Wednesday, July 30, 2008

Fjäril.

Det finns en pojke som drömmer om drömmarna. Det finns en pojke som drömmer drömmar om längtan. Pojken längtar och drömmer som Tom och Huck på floden som egentligen är ett stormande hav.

Det finns en pojke som rastlöst lever i andra världar. Det finns en pojke som tinar i kylan och lever på hösten. Pojken hittar nya stigar som Sal och Dean längs Route 66 som egentligen är en motorväg för alla ensamma hjärtan.

Det finns en pojke som bor i hårda djungeln. Det finns en pojke som letar efter gläntan bland snåren i stora skogen. Pojken kan slåss med lejon som Tarzan och Jane men egentligen bara jagar en fjäril.

T.

Wednesday, July 16, 2008

Guld.

Människorna här jagar guld som forsande vatten, men fälten är tomma, guldet finns inte där. Överallt ser jag borrhål fyllda med inget. Människor mutar in revir, och innanför skalet gapar väggarna kala, de uteblivna skratten blir som nakna okon genom natten.


Kärleken finns överallt, under varje sten, bakom alla träd, på alla gator och i alla städer. Kärleken till sig själv och till allt det som är större, det handlar bara om att hinna känna.

T.

Tuesday, July 15, 2008

Ljumma Vindar.

Ljumma vindar kysser min kind när vi går med lätta steg genom kvällen och sjunger samma sånger till raspig vinyl. Jag sitter på ett tåg och låter alla måsten vá, jag driver omkring utan mening ett tag, allt får bli som det blir, och allt som sker får ske, det är inget jag lägger mig i.

Solen går upp över husen och jag med den. Varma vindar möter upp vid porten där jag bor, och vi går hand i hand över torget, vi går ner mot havet, sätter oss i skuggan och låter människorna passera som dom vill.

Det är lätt att flyta med när livet ler och vinden hjälper till. Jag har väntat på känslan som fyller mig nu, jag har väntat på att vindarna ska sätta fart, väntat på friheten som bor hos mig idag.

T.

Sunday, July 13, 2008

Saknad.

Det där gedigna hantverket, det djupa tidskrävande skapandet, jag kan ibland sakna det. Sakna de små detaljerna som skapar flera bottnar. Känslan för bild när bild är bild på ett djupare plan.

Det går lätt och snabbt att få till något fräckt i photoshop, lätt att skrika högre, lätt att gömma en skitbild bakom häftig kopiering. Lätt att haka på trender som vilken Idolproducerad popdänga som helst, det blir som mest en vecka på listan och på sin höjd ett gästbartenderknäck i Perstorp.

Och jag blev inte rädd när Dylan började spela elektriskt. Det här handlar om raka motsatsen.

T.

Friday, July 11, 2008

Beatles.

Jag satt på krogen med min polare författarn. Han berättade om en bok han stulit från biblioteket i tonåren, Beatles, av Lars Saabye Christensen, en bok som betytt mycket för honom, och för mig.

Innan han nämner titeln säger jag snabbt, -Du menar Beatles, den har jag hemma i bokhyllan, stulen från något bibliotek.
-Vafan, stulen från biblioteket på Gullstrandskolan, frågar han.
-Jag tror det, minns inte, svarar jag.
-Då är den fan min, eller min och min, men låt oss säga att jag förvaltade den i slutet av åttiotalet. Jag lånade ut den till Jocke, vi spelade ihop då.
-Jag fick den av Henke i början av nittiotalet, svarar jag.
-Henke, Jocke och jag, vi spelade i samma band då. Jocke måste lånat ut den till Henke, och han sen till dig, den har gått varvet runt.
-Du kan få igen den.
-Vi lämnar tillbaka den, det finns en ny generation som behöver större drömmar, behöver den bättre än vi.

T.

Ps. Man ska inte knycka från bibliotek, tänk på det, men det är inte vad historien handlar om.

Wednesday, July 9, 2008

Mjukare Moln.

Vi sprang. Sprang över kullarna ner mot havet. Vi sprang med lätta hjärtan och kroppar fulla av längtan. Vi sprang för sommaren kunde ta slut. Vi sprang med nakna fötter mot grönare gräs, det var åttiosex eller åttiosju, det var ljumma vindar och hemliga nätter. Det var folköl och hemrullade cigaretter bland karuseller och blinkande tombolahjul. Det var som vinst varje gång.

Hösten hann ikapp och Palme dog. I köket stod radion på, tv körde två kanaler och jag sprang ut. Bara ut. Det var lätt att falla när regnet kom, det var halt och inte som en saga.

Nakna fötter klev runt i grova skor. Det blev vi, det blev dom, och det blev vi igen. En kärleksvals för vuxna som egentligen var barn. Vackra blå ögon blev till stor svart pupill och gräset frös till grå betong.

Vi hade varandra och vi var fria. Vi var inga offerlamm, och vi sålde oss aldrig för pärlorna av plast. Vi var hungrande hundar som yla mot månen, mot stjärnorna som föll och ingen stod och tog emot.

Uniformerna passa aldrig vår kropp och takten gick inte i marsch. Vi leta andra marker, vi sökte större och hetare drömmar. Det var en dans på den där eggen som kunde vara så jävla vass. Det var blod eller guld, det var frihet på darriga ben, det var en överdos av längtan när vi låg vakna och inte kunde sova.

