Sunday, December 26, 2010

God Jul och Gott Nytt Your Arse.

Matt Dillon som polisen är inte helt nykter han heller.



You´re a bum you´re a punk. You´re an old slut on junk. Lying there almost dead on a drip in that bed. You scumbag you maggot. You cheap lousy faggot. Happy christmas your arse I pray god it´s our last.

Långt senare sa han att det var det bästa ögonblicket i hans karriär.

T.

Thursday, December 16, 2010

Because The Night.

Snön faller vacker. Kylan biter i kinderna. Samma snö som i fjol och samma kyla som då och jag älskar det. Men jag är på väg och ibland kan någon annan säga just det ...

"Jag har suttit i det här rummet i den här staden för länge nu. Jag ser den inte ens längre. Det märks att jag är understimulerad. På sistone har jag mest rensat hjärnan. Mina ögon är inte vaksamma längre. Jag har drömt en hel del, drömt om skivinspelningar och om att skärskåda mitt inre, men jag tänker inte så mycket på det. Jag väntar på att sätta mig på ett tåg eller ett flygplan igen och jag vet att jag kommer att rusa dit för jag måste se något nytt. Jag tror att det var Rimbaud som sa att han behöver nya vyer och nya oljud, och det är precis vad jag också behöver."

/Patti Smith


... och räven dansar över isen.

T.

Friday, December 10, 2010

Min Lista 2010. Först Igen.

Årets:

Plats: Belleville.
Skiva: Facit.
Stad: Lissabon.
Fotograf: Nils Petter.
Hotell: Carl XII.
Ord: Gentrifiering.
Bok: Puppy Love.
Film/Tv: I Anneli.
Adress: Upplandsgatan.
Samarbete: Christin.
Blogg: -
Plast: Åre.
Galleri: Swedish Photography in Berlin.
Skribent: Jenny Maria.
Trams: Partipolitik.
Mat: Chevre.

Bubblare: Aten.

T.

Thursday, December 9, 2010

Håll Gylfen Stängd.

Julian och Alfahannen och Flickorna och Hotet och Amerika.

Då är drevet igång igen. Nu är det en säkerhetsrisk att någon lyfter fram sanningen. Är det inte snarare en säkerhetsrisk att soldater bombar sönder barn som i ett tvspel, eller att ambassadörerna och korridorernas män snackar skit om andra män i andra korridorer i andra länder, kvinnor med för den delen, men oftast är det män. Det är inte så enkelt mässar lakejerna. Jo, precis så enkelt är det, exakt så enkelt. Någonstans känner jag igen allt. Inte helt olikt IB. Visst är det underligt. Eller inte underligt alls faktiskt.


Och för en gång skull kan jag hålla med Myrdal. -Om du ska vara obekväm på toppen - var gift och trogen eller håll gylfen stängd.

T.

Tuesday, December 7, 2010

Riot (hon spelade den inte).

Egentligen har jag mycket annat att skriva om idag ...

Såg Säkert i Lund (nöje).
Tog mig till Götet (arbete).
Sen färja över sundet och tåg till Köpenhamn (arbete).

... men det får mer bli som en rapport med en älg i min väska.

T.

Monday, November 29, 2010

I En Låda.

Stormen (av William Shakespeare).
Snöchocken (av Thomas Mattsson).
Oväderskaos (av Jan Helin).

När jag kom ner till Malmö central var det upprorsstämning. Snön yrde omkring. Tåg var inställda och bussar försenade, människor var vansinniga, och orden jag hörde om kollektivtrafik var inte snälla. En timme hit eller dit gör inte mig något. Jag har ingen tid att passa, men passar på att ta en kopp och käka frukost, tänker på alla som lever efter en klocka, utan ordning och reda stannar landet säger någon, tydligen svarar jag och ser mig omkring och avstår ifrån att argumentera emot. Istället funderar jag över tvprogram jag skulle velat se om jag haft en tv.

Ingemar Bergman - Mannen som skäller på hundar.
Thorsten Flinck - Söker fru.
Prinsessan Madeleine - Bolibompas skattkista.

Det är sådana tankar som kommer en tidig morgon när människor springer omkring framför mig och jag undrar varför då.

T.

Tuesday, November 23, 2010

Vad Vore ... (en bal på slottet).

Hör att det pratas om stilar. Som om någon har en personlig stil, jag är inte helt säker på det, det mesta går runt och vidare. I Tunbjörks tidiga bilder (ex parisboken) kan man se Nykvist. I Nykvist tidiga kan man tydligt se Frank. Petersens hårda anslag är hämtat ifrån Moriyama. Allt går runt och vidare och det är inget fel i det. Snarare är det väl inte vad man tar ifrån utan vad man tar det till - som Godard skulle sagt. Att hävda något annat är bara löjligt. Stilar kommer inte från luften och landar i en anonym kamera och börjar skapa av sig själv. Kanske är det så enkelt att man ser något man går igång på och sedan renodlar och omformar efter sig själv. Inte kopierar. Absolut inte kopierar. Utan tar det vidare och gör till sitt.

Vad vore Picasso utan Braque - eller tvärt om.
Vad vore Dylan utan Guthrie och vad vore Hendrix utan Dylan.
Vad vore Hellström utan Cave.

Du fattar.

Det viktiga är att man finns med som person (inte som fotograf).

T.

Monday, November 22, 2010

Vid Vättern.

Det finns en föreställning om att man måste ha ett förlag i ryggen för att ge ut en bok. Samma föreställning är ganska vedertagen när man ska ge ut en skiva. Så är det inte, har man orken och engagemanget kan man göra det själv, och då slipper man dela slantarna med förläggare eller bolag. Nu är inte detta inlägg tänkt som kritik mot förlagsbranschen och annat löst folk som lever på konstnärernas kreativitet. Missförstå mig inte, jag menar inte att det skulle vara fel att be om hjälp, det är till och med jävligt skönt att slippa allt administrativt pyssel, jag menar bara att man kan göra mycket själv, det är liksom bara att göra det. Visst är det mycket slit. Men det är också mycket kul och absolut finns det trix som är bra att känna till. Kontentan är att det ligger på dig själv. Viljan och elden och du.

Annars ska jag hålla en workshop vid Vättern i Motala.

Länk: http://www.fotosidan.se/cldoc/56293.htm


Jag saknade Köpenhamn och kom hit igen som jag längtat.

T.

Friday, November 19, 2010

Från Andra Sidan Längtan.

Jag har skrivit om det tidigare. Berättelsen om Cizzi.



Cizzi är 21 år. Hon är som vilken tjej som helst förutom att hon under de senaste fem åren har farit mellan psykiatriavdelningar och behandlingshem. Hon har länge brottats med ätstörningar och hennes demoner ger ett svårkontrollerat självskadebeteende. Nu får hennes berättelse komma ut. Bilderna i reportaget är ett utdrag från en kommande bok och en större utställning.

/Jacqueline Hellman.

Hon kallar mig sin mentor. En titel jag inte är helt säker på att jag kan leva upp till - men viktiga bilder är det i alla fall. På riktigt.

T.

Tuesday, November 16, 2010

Återvinning från en HD.

Texten skrev jag i höstas under valupptakten och var kanske tänkt att köras i Helsingborgs Dagblad men efter en ordentlig omarbetning kördes den på Kvällspostens kultursida istället. Så är det ofta - jag gör något som jag sen gör om till något annat men liknande och bättre. Återvinning om du så vill. Återvinning som en del i tiden.

Är tillbaka i stan ett tag. Vaknar i en soffa som så ofta när jag är här. Käkar en snabb frukost med farsan, passar på att duscha och tar mig ner mot vattnet, havet, eller sundet som det egentligen är. Öresund. Borstahusen. Det gamla fiskeläget glittrar i den låga septembersolen, båtarna ligger på rad och på terassen till galleriet i glas och betong sitter människor med sitt tidiga förmiddagskaffe. Går förbi stugorna som torkar nät på röda väggar av trä. Följer kusten längs stigen som nu är en vandringsled hela vägen till Sandbergen, stupen av sand där man kan sitta och se solen bli röd bakom Ven, men jag går åt andra hållet, mot Citadellet och in mot stan. Passerar småbåtshamnen med fritidsfiskarna och det stora vassfältet där man byggt en hundrastgård. En liten vit pudel springer runt och jagar en alltför glad pitbullvalp. Gläffsandet når ända bort till fortet från Per Albins tid. Tar stentrappan upp till allén vid vallgraven där någon ristat hjärtan på nästan varje träd. Bakom löven skymtar jag hur vattentornet breder ut sina vingar över krogen som fått en större uteservering i solen. Man bär ut stekt spätta med remoulade och gammeldansk i små glas till gäster som vägrar släppa iväg sommaren.

