Monday, May 28, 2012

Little Girl (with green eyes).

Hon kom från en hel familj och törstade efter insikt. Hon hade studerat vid alla universitet och skulle börja måla. Jag fångades i hennes blick precis när hon berättade att hennes farsa är tät. Jag sa; i så fall vill jag ha en rom och cola. Hon sa; visst. Timmarna rann när hon sa; jag vill leva som en konstnär, jag vill göra allt en konstnär gör, jag vill ligga med en konstnär, jag vill ligga med en konstnär, som du, vad annars, kan jag göra. Jag sa; ehh, jag ska se vad jag kan göra. Jag tog henne till kinakrogen på hörnet. Varför vet jag inte. Någonstans var jag ju tvungen att börja. Och det började. Där. Jag sa; se ut som om du inte har några stålar. Hon skrattade och sa; du är rolig du. Jag sa; ha, kan du se någon som ler här, är du säker, att du vill leva som en konstnär, att du vill se allt en konstnär ser, att du vill ligga med en konstnär, att du vill ligga med en konstnär, som jag. Hon gjorde det inte. Förstod. Hon bara log och tog min hand ... and dance and drink and screw. Because there's nothing else to do.

T.

Tuesday, May 22, 2012

Tillförlit.

Det blåser lugnt här. Vinden kommer in från vattnet, havet, sundet, och skänker mig hopp. Ekonomin fungerar inte. Varför envisas vi med att hålla fast vid ett system som nu visat oss sin allra mest vulgära sida. Kanske för att vi sitter fast. Jag funderade över att lämna bankerna, leva med en sedelbunt i fickan, det går inte, överallt och hela tiden behöver jag bankernas tjänster. Vi sitter fast. Jag sitter fast. En bank lever på att låna ut kapital. Bankerna har lånat ut kapital de inte haft och helt sonika struntat i alla former av riskanalyser. Tagit chansen att tjäna så mycket det bara går på ingen tid alls. Hade de bara legat inom gränsen och inte girigt pressat marginalerna, spelat på att de är säkrade av stat och samhälle, då hade de klarat sig, då hade systemet fått hela världen med sig, istället blottade det sina tänder och tog mer än det någonsin kunde bära. Världen tvekar. Det blåser. Grekerna måste våga gå först mot en ny tid. En ny tid måste komma och den kommer. Det är tid att inse att resurserna är begränsade och att det måste införas en långsiktig ekonomi byggd på tillförlit. Vi har inget val. Valet är vårt. Vi kan välja.

FILMEN vi gjorde. Kanske väcker den hopp. Kanske sår den ett frö.

T.

Tuesday, May 15, 2012

Mellan Pärmar.

Ljuset kom tillbaka. Jag och min vän författaren packade vår kolt och drog iväg på arbete. Som så många gånger förr, han skrev och jag fotograferade, och alltihop ska bli en utomhusutställning när nästa vår kommer igen. Ses vi då. Vi pratade om böcker och att utställningen borde få en utökad betydelse mellan mjuka pärmar som vår personliga historiebeskrivning. En annan sida. Samma historier måste berättas om och om igen. Jag kan omöjligt låta de folkvalda stå ensamma med sin historiebeskrivning. Vad säger Sofia egentligen om rösträtten. Det kan man aldrig veta.

Solen skiner och jag fick ett samtal om en annan bok. Det ska göras en bok om filmproduktion och de vill att jag ska arbeta med bildmaterialet. Bjud mig på en god middag på en bra krog så ser vi var vi hamnar. Tills dess är jag intresserad. I morgon blir det filmvisning, officiell smygpremiär av nya filmen, en kortdokumentär om getbonden Gert och hans fru Gunilla och deras tankar om en mer hållbar samhällsstruktur. Då var det Bengt och Vikingsson och jag som packade vår kolt och drog iväg. I långa samtal i ett nattåg såg vi ljuset gå upp över det norrländska landskapet. Höst och vinter och vår.

T.

Sunday, May 6, 2012

Vem.

Bör man tvaga sig i lågt vatten. Troligen inte (det är väl därför jag gör det). Ibland erbjuder fotosidor på nätet ett ganska högt underhållningsvärde. I veckan har det pågått en liten, med betoning på liten, debatt om mig och min fotografi. Det är inte utan att jag förundras över hur människor jag aldrig träffat verkar veta så mycket om mitt liv. Konstigt. Var jag sover, hur jag lever, vart jag går, och vem jag fotograferar, antar jag är upp till mig själv att avgöra. Min fotografi handlar mest om mig och det liv jag lever. Jag fotograferar bara mina vänner. Märkvärdigare är det faktiskt inte.

T.