Monday, April 27, 2009

Veckans Citat.

"Att känna frånvaro är att vara mycket nära."

/Christer Strömholm


T.

Saturday, April 25, 2009

Är Det Verkligen Nödvändigt.

Det finns en plats över sundet som jag gärna åker till. Det är en plats jag älskar, och har alltid gjort, ända sen vårt första möte. Det finns droger där, men det finns det i Malmö, Bjuv, Lindesberg, Åre, Stockholm med, så det gamla resonemanget håller inte. För mig handlar det inte om droger, jag gillar egentligen inte droger längre, men bryr mig inte alltför mycket om saken. Därför släpper jag det. För mig står Christiania för helt andra värden.

Det finns få ställen idag som ställer sig bakom den fria tanken, som gör det på riktigt, inte bara i ett manifest eller partiprogram. Det finns inte många platser där den arkitektiska kreativiteten har fått flöda utan regelverk. Detta är inte ett brandtal som något slags försvar eller som ett utdrag från en turistguide, det är bara en vurm för en plats där man kan vara sig själv, där människor som inte passar in hittat ett hem.

För en vecka sedan viftade någon med handeldvapen och avfyrade ett par skott. Igår var det någon som kastade in en granat på en uteservering. Jag vet vad saken handlar om, men jag förstår inte, förstår inte varför just där, är det nödvändigt att dra in skiten till en plats som står för kärlek och vänskap. Är det verkligen nödvändigt.

T.

Friday, April 24, 2009

Nära.

Det är märkligt. Jag går på mina gator och upplever våren för första gången i mitt liv. Naturligtvis inte, men det känns så, jag ser knopparna, ser de japanska körsbärsträden blomma i vackert rosa. Jag ser saker jag aldrig sett tidigare. Det är en skön känsla att bara vara nära, nära sig själv, nära något större. Inte på ett religiöst plan. Utan mer att bara tillåta sig att vara nära.

T.

Thursday, April 23, 2009

Extrainsatt Citat.

"Man kan föra många recept på hur man gör bra konstverk. Att det ska vara ärligt, att det handlar om att skala bort, och skala bort. Att det handlar om att ställa sig naken. Att överraska. Att döda sina darlings. Man kan säga så många saker hur det går till, att det börjar kännas lite onödigt och oöverstigligt svårt.

Ett enkelt förhållningssätt är förstås att bara anstränga sig så mycket och ofta man kan. För att öka på chanserna för en fullträff."

/Lars Winnerbäck


T.

Väntan.

Nu är vintern över på riktigt. Jag väntade på något, det kom aldrig, och ibland känns livet som en väntan. En väntan på att något ska komma. Jag vet inte vad. Bara att det är något. Helt plötsligt kommer det, men då förstår jag aldrig att det var det jag väntade på, det är bra konstigt och kanske handlar det inte om att förstå.

T.

Wednesday, April 22, 2009

PotatisMos.

Vi satt på tåget från Göteborg och pratade om rutiner. Min vän frågade hur min morgon ser ut, när jag svarade att jag badar var morgon, flinade han och sa.

-Många människor är så stressade att de måste göra sitt potatismos av pulver. Men du har tid till att bada du.


Jag gör såklart mitt mos själv, ett lyxmos med muskotnöt, det har en vän lärt mig en gång i tiden. När jag ska lyxa ordentligt, då knäcker jag ett ägg i moset, det har en annan god vän lärt mig.

T.

Tuesday, April 21, 2009

Magnus.

Igår skrev chefredaktören Magnus om gatufoto och inspiration. Och om mig. Och om Ralph. Känns liksom vackert på något vis att bli nämnd i samma mening som honom, min gamla vän Ralph, vi ses alltför sällan. Borde ta och ringa honom någon dag.

www.kamerabild.se/nyheter/blogg/Fotografisk_powerboost-1.47241

Jag tar fram Ralphs bok -I Sverige, det var länge sedan nu, på försättsbladet skriver han:

"Till Thomas i ett ögonblick av väntan, från din vän Ralph."

Jag måste ringa honom.

T.

Monday, April 20, 2009

Veckans Citat.

"Mod utesluter inte rädsla. Mod är att gå vidare med sin rädsla. [...] det krävs mod att skapa, att skapa genuin konst från sig själv med sig själv som klangbotten – med sig själv som insats. Om du inte ska vara medlöpare, springa kapitalets ärenden och göra det de vill ha. För att göra någonting över det vanliga krävs ett jävla mod."

/Thorsten Flinck


Foto: André Pedersen.

T.

Utställning.

Läser dagens Kvällsposten Kultur. Jenny Maria recenserar en utställning i Malmö. Vilken spelar ingen roll, dels därför att jag själv inte sett den, men även för att det inte är det jag vill åt. Utställningen i sig alltså.

