Monday, November 30, 2009

Längtan.

Idag såg jag parkgubbarna ta in bänkarna och nu är mörka hösten här på riktigt. Det känns och hörs där ute. Kanske är det redan vintervitt längre uppåt, jag vet inte, det var längesedan jag blickade norrut och regndropparna mot bläcket är mer rogivande här i år. Jag är ensam i mitt arbete. Jag väntar på ett brev som aldrig kommer. Ett brev som en slags försoning i något som varit. Jag läser böcker, sover i andras hem ibland, känner värme från vänner, och har egentligen ett bättre liv än jag kan tänka mig, men jag längtar.

Jag längtar bort, jag längtar hem, jag längtar efter stillhet, längtar efter fart, jag bara längtar. Jag är inte sorgsen. Jag är inte svart. Det har bara varit mycket ett tag och jag har svårt att hitta det lugn jag behöver nu. Jag har varit naken alltför länge och behöver stänga till ett tag. Behöver komma bort från arbetet och göra allt det andra gör, vad det nu är, titta på tv, handla på ikea, dricka grogg, spela innebandy, jag vet inte.

Det är ett år sen jag skrev, skrev på riktigt, då skrev jag vid ett bord någon annanstans. Ett år går fort och mycket händer, man är med om saker, glädje och sorg, och snart har det gått ett år till. Det flyter på i mitt yrkesliv, jag får utmärkelser och blomsterkvastar, främlingar kommer fram och vill ta i hand, tidningar skriver hyllningsord, det är fint och vackert och borde glädja mig, i stället känner jag mig tom. Det är inte som jag är otacksam. Det är nog mer som en varning att jag måste vara rädd om det lilla där inne som är jag. Därför stänger jag nu till och låter räven bara vara räv ett tag.

T.

Sunday, November 29, 2009

Ordningen Återställd.

Sally är med mig igen.


Det var allt jag hade att säga.

T.

Saturday, November 28, 2009

Fiffig Lösning.

Det gapas hit och dit om fotoklimatet här i landet, att samtalet inte finns, jag har tidigare själv stämt upp i den kören, men märkte ganska snart att de flesta som sjunger där, sjunger falsk. Bild är bild och egentligen inte så mycket att snacka om.

Numera koncentrerar jag mig mer på att göra och skiter sen i resten, jag gör mina utställningar och mina böcker, sen är det upp till andra att tycka. Oftast är det dom som inte gör som tycker. Är det för att dom inte kan. Är det för att det alltid är lättare att snacka än att göra. Jag vet i fan, men en sak vet jag, jag trött på tjatet om att allt skulle vara dåligt, kanske är det det, men se till att göra något bättre då, annars håll käften. Bitterhet är aldrig klädsamt.

Jag menar inte att man ska kamma medhårs, tvärt om. Jag menar inte att allt bara ska trallas på som vanligt utan kritik och samtal om förändring, tvärt om. Jag menar inte att vi inte behöver samtalet, tvärt om. Jag menar bara att du måste artikulera annars förstår ingen vad du säger. Jag menar bara att du bör ha något på fötterna för att uppfattas som trovärdig.

"... jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker ..."

För övrigt ska jag soppa film i dag, trots att det inte är söndag, och igår bytte jag en print mot flygbiljetter till Berlin. En fiffig lösning, eller hur, någon får något fint på väggen och jag kommer till Berlin igen, fiffigt värre.

Allt behöver inte vara en upptrampad stig. Tar man sig utanför ledet blir vägen bara lite krokigare men stegen känns stabilare med tiden, och grunden tyngre, egna ben håller alltid lite längre.

T.

Friday, November 27, 2009

Börja Om Från Början Igen.

Satt hemma hos mina vänner kommunisterna, kommunister som egentligen är socialister, socialister som tror på kärlek och värme istället för hat och klyftor. Där trivs jag, det är ett riktigt hem och jag känner mig alltid lite mer hel när jag varit där, det är liksom på riktigt utan fernissa, sådant som är svårt att förklara med ord, det måste kännas.

