Först ska Hedström hänga sitt där.

T.