Många gånger har jag undrat hur utställningsproducenter resonerar när de gör sina val. De senaste åren har jag sett bilder ställas ut som inte är bild, som är mer avbildning, har ställt mig frågande varför detta hänger som en utställning. Och då pratar jag inte om sk fotografiska regler och tillrättalagd bild.

Jenny Maria formulerar sina ord bättre än mig:

"Bilderna är inte av den kaliber jag tycker de borde ha när ett utställningsrum tas i anspråk."

Precis så har jag tänk alltför många gånger.

T.

Friday, April 17, 2009

När Sally Mötte Salvia.

Jag har tidigare lovat ett reportage om mina promenader vid havet. Men det har kommit ett lite tyngre uppdrag emellan, och en dag kom det ett fax till kontoret, en förfrågan om ett undersökande reportage. Detta är således berättelsen om när Sally, Eddie och Stor Lars går hem och hälsar på Sallys mamma Salvia för första gången på många många år.

Jag passar på att varna känsliga tittare för bilder som kan upplevas som stötande. Många är de faror som lurar längs vägen och till min hjälp har jag både Eddie och Star Lars.

Först en kort resumé: När Sally var en liten flicka tvingades hennes mamma lämna bort henne till en fosterfamilj. Efter en hel del arbete har min granskande kamera lyckats finna mamman, jag har även efter många turer hos socialförvaltningen lyckats få till stånd en återförening, många blanketter senare kan ni nu följa den spännande upplösningen...


En lång och farofylld vandring börjar aldrig bra med tomma magar. Därför inhandlar Eddie proviant till hela färden på Olivers gatukök, som för övrigt är känt för sina riktigt smarriga vegetariska hamburgermeal, om det kan många inflyttade vittna. Nattklubben vägg i vägg är inte känt för någonting.

Kurden som driver gatuköket har många strängar på sin lyra, förutom att steka hamburgare kan han både regissera teater och skriva tragiska dikter på låret, en riktig allkonstnär skulle man kunna säga.


Vårsolen stod lågt när vi kom fram till en gammal träbro som vaktades av en stor och rund kommunfullmäktige. Eddie visste hur sådana skulle tas och plockade genast fram en Coca-Cola ur färdkosten och gav den girige kommunfullmäktige, han drack upp all den söta läskedrycken i ett enda svep, han klunkade och klunkade tills han sprack som en ballong, och vi kunde passera i lugn och ro.


Efter att ha vandrat över stock och sten stannade Stor Lars plötsligt, han stirrade helt förfärad ut över slätten, någon hade börjat bygga på ängen framför husen. Sådant tycker Stor Lars inte om. Han tycker inte om när man bara bryr sig om profiten och inte om miljön i närområdet. På det planet är Stor Lars väldigt konservativ.


Lite intresserad är han av de stora grävmaskinerna. Han har en pojkdröm om att få köra en grävmaskin helt själv en gång i livet, men det får bli på hemvägen, nu har vi ett uppdrag att fullfölja. Sally måste hem till sin mamma innan natten kommer och månen blir full.


Det börjar redan skymma och Sally är bekymrad över att vi inte ska hinna fram i tid, och hon undrar hur mamma bor, i en röd liten stuga har hon hört det viskas. Det låter romantiskt i Sallys öron, som på ett riktigt vykort, som en liten hälsning från Katthult i småland. Precis som i sagorna hennes elake fostermamma berättade om i de bästa stunder när hon var en liten valp.


Mörkret börjar sänka sig och stigen är svår att finna, som tur är träffar vi vägvisaren Enögde Egon, han sitter som vanligt på sin bänk och filosoferar. Enögde Egon var med i krigen för hundra år sedan. Det är därför han är rosa. Svaret han ger oss är att vi alltid ska gå dit näsan pekar, då kommer vi att hitta rätt stig igen, och slutligen komma fram till Sallys mamma.


Äntligen är vi framme och Salvia möter oss i dörren till sin röda lilla stuga. Eddie, Stor Lars och jag håller oss lite i bakgrunden, vi har nu fullföljt vårt uppdrag och vill inte störa. Vi lämnar Sally och Salvia ifred och vandrar hemåt mot nya spännande uppdrag.

Slutet gott. Allting gott.

T.

Thursday, April 16, 2009

Älska.

Micha Rock på söder i ståkkolm skriver idag om att våga älska.

Det är väl det allt handlar om, att älska, att våga älska. Och bör inte blandas ihop med förälskelser och fysisk attraktion (det finns såklart samband). Man kan vara förälskad i en människa en kortare period, en natt, men att älska någon på djupet tar tid. Att våga älska är att våga ge sig hän. Ge av sitt hjärta på riktigt. När förälskelsen går över i något djupare, när den skapat band mellan människor, det är då det kan kallas älska. Tror man endast vågar älska på riktigt några få gånger i livet. Därför att älska är förbundet med smärta och rädsla, en rädsla att förlora någon, men att våga älska på riktigt är det vackraste som människan någonsin kan göra.

