Saturday, February 13, 2010

Farbror Blå och Jag.

Nu har det hänt igen. Farbror Blå ville prata (kontrollera), även denna gång i omålad bil, men nu i Malmö. Egentligen gör det mig inget, jag rycker lite på axlarna med ett flin åt deras okunskap, ingen kan få mig på knä, ingen kan bestämma över mig, ingen. Jag klär mig och gör precis som jag vill. Sen är det inget mer med det. Det som irriterar mig är maktpositioner. Att en del människor besitter mer makt än andra. Att jag måste stanna för att polisen säger det, trots att jag har brådis till tåget, trots att jag är en helt vanlig medborgare som promenerar på en helt vanlig gata. Det gäller inte bara polisen, lärare besitter makt, en del myndigheter besitter makt, chefer besitter makt. Det är så det sk systemet är uppbyggt och det fungerar inte för mig. Jag måste göra som jag vill, annars går det inte, jag kan inte gå i ett led, jag mår direkt fysiskt dåligt av det, det är bara så det är och inget jag valt. Om en regel eller lag är korkad kan jag inte följa den. Då skadar jag bara mig själv och blir någon jag inte är.

Kanske är jag bara pubertal.
Kanske är jag bara frisk.

T.

Saturday, February 6, 2010

Veckans Citat.

"... love is so simple, to quote a phrase, you´ve know it all the time, i´m learning it these days ..."

/Bob Dylan


T.

Wednesday, February 3, 2010

Precis Vad Jag Behövde Idag.

Det har strulat från första stund. Uteblivna leveranser och alltför långsamt samarbete. Det är underligt att ett helt land står handfallen över lite snö, det är konstigt att man inte bara kan säga ja utan att det ska krånglas, det är märkligt vad svårt allting kan vara. Jag blir irriterad när man måste sätta problemen i första rummet. Det stör mig när man inte ens kan höra av sig om man inte kan hålla en avtalad leverans. Jag är inte direkt förvånad över att de gamla östländerna kör om oss i raketfart. Inte det minsta. Kanske något att tänka på när det gapas om att de knycker våra arbeten.

I vilket fall, jag sket i allt och åkte till stan istället, gick inom posten och tömde min box, något jag inte hunnit på lite över en vecka. Där överst i högen låg en vernissageinbjudan till en utställning på Galleri Kontrast i Ståkkolm, på kortet hade fotografen skrivit, jag citerar;

"Utan inspiration från dig hade det aldrig gått. Tack för allt och hoppas vi ses någon gång!"

Precis vad jag behövde idag. Tack. Det gick rakt in i hjärtat.

T.

Tuesday, February 2, 2010

För Mig.

Just nu är jag fotograf, föreläsare, hundägare (nästan), målare, byggjobbare och inredare samtidigt. Och Thomas förstås. Nu börjar saker ta form, börjar komma närmre slutet, snart ska salen fyllas med fotografer och deras bilder. Men först blir det en kortare resa ut till en vintervit skärgård i götet. Bild och produktionsmöte till -just like you. Känns som om allt flyter som det ska flyta, och vad är då bättre än passande musik, lite som så här, ungefär;

-För Dig.



T.