Parken vid konsthallen är lika grön som om våren fortfarande är kvar. Träffar Christian som skulle bli författare men pluggade sist vi sågs. Han är klar nu och arbetar med flyktingbarn från Somalia i Malmö. Jag frågar hur det är, han ler och säger att de där sd-gubbarna borde komma på studiebesök, de borde få se mina fantastiska barn som älskar skolan. Alla vill verkligen lära sig räkna och skriva. Sådant som vi i Sverige ser som en självklarhet. Vid torget skiljs vi åt. Christian går in på caféet som fortfarande har mina printar på väggen och jag korsar torget med färgglada ballonger med partiloggor. Tigger en gratis kopp av Ana vid vänsterns valbord, slänger några ord med Niklas, socialdemokraternas kommunalråd, nickar lite åt Torkild, kommunstyrelsens ordförande, upptagen med någon möjlig väljare. Ser att en sverigedemokrat för en tynande tillvaro i sin ensamhet med foldrar av lättköpta svar. Han har inga färgglada ballonger. Bara skugga och grått. Tänker att solen inte når in dit och att det egentligen är sorgligt med människor som bär på så mycket hat. Bakom korvkiosken i hörnan mot tidningsredaktionen står Mats och smyger med sina teleobjektiv, seglarfotografen som undervisar i marinbiologi, vi käftar lite om vidvinkel eller tele, skrattar och ber varandra hålla kontakten. Jag vet att han är en duktig undervattensfotograf i färg.

Köper kvällstidningen hos paradiset med blandgodis och billiga cigaretter. På ettan skriver min kompis Maria att hon hellre säljer sex än köper bil. Jag flinar lite och förstår att det handlar om något annat, men sex säljer, och rubriksättarna har väl sin piska och Maria humor. Sätter mig på thaikrogen som tidigare var libanesisk. Den gamla cafélokalen med stora gardinlösa fönster jag hängde min protestutställning i för en massa år sedan. Ägarinnan hälsar glatt och jag beställer grönsaksgryta med röd curry och tofu, slår upp tidningen och läser att vänstern är uppe i över sju procent enligt sifo, jag tittar upp och känner hur röd curry hettar. Vid ett bord en bit bort sätter sig moderaten Marko med sitt följe av småpågar i personval. Vi hälsar och drar de sedvanliga artighetsfraserna i all välmening. Det gläder mig att valrörelsen blivit mer nyanserad och pajkastningen avtagit.

Ber om notan och slipper betala för kaffet. På uteserveringen väntar en lite för trind svart vit prickig hund på sin matte eller husse, eller bara väntar, som hundar ofta gör. Mitt över på trappan till teaterns sceningång sitter Johnny och röker. Han verkar nykter men ser mig inte. Solen står högre och luften är varmare nu. Jag knäpper upp min bruna munktröja med tre brandgula ränder, svänger upp mot Järnvägsgatan och förbi det vita huset på hörnan och ser att discokulan i taket hänger kvar, rundar parken ner mot parkeringen och den lilla ettan som fortfarande har mina blommor i fönstren. Det slår mig att jag har en del prylar i källaren jag borde hämtat för länge sedan. Tydligen saknar jag inget och det kan säkert stå kvar ett år till. Det är ju mest böcker och en dammsugare som inte är min. Utanför biblioteket möter jag kurden som driver gatuköket vid Kasernplan. Vi snackar lite kort och han berättar att Lukas kanske ska göra film av hans manus, fan vad kul säger jag och menar det, Lukas är bra, vi får väl se svarar han på sin perfekta men brutna svenska och skyndar vidare mot burgare och milkshake av tusen smaker. Jag stannar ett tag och ser igenom fönstret att biblioteket fortfarande kör några av mina bilder på sina vykort. Minns hur jag flera år yngre klättrade omkring på taken mitt emot för att få till linjerna.

Eriksgatan är rak och omringad av två grönskande parker med stora lummiga träd. Jag går på högra sidan och ska precis svänga ner mot det vackra koloniområdet som anses vara landets äldsta, det är då det händer, jag vet inte inte riktigt vad som flyger i mig, jag handlar utan att tänka, troligen på ren intuition, med hjärtat, framför mig står ett valplakat som jag puttar omkull. Thomas! Vad fan gör du ropar någon från parken. Jag tittar upp och ser att det är Sundström som vrålar. Han går snabbt mot mig och jag mer långsamt mot honom. Vad var det för skylt du inte gillade säger han och flinar, ähh bara något grått jag inte tycker hör hemma här, det kanske inte var så nyanserat gjort svarar jag lite skamset. Han skrattar högt och ber mig sitta ner på bänkarna under träden. Nu ser jag att där sitter fler, det är Lase, Bosse, Irene, Berne, Tubbe, och såklart Sundström som egentligen heter Jerry. Nästan hela luffarligan. Raka och ärliga människor jag tycker om. Alla ger mig kramar och på en av bänkarna har någon knutit fast en röd ballong. Vi har lite kalas här och då passar det ju bra med ballonger skrattar Bosse och sträcker mig en svart Guld i burk som en medalj för min onyanserade valrörelse. Jag sitter kvar och snackar en stund. Sensommarsolen motar bort hösten och ljuset faller fint genom bladen över Sundströms orakade ansikte, jag tar en bild av honom, tar två, tre bilder, dricker upp det sista, säger hejdå och promenerar vidare mot slottscaféet som tagit ny fart efter några år på dekis. När jag kommit en bit bort känner jag en skön värme i mitt bröst och det är inte bara ölen.


Svanungarna vid pilträdet i kurvan bakom Fröjdenborg har växt upp och klarar sig själv nu. Varje år lägger ett svanpar sina ägg på samma plats, precis där vallgraven svänger, på andra sidan vägen vid de gula sexvåningshusen med garage under marken. Det slår mig hur vacker stan faktiskt är. Hur mycket den betyder för mig. Trots det funderar jag på att dra till Köpenhamn ett tag. Dylan ställer ut sina målningar på Statens Museum For Kunst och Köpenhamn är en annan stad och en annan plats med ett annat humör. Först Helsingör. Sen tåget till parken vid Österport medan värmen är kvar. Går förbi Roros Livs och sneddar genom Murargränden upp mot Vilans och väntar på grön trådbuss nummer tre.

T.

Tuesday, November 9, 2010

Tisdag Morgon och Pogues Är Med.

Solen skiner bakom molnen och tittar fram på mig. Mycket bra händer och Sally är här igen och pälsen blänker som håret på waltzing Matilda om hon varit hon. Vi går på stigarna och sparkar löv och går in och dricker Laphroaig och vatten och lyssnar på Dylan, Thåström, och Norlin, och läser Gerhardsen i pocket. One thing left to say i ett backstagetält i gamla öst med basisten i The Business och snack om att göra världens bästa skiva. Vi skulle låsa in Micky Fitz, Nick Cave och Shane MacGowan i en lägenhet med obegränsat med sprit och en månad senare skulle den bästa skivan någonsin kunna spelas in och hans övertygelse var total och vad jag minns skulle även Joe Strummer vara med. Det är sådana samtal som kommer när natten längtar efter att bli morgon och dagen tvekar. Tänker att det var ett tag sedan jag korsade torgen i Köpenhamn och längesen jag strövade i skogen och plockade kantareller. Det är den blandningen i livet jag tycker bäst om, ena dan vakna på ett billigt hotell och träffa människor jag aldrig borde mött, och sen sitta en dimmig eftermiddag med kommunala tjänstemän och diskutera stadsplanering. If I should fall from grace with god strömmade ur högtalarna när jag klev in på den lilla krogen i det tomma samhället vid fjällets fot och de två gästarbetande redan sliriga irländarna satt i baren och hälsade glatt. De skulle ta över landet och röva bort våra kvinnor som vi en gång gjort när vi segla över och jag svarade som Winston skulle gjort -Don't talk to me about naval tradition. It's nothing but rum, sodomy, and the lash. Den långe magre med utslagna framtänder, han som snackade mest, lutade sig fram mot radion och bytte till Tombstone men skrålade om en regnig natt i Soho. Vid Hans-Albert platz i ett fönster släpper Matilda ut sitt hår och lägger fram triss i hjärter dam som det största man kan få för ett par i klöver knekt och när jag satt på tåget genom landskapen såg jag hur en räv sprang över ängen och in bland träden och MacLennane låg i sätet sidan om med huvudet i mitt knä och drömde om ett annat liv i städernas nätter. Idag är det tisdag morgon igen och Sally och jag går på den soliga sidan och låter flodbåtskaptenen styra ödet i natt and we walked him to the station in the rain, we kissed him as we put him on the train, and we sang him a song of times long gone, though we knew that we'd be seeing him again.