Så kan jag tänka. I alla fall idag.

T.

Tuesday, April 14, 2009

Röra På Sig.

Nu börjar det röra på sig och solen verkar vilja stanna. Igår i Malmö med projektmöte och sen en vänträff, idag vårstädning och champions league-fotboll, snacka om match. Bokföringen lämnad till revisorn och tre större uppdrag levererade. Arbetet med polaren författaren börjar bli på allvar. I morgon ett möte i mitt kök med chefredaktören Magnus och till helgen iväg för att träffa kollegor. Det rör på sig trots allt, men flumma vid havet hinner jag alltid, det är ju då jag arbetar på riktigt...


...som med mitt reportage om alla mina havspromenader. Bilden på clownskorna ovan är tänkt som första bild i reportaget. Det är viktigt att börja med en liggande bild med tanke på ämnet. Då en liggande bild alltid upplevs som mer harmonisk än en stående bild. Tänkte att Utemagasinet, Sveriges ledande magasin om friluftsliv och äventyr, kanske skulle vara intresserade att publicera materialet när det klart. Men vi får se, kanske gör jag en utställning av det i stället, kanske en utställning och en bok.

T.

Monday, April 13, 2009

En Vanlig Grillkväll Vid Havet.

Årets första strandgrillning i vårsolen. Det var mycket fejande för att få allt att stämma, många av oss var nog lite ringrostiga, som tur var fixade Stor Lars byggandet av eldstaden åt oss alla.

Medan Stor Lars arbetade med eldstaden passade jag på att göra ett litet bildreportage, kanske kommer jag att kränga det till -Vi I Villa, ett slags livsstilsmagasin för allmogen. Det är ju så väldigt poppis idag med bilder från verkliga livet. Svenska magasin riktigt skriker efter sådant bildmaterial, och här bjuder jag på en liten unik förtitt, hoppas detta lilla smårgåsbord kommer att smaka.


Jag börjar med översiktsbilden som är så väldigt viktig. Om ett bildreportage ska vara rätt måste det innehålla en översiktsbild. Precis som i ett riktigt porträtt måste ansiktet uppta minst åttio procent av bildytan.


Stor Lars tar det tunga ansvaret med att iordningställa eldstaden. Det tackade vi alla honom för med en stor applåd, och med ett litet hurra, hurra...


Elden har tänds och förväntningarna är stora. Som man ser har eldstaden gjorts av en riktig yrkesman.


Det finns två sorters korv att välja mellan, en av djur, och en utan djur. Vi har alla samlats runt maten och hoppas att den ska låta sig väl smaka. Man blir väldigt hungrig av att vara ute i naturen. Det riktigt kurrar i magen på många av oss vid det här laget.


Hundar är också välkomna till grillningen. En del hålls i koppel...


...andra inte.


Alla får äta sig ordentligt mätta, det finns mat åt alla, men det viktigaste är gemenskapen. Många var vi som slöt upp på grillpremiären, det var inte många som saknades, jag kan bara komma på en. Ingen nämnd ingen glömd.


Lite apelsindricka efter maten smakar utsökt för de små magarna. En del vuxna drack öl, men i måttliga mängder, det är viktigt att hålla sig på mattan när man handskas med elden. Annars kan olyckan snart vara framme.

T.

Saturday, April 11, 2009

Faran Är Över Nu.

Min vän Lill Lars fixade T3;an hur enkelt som helst, och jag passade på att dra ihop ett litet reportage om arbetet, tänkte sälja det till tidskriften Foto, om den nu finns fortfarande, har ju varit lite tyst därifrån ett tag nu.

Det var filmmatningspiggen (om det nu heter så) som jag slitit ut. Lill Lars fixade en ny. Han gjorde den själv alltså.


Lill Lars borrar ett hål där den gamla piggen en gång suttit.


Det är mycket finslipande för att göra en ny filmmatningspigg. Lill Lars tillverkade den av en gamman nål och en bit plast från en bortglömd glassförpackning.


Detta är huvudpersonen i reportaget. Den nya filmmatningspiggen.


Det är små marginaler som måste stämma. Hundradels millimetrar.


All koncentration som kan uppbringas är nödvändig i ett läge som detta. Inget får gå fel och är man darrhänt får man sparken direkt.


Huvudpersonen sätts på plats. Ett mycket slitsamt precisionsarbete.


Nu sitter den där den ska. Det är min nya duk som skymtar försiktigt i bakgrunden. Den blev över från en interiörfotografering i höstas.