Vinterns sista kyla drog förbi och värmen kom igen. Vi var som främlingar i maj när trastarna sjöng för andra. Vi hade ramlat och slagits men hann med tågets sista vagn, vi var skuggor som drog omkring och hade inget att förlora. Några flög upp till fåglarna och drömde vackrare bland mjuka moln. Vi ville bara vidare, bort mot stjärnorna, det var allt vi ville när nätterna var ljumma och livet var som ett nyfött barn.

T.

Sunday, July 6, 2008

Större Flotta.

Det bråkas om ståkkolmsplanket. Om urvalsprocessen. Visst, jag kan hålla med, en riktigt dåligt idé, men även ett riktigt dåligt engagemang från ståkkolmsfotograferna. Att bara få ihop cirka femtio deltagare är lite pinsamt. Det skvallrar väl mest om någon slags hybris*, eller kanske är det så att fotoståkkolm är som ett sjunkande skepp. Ett gammalt flaggskepp som gjort sitt och ligger i dockan och slumrar, drömmer om fornstora dar och sin akterseglade betydelse, medan det lurar nybyggda fullriggare bland svenska vikar och vass.

Men i alla fall, det är bara att ta nya tag till nästa år. Malmö och Göteborg har vaknat, nu gäller det att väcka Sundsvall. En vision, en fullt genomförbar vision; fyra plank runt om i Sverige samtidigt, samma dag. Vilken manifestation för svensk fotografi det kan bli. Ett helhetstänk. Det skulle landets fotografi må bra av. Det är viktigt att förstå den nya tiden, geografin är inget hinder längre, det seglar redan massor av tungt beväpnade slagskepp ute i svenska vatten.

Malmö-Göteborg-Ståkkolm-Sundsvall. Under samma flagg. Svensk fotografi behöver riva murar istället för att förstärka de gamla.


Kom ihåg vem som sa det först.

Hälsar// Amiral Thomas H Johnsson.

*Hybris var inom grekisk mytologi att vilja efterlikna och/eller överträffa gudarna. Då begår man hybris och går oftast under. Hybris kan då användas som en synonym till storhetsvansinne. Ett annat ord för hybris är övermod, det fanns ingen värre synd än detta övermod.

Friday, July 4, 2008

Andra Tider.

Tar mig över till Köpenhamn med tåg. Tidigare var det båt som gällde, färja med restaurang och café. Minns doften som drog över kajen då båten kom in i hamn, doften av cigarr och öl, doften av dansk. Minns enarmade banditer och väl kyld tuborg på flaska. Två gröna från cafeét utan ålderskontroll och sen upp på soldäck med en känslan av äventyr. En känsla av frihet på väg mot större städer.

Minns spelningarna på Ungdomshuset. De fula tatueringarna i Nyhamn. Friheten på Christiania. Spänningen på Istedgade. Ölhaken ute på Norrebro.

Nu åker man tåg över sundet, det gör mig inget, det passar mig bra att sitta och läsa och komma direkt in till centralen. Det är praktiskt och enkelt. Men jag tänker på de yngre, tänker på äventyren, det kan inte vara som ett äventyr att åka rökfritt Öresundståg till Köpenhamn, att trängas med pendlare och på sin höjd en kaffeautomat som nyckel frihet. Det är klart att man måste skrika högre då.

Det är andra tider nu.

Numera finns inte Ungdomshuset kvar. I Nyhamn har tatueringssalongerna för länge sedan slagit igen och turistnäringen tagit över (krognoterna måste vara Köpenhamns dyraste). Friheten på Christiania består mest av trakasserande poliser och kvartarna kring Christianshavn har ombildats till bostadsrätter. Och på Istedgade, ja jag vet i fan...

Tivoli är sig likt. Välklippta gräsmattor och uniformerad personal. De har alltid legat före sin tid, där innanför murarna.

Jag vill inte romantisera. Det hände även en hel del skit och det är såklart inte bra att spolingar dricker öl och springer omkring i skumma kvarter. Men måste ändå säga att det gav mig en bra utbildning, jag fick uppleva storstädernas baksidor, fick lära mig spelreglerna och att bete mig ordentligt. De äldre, busarna, de som hängde där, de höll ett vakande öga över en. Jag var aldrig rädd, inte mer än att spänningen kunde ta överhanden i alla fall, men det gällde att passa sig, att inte leva rövare, för då åkte man på spö direkt. Det visste man.

Det var inte bättre förr. Absolut inte. Men det var en annan tid.


Bilden är från en helt annan tid och en helt annan stad.

T.

Wednesday, July 2, 2008

Enskede IP

Hon kom från större städer i mindre länder. Hon kom med hästar och smutsiga händer. Hon tog mig som den pojke jag var. En man som leta svar, på en liten pojkes vis, som en bakvänd söderkis.

Ingen ger mig styrka som du. Inget tar min kraft som dagarna ter sig nu. Varje kväll går jag vid havet med min hund och ser solen gå ner bakom vatten. Solen här, den är stor, röd och rund, som en apelsin av blod, som då när natten föddes och dagen dog.

Jag älskar när du ler mot mig i telefon. När du berättar om din dag, berättar om natten vi bara har till lån, berättar om mälarns stora vatten. Jag älskar när du skriver mig någon rad om söders grönskande blad. Jag älskar höra om din barndomsstad, där du trampar nya stigar nu, som när du var en liten flicka på sju.

Människorna här stannar kvar. Ingen letar några svar, och jag drömmer om götgatans vimmel med min tjej. Drömmer att jag går ner till enskede ip och lirar boll med dej.

T.