The sunnyside of the street ...

T.

Tuesday, November 2, 2010

Välkommen.

Det finns människor som rädda. Rädda för sitt liv. Tro fan det. Någon skjuter. Var kommer hatet ifrån, är det så vi ska ha det, ligger tiden verkligen så. Då är det inte min tid. Jag fotograferade en kille som jag inte tänker namnge och han vågar inte sova i sin säng eftersom han kan bli skjuten genom fönstret. Nu sover han på en madrass på golvet med sina skottskador i magen som en välkomsthälsning från trygga folkhemmet Sverige. Välkommen min vän.



Bara en av många. Någon sköt mot honom och hans skrädderi. Som tur var träffade kulorna fönsterkarmen. Vi gick ut och han tittade mig i ögonen en lång stund och sa:

-Jag är inte hatiskt. Jag vill inte skytten något ont. Vi måste sluta skapa motsättningar, jag ska dra igång en fest, en fest med mat och dans hela natten. En fest där alla är välkomna. Välkommen min vän.

T.

Wednesday, October 27, 2010

Vackra Vilda.

Hösten är här och jag är på väg. Tänker på alla rävar som korsar våra vägar och fält. Det är något med rävarna, dessa vackra vilda djur, nästan tama och skygga. Profilbilden till höger är tagen vid Alexanderplatz i Berlin. Var jag än är finns räven med mig överallt och jag drömmer mig dit. Idag faller ett långsamt regn och jag sitter ensam här och arbetar med ett skivomslag. Regnet ger mig en stämning jag tycker om och utanför finns det träd med löv som hänger kvar och skiftar i guld.

T.

Monday, October 25, 2010

Mer Vad Man Känner Än Tycker.

Blir allt lite stolt när det går bra för mina adepter. Härom dan fick Ragnarsson BLF´s stora stipendium och nu i slutet av veckan kommer Hellman köra en slags förutställning som en trailer för sin kommande bok. En större utställning är på gång kan jag personligen garantera.

Läs mer här:

Ragnarsson: http://www.fotosidan.se/cldoc/55113.htm
Hellman: http://www.fotosidan.se/cldoc/55156.htm

Det som gör mig extra stolt är att det handlar om väsentligheter och inte bara är häftig teknik och kopiering utan innehåll. Dra och slita i photoshopspakarna kan alla, men att dyka djupare vågar bara några få, vågar stå kvar när det tär och kräver. Det är det som skiljer. Sen kan man prata om uttryck och anslag i evigheter. Men finns det inget att berätta faller det alltid platt hur vackert eller hårt det än är. Det finns inga rätt eller fel, men det måste alltid in en del av en själv, och det måste alltid finnas något man vill säga, vågar man in där spelar det ingen roll vilken genre eller teknik man använder. Det är då och bara då det bränner och blir poesi. Så enkelt och svårt är det.

Lycka till.

Annars fnular jag lite på att hålla en workshop. Frågan kom igår.

T.

Thursday, October 21, 2010

Oktober.

Igår vaknade jag tidigt. Asfalten var regnblank när jag gick mot stationen, tänkte att nu är mörkret här på riktigt, idag värmer solen och oktober är mer sensommar än höst. Jag mår bra och spännande idéer tar form och mina vänner är de bästa vänner man kan ha. Saker tar sin tid och allt blir till sist som jag vill. Drömmarna bor i mig och blir större när ljuset kommer tillbaka och dröjer sig kvar.


Som en blandras springer jag in i november.

T.

Tuesday, October 19, 2010

En Stad Som Får Mig Att Bli Större Än Jag Är.

Berlin. Stan utan regler. Vad är det med Berlin. Friheten antar jag, leva och göra hur och vad man vill, träffa nya människor och sitta på bänkarna med en Becks, det räcker långt, mer behöver jag inte. Vill man ha en konsert i Mauerparken (eller vilken park som helst) då har man det. Vill man måla fasaden på huset man bor i då gör man det. Berlin är enkelt. Det är nog det jag gillar mest. Allt känns sådär skönt kravlöst, leva fri som en människa bör, och jag romantiserar inte, det är bara så jag känner. Det är bara så det är. Är för mig.

Har ingen lust att fastna framför teven när det skymmer. Att följa det livet och skynda mig hem och fylla på så mycket skåpen rymmer.







Kanske borde jag göra en utställning av mina berlinbilder som bara ligger utan nytta. Inte dessa då. Det är inte direkt bilder som du ser.

Du mich auch ...

T.

Monday, October 18, 2010

Magnus.

Så här kan man se på det.

Vi får välja. Antingen betalar man de som kommer på kul grejer som vi gillar. Eller så är de enda som kommer att ha råd att fortsätta göra grejer är de som redan har tillräckligt mycket pengar för att kunna skita i om vi köper det.



Det är väl vettigt att man betalar den som kommit på grejer man gillar så den kan göra fler grejer. Släpp det nu.

Kex wants to be free också ...

T.

Tuesday, October 12, 2010

Tvära Kast.

En roadtrip från Östersunds station och Jämtland är vackert. Små nästan tomma samhällen och slingriga vägar. Jag bodde en bit bort, i Ångermanland en tid under nittiotalet, ett tvåvåningshus precis vid älven, tyvärr blev det en liten bravad och jag tvingades flytta till en nedlagd konsumbutik mitt i byn. Inte lika romantiskt men större yta till lägre pris. En deal som passade mig utmärkt - kanske borde jag söka upp människor från då. Passerade Ramsele och Skogsnäs och bilen krängde vidare mot fjäll och glittrande vatten.


Kommer till platser och mindre byar. Träffar två småflickor som är utan ridhus efter kommunens större satsning på hockey, bjuds hem till en skådespelare som flyttat tillbaka från Paris och sadlat om till getbonde, pratade med en pingstvän med cowboyhatt och tappad framtand och ett kors av trä. Nya möten och andra världar tar tag och växer i mig på ett ungefär. Käkar bräck med mes och svensk chevré.

Tog en sväng inom Åre. Off season. Vet inte vad jag väntat mig, men inte det här, jag vill inte raljera, döma, eller sätta mig på högre hästar, men likheten med Ullared var slående. Samma plast men större krav på mer guld. Stilfulla krogar utan stil. Jag funderar över hur man tänker och värderar sitt eget liv på en sådan plats. Billig okunnig personal och krogovana gäster provocerar mig. Hur är där då under säsong. Jaja. Skitsamma och nog om det, alla gör vi våra val, och ingen har tvingat mig att vara kvar. Nu tar jag mig till Berlin istället. En stad med mer innehåll och träd som fortfarande är gröna. Tvära kast och krogar som hem. Gyllende Hönan väntar mig där.

T.

Tuesday, October 5, 2010

Hujedamig Sånt Barn Han Var.

Tar snart tåget norrut. Nattåg till norrland, Östersund, norrland om man frågar mig, men bara halvvägs upp genom landet om man frågar Norlin. Kanske är det inte speciellt viktigt var. För mig är det mest att, att vara på väg, att vara i rörelse. Äventyr med Tom och Huck. Bara sätta sig på ett tåg och sen hyra en bil och se var jag hamnar. Nya möten och nya erfarenheter. Det är så jag arbetar. Det är så jag försöker leva - som när en gosse dök med huvudet i sin mors soppskål och inte kunde sitta still. Som Robert Doisneaus en gång sa.

"Jag tycker om tanken att allt inte är fullständigt kontrollerat. Att man kan möta något av en händelse."