Lite snabb justering för att se att allt stämmer. Bakom syns mitt kök.


Ett testskott. Jodå, den fungerar som ny, och en ny kameratekniker har sett dagens ljus. Det är bara för Contax att ringa om ni behöver hjälp. Det blir dock inte billigt. Lill Lars, han har vett att ta betalt.

Men vänta med att ringa till efter helgen, för i morgon ska vi grilla vid stranden, precis som så många gånger förr.

T.

Friday, April 10, 2009

ReperationsVår.

Det ser ut att bli en riktig reperationsvår i år. Först råkade jag sparka sönder min blixt, sen tappade jag femtian i gatan, och nu har jag slitet ut T3;an. Det är bara att plocka fram den gamla Leican igen. Skitsamma, det är vår nu, och det fanns en tid då jag var förälskad i min svarta M4. Kanske kommer vi att hitta tillbaka till varandra igen. Leican och jag.

Annars skrev jag min första autograf härom veckan, visst har jag gjort boksigneringar tidigare, men detta var en renodlad autograf. En mycket märklig upplevelse bör tilläggas.

Glad Påsk.

T.

Wednesday, April 8, 2009

Dock Inte Av Sexuell Natur.

Hela helgen har hon varit med sin familj, men idag sågs vi igen, hon mötte mig i sin hall nyduschad och fin. Skulle inte vilja påstå att vi har en relation, hon och jag, men en slags affär kan man nog kalla det, dock inte nödvändigtvis av sexuell natur, vi är bara vänner och vi smyger inte. Vi går inte bakom någons rygg. Jag kallar henne Sally, hon heter inte så, men som med andra jag tycker om så gav jag henne ett passande smeknamn. En gång har jag till och med graverat någons smeknamn på en kniv.

T.

Ps. Måste göra en komplettering till gårdagens inlägg. Jag äger knivar, en jävla massa knivar, speciellt av italiensk modell. Vackra handgjorda italienska knivar, knivar jag ibland ger bort till någon jag tycker om, det finns alltid en kniv för alla.

Tuesday, April 7, 2009

Pajaskonster.

Jag bor enkelt. Ett kök med bord och två stolar, en liten sovalkov (med röd bordellbelysning) och ett arbetsrum med skrivbord och lite digitalutrustning. Det är inte många prylar jag har som inte är arbetsredskap, det skulle väl i så fall vara en del skivor och ett gäng böcker, annars är det mest lite kläder som tar plats i min garderob. Det är allt jag äger och en del skulle nog kalla mig fattig. Men jag känner mig rikast i världen när jag vaknar och går ut i min egen vårsol och gör (nästan) vad jag vill hela dan och hela natten.


För övrigt såg jag på teve i går kväll, hundcoachen på teve fyra plus, ärligt talat, vad säger man. Pajaskonster.

T.

Monday, April 6, 2009

Veckans Citat.

"Det är inte på grund av någon biologisk nödvändighet som döden håller sig så nära livet - det är avund. Livet är så underbart att döden har förälskat sig i det, en svartsjuk förälskelse präglad av habegär, som tar vad den kan. Men livet ser lätt på döden och förlorar därvid bara ett eller annat som inte har någon betydelse, och svårmod är bara skuggan av ett moln som drar förbi."

/Yann Martel


T.

Sunday, April 5, 2009

Friska Vindar.

Läser om radiojournalisten Caroline Stenmans arbete med att visa sverigedemokraternas rätta ansikte. Samtidigt som hennes resultat gör mig rädd blir jag glad över att någon tar journalistiken på allvar. Caroline gör det som storjägaren Jan Guillou misslyckats med, trots att han bar för stor minkpäls, eller om det nu var silverräv. Gammal är inte alltid äldst och alla vindar är inte friska.

Annars har våren kommit hit på riktigt nu. Jag gick med uppknäppt Harrington genom Köpenhamn igår, men mössan behåller jag på ett tag till, inte för värmens skull, utan mer för att jag tycker om den. Om man såg när jag gick genom natten kunde man säkert tro att jag var påtänd av något slags kritvitt pulver, det var jag naturligtvis inte, men jag gick säkert ett par mil. Från Österport, där finns en park jag tycker så mycket om, till Christianshamn, sen tillbaka upp mot Norrebro, satt på trappan vid kyrkan ett tag. Fortsatte mot Österport igen och drog sen tillbaka till Norreport. Däremellan hann jag med en kort vistelse på Västerbro. Ja, jag tycker om att gå, och jag tycker om de stora gatorna i Köpenhamn. Trots det är jag nog egentligen en slags lantmänniska, men en lantmänniska som behöver de större städernas anonymitet och frihet då och då, de ger mig något som blåser liv i själen. Det är de friska vindarna som är så viktiga för mig.

T.