"Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans, i sol och när skyar skymma månens skära glans. Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill. Jag spelar för att glömma att jag själv finns till.
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin, ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin. Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat. Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat.
Jag vill inte gräva jorden. Jag vill inte hugga ved. Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned ..."
/Dan Andersson.
T.