Ibland. Eller faktiskt ganska ofta är risken att det blir alltför slätstruket med för mycket analys, att man har sin historia klar och sen följer den slaviskt, det blir lätt för perfekt till en bekostnad av liv. Den inre elden slocknar och det blir anpassat. När det egentligen handlar om motsatsen. Saknas rösten som skriker i bröstet kan man lika bra lägga av. Så illa är det. Saknas det inre tvånget finns där inget. Tyvärr. Inte att vilja utan att måste. Min största skräck i livet är inte döden, det är inte sjukdomar, och det är inte att bli ensam, det är att mina berättelser ska ta slut, att jag en dag sitter med min kopp i en nerbrunnen snickarboa och inte kan få fram ett jävla ord (bild). Det är så pass skrämmande att jag knappt vågar tänka tanken.

Under de senaste tio åren har jag startat upp och varit ansvarig för två olika fotoutbildningar. Jag har sett unga drivna fotografer brinna, inte många, men en del, jag har känt elden när deras ögon flackat över kontaktkartorna i sköljen, jag har sett fötter otåligt stampa medan printern arbetar. En sådan kraft går inte att stoppa och ska absolut inte ska stoppas. Tvärt om. Tyvärr har jag även sett hettan långsamt avta när man sen börjat anpassa sig och göra sitt jobb och vad som förväntas av arbetsgivare och kunder. Jag tror inte man kan ha två sorters moral, en privatmoral och en yrkesmoral, hur blir man då. Vem blir man då. Det är lätt att falla ner i gropen och sitta i knät på Kommandoran och undra var elden tog vägen. Sitta där och undra vad det var man drömde om.

Hör nu på gó vänner så ska jag för er berätta vad en gosse ...

T.

Monday, October 4, 2010

Ett Veckans Citat.

Knyckt från min polare Martin.

"Om du köpte Ericssonaktier för 100 000 kronor för tre år sedan så är de värda omkring 4600 kronor idag. Om du istället köpte Telecom för 100 000 kronor, så har du bara kvar 791 kronor.

Men om valet för tre år sedan blev att gå på bolaget och köpa bira för 100 000 kronor, dricka dem, ha trevligt, och gå och panta tomflaskorna, har du kvar 6741 kronor. Det är därför grabbarna på parkbänken kallas A-laget."


/Carl-Martin "Sture" Vikingsson.


T.

Friday, October 1, 2010

Kampanjen Börjar Nu.

Detta är en totalt opartipolitisk kampanj.

Jag är trött på hat. Jag är trött på allt detta mörker som tar allt större plats. Hat skapar klyftor och klyftor skapar hat och hat leder bara till ännu mer hat som leder till djupare klyftor. Till sist hittar vi inte ut. Om vi någonsin ska rädda denna värld måste vi sprida värme. Värme leder till värme, och värme förvandlar bitterhet och hat till vänskap, det är grundläggande fysisk vetenskap. Det vet alla. Det vet du. Det vet jag.

Jag pratar inte om att acceptera intolerans. Jag pratar om den direkta motsatsen. Jag pratar om att överbrygga intolerans.

Kopiera bilderna och sprid.


Bild till internet. Exempelvis Blogg eller Facebook. Klicka och spara.


Bild till tryck. Exempelvis till Flyers eller T-tröja. Klicka och spara.

/Thomas H Johnsson

Thursday, September 30, 2010

Jag Förstår Inte.

Märker att mina tankar blir yngre och yngre. Ju äldre jag blir desto mindre förstår jag. Det finns så många saker jag inte får ihop.

Exempelvis den så kallade äganderätten.

Man kan bygga ett hus men inte en planet. Det var ingen som skapade jorden, den här planeten, möjligen en gud, men troligen någon slags big bang, en form av fysiska molekylmoln. Nu är det inte det jag vill åt. Exakt hur det gick till lämnar jag därhän. Så till saken.

Hur kan någon äga en fysisk plats. Hur kan någon bestämma att just den där jordytan är hans, hävda att han äger den och förbjuda mig att gå där, han kan till och med bygga ett staket och stänga ute människor. Hur går det till. Jorden måste väl rimligen ägas av alla som föds och bor här. Att man sen kan sälja mark övergår mitt förstånd. Först ta något som bör tillhöra alla och sen sälja det. Jag förstår det inte.


Kan någon förklara.

T.

Wednesday, September 29, 2010

Snart September 2014.

Förövrigt hade jag HD´s kulturuppslag i söndags.


"Landskrona bär inte skammen ensam längre. Hela landet bär ansvaret. Jag fick i uppdrag att fånga stämningen i Landskrona under valdagen. Denna ödestunga valdag. Nu finns det inget som skiljer stan från övriga landet. Det sägs att en bild berättar mer än tusen ord. Jag skulle lika bra ha kunnat publicerat en svartruta."

Repet: http://hd.se/kultur/2010/09/26/landskrona-den-19-september-2010/

T.

Tuesday, September 28, 2010

Allvar.

Ibland förstår människor vad jag pysslar med. Det gör mig glad och stolt. Idag ringde någon och frågade efter bilder. Han arbetade med formgivningen till ett utskick till skolor. Om du vill ha bilder på människor med påklistrade leenden har jag inga, sa jag, och han svarade snabbt, jag citerar;

"Nej. Jag vill ha sådana bilder du tar. Bilder som tar människors blickar på allvar."

Det var allt jag ville säga idag. Och det kändes gött.

T.

Thursday, September 23, 2010

No Future (inte).

En del nätter kan jag somna med ett leende på läpparna. Trots en svart tid. Nu ikväll satt jag på en bänk och käkade en burgare i min hemstad, landskrona, när tre småpunkare i trettonårsåldern med nitjacka och tuppkam korsade torget. För mig har punken alltid stått för rätten till att vara sig själv - rätten att vara den man faktiskt är. Jag kan konstatera att återväxten är säkrad och att det trots allt finns hopp. Sådant gör mig varm i hjärtat.



Mina vänner i The Bristles spelar på Bodoni på fredag. Ses där då.

T.

Polisen Har Ordet.

Rädsla.



T.

Friday, September 17, 2010

När Vinden Piskar.

Det blåser inte där idag. Det är stilla och tyst. Funderar på alla gubbar, för det är oftast gubbar, som anser att de sitter på de rätta svaren. Att de vet vad som är rätt och vad som är fel. Vad som är riktig fotografi och vad som inte är det.

Herregud vad de missar. Tänk er själv, sätt upp en regel och rata allt annat, snacka om att gå med skygglappar - jacka och mätsökare. Inte alltid de mest begåvade herrarna.

Inga stormar där. Inga moln. Bara stltje. Men ni vet, tvärt om, när det känns, när man blir osäker, då är det allvar. Då betyder det något. När vinden piskar och du darrar. Då är du nära - det är allt.

T.

Thursday, September 16, 2010

Tillägg.

Som från en förrädare.

Jag driver företag och tror på fri företagsamhet. Det betyder inte, trots företagande, att alliansen är ett bra val för mig. Värme är ett mycket bättre alternativ. Konstigt va ...

Som från Jussi.

T.

Jag Är Inte Socialdemokrat.

Jag är inte Vänsterpartist. Jag är inte Miljöpartist. Jag är inte Moderat (inte ens ny moderat). Jag är inte Folkpartist. Jag är inte Centerpartist. Jag är Thomas som levt i trettioåtta år och som vet att rött alltid är varmare än blått. Det har min livserfarenhet bevisat. Skuggorna. Smällarna. Allt det som gör oss till levande människor.

Tänk på att Mona inte är ett parti. Det är inte Mona du röstar på - det är ett regeringsbyte du röstar för. Jag har aldrig varit partipolitiskt aktiv, och kommer nog aldrig att bli det, men jag tror på vänskap och solidaritet. Det är därför det är viktigt att byta regering på söndag. Rödgrönt. Jag är trött på egoismen som breder ut sig och blir allt starkare här i landet. Därför är det viktigt att rösta med hjärtat.



Fick lift med en lastbil förra veckan. Chauffören, en småhusägare och heltidsarbetande man i medelåldern, han berättade att han fått en tusenlapp mer i månaden genom Moderaternas skattesänkningar. Han berättade också att han inte går på deras bluff. En tusenlapp. Vad fan är en tusenlapp i jämförelse med nedmonterad sjukvård och omsorg. En tusenlapp när hans barn står utan arbete och inte kan försörja sig. Han tittade på mig och sa; -trots allt måste vi tänka på varandra och på våra barns framtid. Det gör inte moderaterna och deras allians - och det vet egentligen alla. Vi med arbete måste dela med oss. Därför kommer jag att rösta för regeringsbyte på söndag.

Och glöm inte att Sverigedemokraterna är ett högerparti. Ett blått missnöjesparti utan visioner eller egentliga ideér. Jag kan kanske förstå (inte försvara) att dom vann mark förra valet. Men nu är det allvar - nu finns det inget utrymme för trams. That's it.

En fin man den där chauffören. Landet är fullt av sådana som honom.

T.

Wednesday, September 15, 2010

Stellan Skarsgård (Alexanders Pappa).

Bombi Bitt och jag. Är du tveksam. Låt Stellan få nio minuter.



Alla har tid med nio minuter. Men inte fyra år.

T.

Friday, September 10, 2010

Bästa Författarfilm.

Tommy Arvidssons film. Den om min och Jonas bok är visst nominerad av Svensk Bokhandel till bästa författarfilm. Det känns roligt och såklart smickrande. Annars finns det ett gäng böcker kvar - bara att skicka mig ett mail. Vill bara tillägga att bilderna är lite väl mörka i filmen. Märkligt. I boken är bilderna ljusare. Ännu mera märkligt.



Vill man rösta kan man göra det på länken nedan. Nu piper jag till Götet en sväng, minns att hösten är vacker där, hörs. Ha det fint.

(http://www.svb.se/tavling/mer-blues-från-landskrona)

T.

Thursday, September 9, 2010

Veckans Citat.

"Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans, i sol och när skyar skymma månens skära glans. Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill. Jag spelar för att glömma att jag själv finns till.

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin, ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin. Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat. Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat.

Jag vill inte gräva jorden. Jag vill inte hugga ved. Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned ..."

/Dan Andersson.


T.

Friday, September 3, 2010

Veckans Citat.

"Egoism är inte att leva som man önskar. Det är att be andra att leva som man önskar."

/Oscar Wilde.


T.

Tuesday, August 31, 2010

Färger. Färger. Överallt Färger.

Läser om människor som hotar med att rösta på sd om man inte stoppar ett moskébygge. Undrar varför det är viktigt att stoppa. Att skrika nej. Var jag än tar mig genom landet springer jag på kyrkor, överallt finns det kyrkor, och då borde det väl vara bra med en liten moské här och där, om inte annat för att väga upp. Sen kan jag tycka att moskéer ofta är väldigt fina i sin vita puts. Precis som många kyrkor i bränt vitt kalk.

När jag var barn (yngre). På sjuttiotalet. Då var det ryssen som skrämde, det var inte frågan om, utan mer när ryssen skulle invadera vårt fina astridlindgrenland. En tid med mjölk och fiskpinnar och atombomber varje dag. Björn och Ingmar var kungar, och Stickans popkör drog över världen i guld, en tid när Olof sålde granater till Pakistan. Det var bättre då. Nä jag tror inte. Man har nog bara en tendens att minnas i rosa.

Jag är äldre (i passet). På tvåtusentalet. Nu är det muslimerna som skrämmer. Det är inte frågan om, det är mer en fråga om när det smäller, när talibanerna kommer och förstör vårt idolproducerade blondinbellaland. Mitt i en tid med sushi och latte och terrorister var och varannan dag. Robin och Zlatan är kungar, och Berts popsnören drar in guld i schlager, en tid när Fredriks lakejer skjuter ihjäl varandra i Afghanistan. Det är sämre nu. Nä jag tror inte det. Man har nog bara en tendens att se sin samtid i svart.


Rosa är säkert vackrare än svart men rött är alltid varmare än blått.

(det är skillnaden)

T.

Saturday, August 28, 2010

Veckans Citat.

"Människorna går omkring och låtsar att dom är lyckliga. Tiggarna går omkring och låtsar att dom är ledsna."

/Paulo Coelho


T.

Wednesday, August 25, 2010

Sunday, August 8, 2010

Love on The Left Bank.

Paris. Augusti. 8.10.

Hoppas du har det bra.
Har du flyttat klart för ett tag. Har du äntligen hittat ditt hem och kommit till ro. Porträttet jag gav dig, hänger det på din vägg, det där du tittar fram med gröna ögon i svart vitt bakom nyklippt lugg. Dagar har gått och kanske har du ny frisyr. Mitt är längre och jag sitter här med en kopp och röker, vet att jag inte borde, men det är väl därför jag gör det, det är så mycket man inte borde. Det är så mycket man borde. Du borde komma ner nu - ta pendeln från Antony in mot stan, byt till metro på Les Halles (Chatalet), den gula linjen mot Chateau de Vincennes och hoppa av vid St-Paul. Gå upp för trappan, inte rulltrappan, den vanliga, korsa Rue St-Antoine och ta till vänster i den lilla gränden, ser du krogen med röda baldakiner. Bistrot Manquant. Där längst in i baren sitter jag och väntar på dig. Utanför fönstret ser jag ben skynda förbi, undrar vart dom är på väg, undrar varför dom skyndar, jag rör mig inte, jag vill bara vara här. Beställer en kaffe till. Det börjar skymma och jag sätter mig vid rottingborden ute på gatan, tänder en cigarett och lyssnar på sorlet från baren, jag kan sitta här i timmar och lita på ord jag knappt förstår. Kom hit ska jag berätta hur det går.

Vaknar av stök nere från gården. Grannarna mitt över ordnar med frukost. Doften av kaffe och nygräddat tränger in genom gardinerna, går upp och kikar ut, kullerstenarna är våta än, det regnade i natt och asfalten blänkte när jag gick hemåt och såg saker jag aldrig sett förut. Den stora tunga blå dörren slår. Det är så många här som kommer och går. Huset är gammalt men lever. Det är svalt på kvällarna och vinden fläktar i gryningen. Sängen är smal men räcker långt när kroppar är nära, köket är litet och ligger tätt intill, jag tar fram bröd, getost, honung, och går ner till dom som sitter kvar. Portvakten är redan igång. Igår sopade han trappan och idag plockar han med sina kryddväxter.

Det går långsamt men börjar gro och jag får mycket gjort. Jag har fått struktur på dagarna. Tar mina förmiddags och kvällspromenader. Arbetar. Tror jag börjar hitta formen, rytmen, och härom dan gick jag förbi Le Select, där jag satt och drack dyr dansk öl när allt skulle vara som i böckerna jag älskar. Nu ler jag lite och går förbi. Det finns en park några kvarter bort där kan jag ströva omkring och sakna en hund. När jag korsar Montparnasse och Saint Germain skulle en hund följa mina spår, men jag går inte och nynnar på lit de parade, jag vet att du sjunger för mig tusen mil härifrån. Det finns platser jag aldrig har varit och nätterna är varma när jag trampar gamla gator med öppen skjorta. Minns du när vi pulsa genom snön och bakade scones i ditt kök. Det är längesen men känns som igår.

Det mesta i Marais är gammalt. Nästan äldre än när Anna fick Ludvigs efternamn. Från mitt rum ser jag tak av svart skiffer, språng av ljusare tegel, små innergårdar med klättrande växter, takterasser och stora mansardfönster. Stan är större men det tar mig bara några minuter att komma över till flodens vänstra strand. Åt andra hållet upp mot kullen är det fortfarande hårda tider för drömmare (-vous n'avez pas des os en verre. Vous pouvez vous cogner à la vie. Si vous laissez passer cette chance, alors avec le temps, c'est votre cœur qui va devenir aussi sec et cassant que mon squelette. Alors, allez y, nom d'un chien). Men Doisneaus karusell står kvar i både regn och snö. Än står den där och snurrar och bidar sin tid. Nu går solen ner och allt får ett annat ljus. Jag står på en trappa och blickar ut över gator som ska bli våra i natt. Kom hit så tar vi över stan. Vi ses på Bistrot Manquant.

T.

Ps. Köp med dig snus. Du vet vad. Ds.

Monday, August 2, 2010

Inga Dagar.

Vaknar i en soffa. Tar den blå väskan från roxtuna med prylar jag tror mig behöva och på tåget. Ett par blå jeans (inte blåjeans), fem kalsonger och lika många par strumpor, massor av grov portion, några lonsdale t-tröjor, en svart munkis med tre ränder, tri-x och en trave panpocket. Mina nästan vita converse drar jag på mig och contaxen stoppar jag som vanligt i fickan. Sen iväg från köpenhamn.

Paris. Ny bok att sammanställa, ljuga ihop sanningen om sverige (lilla landet) i en stad som älskar och bedrar, sitta och orera på caféerna, som någon sa, sa någon gång då. Viktigt att vara ensam nu. Koncentrera. Arbeta, möta blickar, samtala, och ibland strunta i att arbeta. Låta mina dagar vara mina. Tillåta mig att intressera mig för mig själv och känna när hjärtat slår och blir större. Je vous offre ce qui est nécessaire.

"ge min själ till händerna som ger och inte rycker - sälla mig åt hjältarna som gör och inte tycker"

Jag väljer drömmar. Ni som saknar får ta kamera&bild till tröst, augustinumret, jenny maria nilsson, hon som härom året skrev så bra om the americans och robert frank, hon har gjort ett porträtt av mig och min fotografi. Tro inte att jag släpper och lämnar helt åt ert öde. Har jag en gång lagt mina vingar om ligger dom alltid kvar, den tjugonde till den tjugosjunde har jag fixat bildspel till festivalen i malmö, åtta fotografer under åtta dagar. Till er som har allt men längtar. Ni som väljer sånt som man kan se.


En vänlig kvinna har grejat mig en liten arbetslägenhet någonstans vid place des vosges - torget där anna gifte sig för längesen och jag går samma gator som hon gick då. Stannar ett tag och låter augusti bli till september. När löven gulnar till guld och rimfrosten lurar ska jag låna någons stuga och färdigställa, jag gillar skogarna på hösten, jag älskar hösten när människor tar på sig och tar av sig igen. När blickarna längtar lite mer.

T.

Friday, July 30, 2010

Sista Stenen.

Alla ropar på straff. Människor ska sättas dit och skaka galler. Nu är det den där polischefen som fick sex år, men borde fått livstid skriker mobben, jag vet inte vad som blir bättre av det. Vill förtydliga att jag inte försvarar honom. Det han gjort är inte vackert. Tvärt om. Men jag kan inte låta bli att fundera över vilka krafter som tar sig rätten att döma utan att veta, utan att vara insatt, bara tar sig rätten att skrika rakt ut efter livstid. Varför är det oftast rädda människor som skriker högst. Tänker på Littorin, han med horan, killen dömdes som tokskyldig av både kvällstidningar och allmoge långt innan åtal, långt innan något som helst officiellt uttalande. Vad är det som gör det så viktigt att se en människa falla. Det är vad jag funderar över idag.



-Without judgment. Without judgment ... Because it's judgment that defeats us.

(Kurtz i Apocalypse Now)

T.

Tuesday, July 27, 2010

Som Ett Citat.

Herr Berg, fotografen på Erstagatan som nu flyttat därifrån och som för övrigt fyllde år igår, han har skrivit något jag kan känna igen mig i. En text som nästan skulle kunna vara min.

"... man söker ett hem, trygghet, att få det harmoniskt och vackert i livet, men att det kanske inte är möjligt om man ska utvecklas hela tiden?

Jag själv har sökt en slags frid och hemkänsla de sista tio åren, mest för att orka arbeta som jag gör, men jag kan gott säga att någon hemkänsla har jag inte hittat, inte heller någon frid. Jag börjar allt mer att tro att ro och trygghet inte hör ihop med ständig förnyelse. Jag tror helt enkelt inte att konstnärer kan ha det tryggt om de inte ljuger för sig själva. Konstnärslön är en trygghet. Det är en bra grej, men sedan finns det inte mycket att hänga upp sig på, mer än att ständigt arbeta, ta chanser, vara beredd på eviga förluster och lära sig älska det."



T.

Monday, July 26, 2010

Räkor och Rosévin lol

Alltså girlz och boyz. Jag bara måste berätta om min mysresa till danmark. Det vara bara så mycket myyys. Först tog vi en promenad i helsingör och köpte värsta stora glassen, den godaste glassen i hela galaxen, vit sweet vaniljglass med rosa choklad över, mumsgod var den, och suuuperpink. Me blev bara så löööv i den glassen.


Det var fina och vackra bästa kompisarna raymond, måegren och lilla jag. Vi skulle fira raymonds födelsedag med en lördagsmyyysresa. Han hade fyllt jättemånga solsnurr för länge länge, flera veckor sedan, och söta måegren och me tog honom på båten och partade hela natten i danmark. Vi åt värsta stora buffén med räkor och rosévin på en liten myysresturang i köpenhamn med en myyysbalkong med utsikt över alla heta girlz. Sen gick vi till myyysigaste fristaden och kissade lol där hade något dumhuvud slängt in en tårgasbomb så det sved i halsen :-( fy faaan vilka as :-/. Fett med najs.

Kramizen :-P

T.

Sunday, July 25, 2010

Burka.

I Frankrike har man förbjudit burka. Jag vet egentligen väldigt lite om burka, och om sanningen ska fram bryr jag mig inte speciellt mycket om burka, jag bär inte burka och kan omöjligt veta på riktigt. Allt jag vet är att jag inte ställer mig bakom förbud - förbud rent generellt. Tror att jag skulle bli ganska ledsen om någon förbjöd min keps. Tror ingen behöver bestämma över mig, rent generellt, med eller utan keps, burka. Jag är ingen(s) soldat.



T.

Wednesday, July 21, 2010

En Kram Varmare Än De Flesta.

Mitt i varma sommaren nu. Jo. Härom natten fick jag, efter ett litet missförstånd, sova på en bänk, inget konstigt i det, det har hänt förr, jag på en bänk och blandrashunden under. Lite hårt efter ett tag och något huttrigt framåt morgonkvisten ska erkännas. Det är inte läge att gnälla, jag vaknade trots allt till den vackra soluppgången och kände hur värmen långsamt kom tillbaka, och min sovplats var bara tillfällig, lyckligtvis. Tänker på människor som sover ute varje natt året om. Själv har jag flera varma sängar och några mjuka soffor att välja mellan - har till och med nycklar till fyra lägenheter.

Tänker på dom som varken har säng eller soffa att sova i. Bortglömda människor. Idag finns det parkbänkar byggda med ett så kallat armstöd mitt i, armstöd enbart med syfte att man inte skall kunna ligga ner, inte ens bänkarna ska vara tillgängliga numera. Framtidens dom kommer falla hårt över vår tid.

Hörde för ett tag sedan en polis säga;

- Har man valt att inte ha ett hem. Då ska man fan inte sova i någons trappuppgång heller.

Märkligt uttalande. Min uppfattning om polisens uppdrag är att de ska serva befolkningen. Inte trakassera den. Ibland känns det som mycket kraft läggs på att trampa neråt i någon slags desperat trygghetshets. Människor har fått för sig att hemlösa är farliga och borde sättas dit, anmälas, fängslas, när det i själva verket bara är vanliga människor, människor som du och jag, kanske bara din före detta granne som råkat halka till i livet - lätt hänt. Jag romantiserar inte. Alkohol, bensodiazepiner, opiater - medicin som fungerar ypperligt till att döva och tränga bort vardagens bekymmer, och det är inte helt gratis, det kan jag lova dig. Har du ingen bostad, fast adress, då har du inte rätt till försörjningsstöd. Har du ingen försörjning har du nästan ingen möjlighet till bostad. Är du hungrig och utan stålar är du tvungen till att snatta. Överleva. Du vill väl knappast dö.

Nästan ingen människa vill dö.


Vi träffades i malmö. Han gav mig en kram varmare än de flesta.

T.

Tuesday, July 13, 2010

Dagens Fotograf - Malmöfestivalen.

Det ska visas bildspel under malmöfestivalen. Jag kallar det dagens fotograf. En fotograf kommer dagligen att köra bilder på en husfasad på Skomakaregatan - där vid gamla butterickshuset. Känns skitkul att lyckats få ihop så många spännande fotografer. Bilden ut på gatan.

Malmöfestivalen äger rum i mitten av augusti och är Nordens största stadsfestival med ca 1,4 miljoner besök under åtta dagar. Den första festivalen anordnades 1985. Alla festivalens konserter är gratis och det finns inga bokade platser.

FULLSTÄNDIG FOTOGRAFLISTA - DAG FÖR DAG.

FREDAG 20 Augusti.

Anna Clarén
Bilderna är hämtade ur boken Holding (bästa fotobok 2006). Holding är en berättelse om ett inre känslomässigt tillstånd. Känslan av att inte höra hemma. Letandet efter tillhörighet och kärlek, efter någonstans att hålla sig fast. Det är en djupt personlig berättelse som i sin form även blir till en skildring av ett ytterst allmänmänskligt tillstånd.

LÖRDAG 21 augusti.

Martin Bogren
Still Here är en porträttering av den by där jag växte upp. Om längtan bort till något som var större - något som var mer än byn. En återförening med det jag lämnade eller ett farväl?

SÖNDAG 22 augusti.

Thomas H Johnsson
Bilder från boken Mer Blues från Landskrona. En berättelse om en kall och svart vinter som aldrig verkade ta slut. Ett halvår av regn och saknad. Bilder som dagboksanteckningar från en tid av ett liv när den bitande vintern blev till en välkommen vår igen.

MÅNDAG 23 augusti.

Andreas Engman
Bilderna i Dark Words In Black Letters känns kantiga och talar med en låg stämma om det ljus som är ganska mörkt. Här söker Andreas Engman i de underliggande lagren, han vrider och vänder på det uppenbara och ser vardagen i ett febrigt ljus som är svårt att skaka av sig.

TISDAG 24 augusti.

Sanna Sjöswärd
Sanna visar bilder från projektet Rötter/Roots som handlar just om mötet med hennes iranska ursprung. Det har även visats vid Photographic Gallery i New York - hon har mottagit flera priser för utställningen och boken. Sanna arbetar med ett pågående projekt Eldsjälar - vi får även en liten förtitt därifrån.

ONSDAG 25 augusti.

Nils Petter Löfstedt
Bilderna är från debutboken Club 13 och utspelar sig mestadels i Malmö, nattetid, och handlar om Nils Petters relation till staden och sina vänner. Nils Petter arbetar nu med sin andra bok, Piren, som berättar om när han tillsammans med sin vän Erik Vestman byggde ett vardagsrum under en pir i utkanten av Malmö.

TORSDAG 26 augusti.

Jessica Silversaga
Fotograferar helst analogt och med gamla kameror och egenbyggda objektiv. Hennes bildvärld är både förförisk och mörk på samma gång – även i de ljusaste bilderna finns en mörk hemlighet som väntar på att berättas.

FREDAG 27 augusti.

Pieter Ten Hoopen
Hungry Horse är en liten stad belägen i mitten av Rocky Mountains. Byn är uppkallad efter två hästar, Tex och Jerry, de sprang ut i vildmarken och återvände efter två månader, magra in till benet och extremt hungriga. Som så många andra småstäder på den amerikanska landsbygden kämpar Hungry Horse med en ökande arbetslöshet och stigande priser på mark och fastigheter.

Välkommen.

Men vi ses inte då. Det får räcka med att träffa mina bilder.

T.

Saturday, July 10, 2010

Bakom Skynket.

Snart val igen. Känns som det viktigaste på mycket mycket länge.

Pajkastning från alla håll. Mörka krafter, rött som skiftar i violett, blått som nästan blir brunt. Jag vet inte. Jag vet fan varken ut eller in längre. Högerfalanger som kallar sig arbetarparti, ett nytt arbetarparti, då måste det ju ha funnits ett gammalt. Vilket är det. Marxs hade en del poänger, Smith likaså, men det är längesen nu. Alla påstår sig sitta inne med de rätta svaren. Lösningen. Jag vet inte. Lösningen på vad. Jag vet inte alltid vad jag vill - men vet alltid vad jag inte vill. En sak är i alla fall säker. Tror man på solidaritet och vänskap bör man lägga sina röster med omtanke. Gör vi det allihop tillsammans, då kommer vi nog att få ihop det, det är jag säker på. Nu får det vara slut på gnäll och missnöje. Alla är vi delaktiga och alla är vi födda på den här planeten. Det går aldrig att förneka. Det är det enda som aldrig går att förneka. Glöm inte det när du står där bakom skynket i september.

"Du sår dina frö i trött och mager jord. Du står där och petar och undrar varför ingenting gror, du ser på dom andra medan du vässar dina klor, det känns lite bättre när du ser deras leriga skor. Var inte rädd. Det finns dom som bryr sig om dig. Ja. Det finns någon här bakom dig. Var inte rädd."


T.

Thursday, June 24, 2010

Nyanserna.

Det tar emot att förklara.

Jag menar aldrig att var människa ska klara sig själv där den starke vinner på den svages bekostnad. Tvärt om. Jag tycker verkligen inte att vi ska urholka sociala rättigheter. Jag tror naturligtvis på rättvisa, solidaritet, omtanke, vänskap. Såklart. Något annat är ren dumhet.

Det är bara det att jag upplevt mer livsglädje i rivningskåkarna i Berlin än i villaområdena i Häljarp, Vellinge, eller för den skull bland småhusen i Limhamn - och nu pratar jag inte om var man bör bo. Jag försöker bara säga att det inte alltid är det tillrättalagda, ordning och reda, rätt och riktigt, putsen på fasaden, som får människan att utvecklas och leva. Oftast mer sällan. Generaliseringar naturligtvis. Men tror mer på att riva staket än att bygga fler.

Mellan raderna. Mina damer och herrar. Nyanserna.

T.

Tuesday, June 22, 2010

Och Rapsfälten Böljade.

Vi tankade aldrig på den övergivna macken vid korsningen hundra mil utanför stan. Den största eken till vänster. Det satt ingen gammal man i skuggan på verandan under emaljskylten med essoreklam. Bilen krängde förbi genom böljande hav av gula rapsfält, bara rapsfält, hela vägen gula rapsfält med pirater skrålande där bak. Mera bomber och granater. Fasliga pistoler med krut och kulor i.

sjörövarfabbes jänta
vet nog vad hon har att vänta
skumma sjömanskrogar
med vilda hemska bovar i
vilda djur och djävlar
ojoj, som det kan bli


På kullarna utanför galopperade tusen mustanger och miljoner svarta får vid havet. Sliriga grusvägar och gröna berg under molnen, regn och damm mot rutan, och solen som alltid kom tillbaka. Festivalen var över och vägen fortsatte längre bort. Varje förnuftig människa hade redan lämnat byn. Två övergivna flickor med hö kvar i håret bjöd in ändå. Dom stod i dörren som ett par i hjärter knekt och deras kapten satt i fören och spela patience med en annan tid.

rosemary combed her hair and took a carriage into town
she slipped in through the door looking like a queen without a crown
she fluttered her false eyelashes and whispered in his ear
"sorry darling, that I'm late", but he didn't seem to hear
he was starring into space over at the jack of hearts


Fönstren var hela och flugor låg döda i drivor innanför. Stolpar som torkade segel stod som blodiga spjut där solen till slut blir röd. Dom som älskar hade flytt längre inåt landet när vindarna vänt och skeppen slagits mot klipporna för sista gången. Bilen sladdade till och var på väg utför branten, piraterna tjöt och styrman rattade förgäves, två hjul gled över kanten och allt blev tyst. Rapsfälten böljade i vinden och bortom bergen satt sjörövarfabbe på verandan med en krona av emalj i sin hand.

T.

Monday, June 21, 2010

Som Jag Drömmer.

Det är morgon här. Dörrar smäller och husets rör tjuter. Jag ligger kvar och längtar efter en espresso och några cigaretter men nöjer mig med gevalia och grovportion. Vaknar ensam i en säng som inte är min, hennes doft dröjer sig kvar, och i tidningen förstår jag inte vad dom skriver. Hunden tittar upp och viftar lite vädjande på svansen. Tänker att det är såhär jag vill ha det. Varma nätter och vackra dagar utan ordning. Gå ut och göra som jag vill. Sätta mig på ett café och långsamt börja arbeta, ta tåget någon annanstans och tillbaka, skriva, iaktta, läsa, samtala, mötas på en krog och somna under tak igen. Tänker att jag lever som jag drömmer. Att det blir vad jag gör det till.


Ett litet hotellrum i Lissabon.

T.

Monday, June 14, 2010

Jo. Så Är Det Nog. Nya Vägar - Nya Skor.

Håkan Lahger skriver;

"Den franske psykoanalytikern Elliot Jacques har studerat över trehundra målare, författare och kompositörer och han påstår att det händer något radikalt med de flesta konstnärers produktion när de befinner sig i trettiofem-fyrtioårsåldern. Bach går från organist till att bli kompositör när han är trettioåtta år, Goethe gör sin italienska resa när han är mellan trettiosju och fyrtio år, Ibsen skriver Peer Gynt när han är trettionio, Michelangelo utsmyckar taket i Sixtinska kapellet när han är i trettiofemårsåldern, Verdi är trettiosex när han komponerar Rigoletto, Glen Gould spelar in Goldbergvariationerna när han är lika gammal, August Strindberg skriver Fadren, Fröken Julie och Hemsöborna när han är mellan trettiofem och fyrtio år, och så vidare."


T.

Sunday, June 13, 2010

Lyssna Noga Nu.

Man ska sjunga av sitt hjärta för att ha den minsta chans ...



Mamma, hon ägde köket vinter, höst och vår. Men när sommaren kom då gällde denna radio som stod på. Hon tog gärna de där stegen, fyra fram och ett tillbaks. Men sällan kom det det sånger som lockade till dans. Bara sångare utan orsak som inte sjöng om någonting alls.

T.

Friday, June 11, 2010

Välkommen Vår.

Det är vår igen. Visst finns det moln som är svarta och tunga av regn, men de allra flesta är ljusa och fulla med drömmar, och jag vet att solen skiner genom ett tak av tusen fönster idag. Det finns en kvinna som gett mig en säng att sova i ibland. Vi brukar gå i parken där fåglarna har en egen sjö att bygga sina bo vid. Det händer att vi sätter oss i gräset och tittar på. Om allt blir för lugnt kan jag ta mig över sundet och sen komma hit igen - jag kan gå i solen och tänka att det trots allt blev en välkommen vår igen.

T.

Tuesday, June 8, 2010

Nästan Som Veckans Citat.

Låt mig citera Eskil Fagerström - krönikör i Sydsvenskan.

Det är inget veckans citat. Det är bara ett stycke text nästan utryckt ur sitt sammanhang. Vassegoa;

"Faktum är ju att mycket av det smartaste och bästa människan åstadkommit - alla kategorier - fötts ur kulturkrockar, migration och språkblandning. Dessutom i lokaler utan typgodkända pulversläckare, utan fettavskiljare och kollektivavtal."

Tyck vad ni vill. Men jag anser fortfarande att så fort något blir ordning och reda, rätt och riktigt, då blir det oftast slätstruket och ganska trist, och handen på hjärtat - trygghet har väl aldrig skapat några starkare uttryck. Som sagt. Tyck vad ni vill.

T.

Friday, June 4, 2010

Skatteåterbäring.

Nu står sommaren vid dörren och staten börjar betala tillbaka alla slantar de lånat. Passa på att smycka ditt hem. Din arbetsplats. Varför inte sommarstugan ... eller kanske ge en present till din vän.

Alla mina bilder är till salu. Som alltid. Och analogt såklart.


Bara ring för motivförfrågningar. Det finns både fult och vackert.

T.

Ps. Blogspot färghanterar inte speciellt bra. Ganska dåligt faktiskt.

Thursday, June 3, 2010

Säkert!

Många glada besked samtidigt. Här kommer ett. Säkert! kommer med ny platta i höst. Facit. Annika; du anar inte hur jag väntat.

Ni som väljer att ladda ner den bör få spö. Dessa små unika musiker här i landet måste få överleva. Det är inget onyanserat inlägg i fildelningsdebatten. Det är bara en solidarisk uppmaning till ett berikande kulturliv. Säkert!

T.

Friday, May 28, 2010

Den Första Snön.

Vi möttes en söndag på en skitig trottoar där flickorna längtade på trappan till klubben pete dorothy skulle spela den kvällen. Hon tittade upp med ögon gröna som tapeter. Jag kände mig märklig, hon gjorde mig yr, det kändes som något brann i mig. Hon hade skjutit hästen och flytt till hyderabad och precis kommit hit igen. Vill du följa med mig någon gång frågade hon mig, kanske svarade jag, och tänkte det finns ingenstans jag inte följer dig. Hon tog mig till fältet där havet börjar och ett annat land skymtar långt bort. Jag tror den första snön föll den natten och jag kunde se trottoaren bli som diamanter när jag gick därifrån.

T.

Thursday, May 27, 2010

Nästan Som Mäster Dan Turèll.

Bilder levererat och nya slantar tar mig till Köpenhamn igen.

Vesterbro. I Köpenhamn hittar jag grönare parker och större gator. Østerport. I Köpenhamn möter jag blickar och andra frisyrer. Christianshavn. I Köpenhamn skruvar sig tornet upp mot himlen och låter mina drömmar komma som dom vill. Nørrebro.


Sønder Boulevard.

T.

Monday, May 24, 2010

Eget Liv.

Mer Blues Från Landskrona.

Boken har varit ute ett tag och det skrivs om den lite här och där. Det blir tydligare och tydligare att när man släpper ifrån sig sina bilder får de ett eget liv. Betraktaren hittar sin egen berättelse, det är fint och vackert, och så måste det få vara. Jag hade min historia och berättade den. Nu har jag en annan och berättar den. En ny bok.

Länk: http://www.fotosidan.se/cldoc/47270.htm

T.

Thursday, May 20, 2010

Veckans Citat.

"Mina ungar har sagt till mig: Fan, kan du inte skaffa dig åtminstone en normal kompis. Nej, för jag är inte intresserad av det. Hellre då Micke Persbrandt och Thorsten Flinck."

/Stefan Jarl


Göran. Roland. R.I.P.

T.

Sunday, May 16, 2010

Million Miles.

Det är vår och varmt och alla japanska körsbär blommar nu som då. Det kryper. Iväg, floden, flotten, och lösdriveri. Väskan över axeln och järnvägsspår. Arbeta. Leva. Leva och arbeta. Rörelse, exil, och vidare igen, gud, du skulle gjort mig något lugnare, sjöng han som jag. Tillbaka till världen genom alla varma nätter. Förbi stationer och övergivna gårdar, mörka skogar och mindre städer, och leva som jag lär. På en liten krog där fartygen lägger till kan jag hitta hem om du först är där.

T.

Friday, May 7, 2010

Thursday, May 6, 2010

Ett Filmtips.

Juliette Binoche. Daniel Day-Lewis. Lena Olin.



Låt filmen få ett lyckligt slut ... och glöm.

T.

Tuesday, May 4, 2010

L.T. Fisk.

Idag låg det en skiva i mitt postfack. L.T. Fisk har släppt ett nytt album och som vanligt finns det inget som låter liknande. L.T. Fisk går sin egen väg, och han gör det bra, dessutom har jag fått den stora äran att knipsa bilden till omslaget. Vill även ta tillfället i akt berömma formgivningsarbetet. Vackrare skivomslag har jag sällan stött på - och då bör man veta att jag är en kräsen jävel.

Alltså: L.T. Fisk - Den Springande Punkten (pequod press).


Inte omslagsbilden. Men L.T.Fisk. Och han bjuder på releasekalas på Viktoriateatern i Malmö den 18 maj. Jag antar att även du är varmt välkommen då. L.T. Fisk lovar att det blir en fin afton.

Denna skiva ska jag spara. Av alla omslag jag knipsat är det bara Stures Dansorkester jag har kvar. Det grämer mig. Ibland tänker jag att det skulle kunna vara kul att ta fram, kika på, känna och minnas. Alla dessa plåtningar har ju sina speciella minnen. Som när vi skulle ta bilderna till den där Tändstickor För Mörkrädda, stora bildvisioner som slutade i ett parkeringsgarage någonstans under ståkkolm, det blev inte som jag tänkt mig, det blev bättre, och krogrundan sen på kvällen ska vi inte ens snacka om. Snaps. Herregud.

Annars har jag bytt en print mot en tavla. Det gläder mig mycket.

T.

Saturday, May 1, 2010

SAAB 95 (eller nittiosex).

En röd SAAB nittiofem eller nittiosex sökes till filminspelning. Akut. Kontakta mig vid eventuella tips. Mitt nummer finns på Eniro eller på min hemsida. Mail fungerar också. Ersättning utbetalas naturligtvis.


Bilden. Lissabon förra veckan - en annan typ av filmfotograf.

T.