Igår fick jag till och med en egen nyckel, vad säger man, ingenting, det behövs inte. Och det är precis det jag menar.

Ibland kan tycka det är märkligt, ganska ofta faktiskt, att inte alla människor tror på värme och vänskap, sådant borde vara självklart och inte ha någonting med politik att göra. Hur man medvetet kan tycka att del människor skulle vara mer värda än andra övergår mitt förstånd. I min naiva hjärna har jag svårt att begripa hur sådant kan bli en realitet, stå i ett partiprogram, naturligtvis med en annan formulering, men på fullt allvar. Jag förstår det inte. Och kommer nog aldrig att göra det (tur är väl det).

Vi satt på krogen, H och jag, som så många gånger förr.

Heineken på flaska till mig och H drack någon märklig öl på fat, han gillar konstiga öl, för min egen del räcker det bra med Beck´s, Heineken eller någon vanlig grön. Ibland toppar jag det med en liten Jägermeister (liten och ibland).

Snacket kom in på Farbror Blå. Han möter en del sådana i sitt arbete och hade träffat en överförfriskad på krogen härom veckan. När jag berättade att krimarna klapp mig här för leden sa han bara:

- Det förstår du väl. Se hur du ser ut. Du går omkring med din christianiamössa och med hunden okopplad. Som en jävla flummare.
- Vadå, ska det spela någon roll, svarade jag.
- Nej det ska det såklart inte, inte för oss, men för dom hamnar du i formulär 1A hur en langare ser ut. Schablonbilden du vet. Sen att dom gick bet och mötte en person som kan snacka för sig är en helt annan sak. Tyvärr är det så verkligheten ser ut. Tyvärr.


Nu är vi där igen. Människor bedöms inte lika, för mig handlar det bara om kläder, kläder som jag kan byta, men för många handlar det om hudfärg, hudfärg som sitter där den sitter.

Det känns som att vi borde vända upp och ner på hela skiten börja om från början igen. Något bättre råd kan jag tyvärr inte ge.

T.

Wednesday, November 25, 2009

Vem Vet - Inte Jag.

Min och Marias Rosengårdsutställning skapar tydligen debatt (innan den öppnat), det är bra, kanske är det det som är syftet. Vem vet.

Människor intresserar mig. Kött och blod intresserar mig. Drömmar och alla små vardagliga tankar som ligger långt ifrån det vi brukar kalla nyhetsvärde intresserar mig. Personliga berättelser som nästan är privata intresserar mig. Alla dom historier och livsöden som gör oss till människor, som gör oss mer lika än olika, intresserar mig. För egentligen bär vi väl alla på samma drömmar och samma längtan.

Jag lyssnar hellre på Dylans Make You Feel My Love än The Times They Are a-Changin. Inte för att den ena skulle vara bättre än den andra, det är två bra låtar, på olika vis, men den förstnämnde är mindre och berör mig mer.

Någon frågade om jag inte var rädd när jag var där ute och knipsade. Inte alls. Mycket är jag rädd för här i världen, men fan inte för människor, och det måste berättas flera historier om samma sak. Dom stora frågorna kan jag ingenting om och kanske ser jag det som min uppgift att berätta om det lilla i livet. Vem vet - inte jag.

T.

Tuesday, November 24, 2009

Som.

Efter pundande på Kastrup hamna vi på Warschauerstraße. Som tänkt.

Jag får frågor om varför jag fortfarande envisas med att knipsa analogt, svaret är enkelt, det blir bättre. Digitala filer ger brus. Tri-X ger korn. Riktig film ger svärta. Digitala kort ger något som liknar svart. Det är en viss skillnad och svårare är det faktiskt inte. Sen gillar jag det fysiska, det man kan ta på, som ett negativ, som sex.

Jag var på platser jag aldrig varit. Tog mig ut till där spåren nästan tar slut, eller börjar, och det var varmare där i år. Natten var en uppknäppt jacka, halsduken hängde slö, Beck´s på flaska i handen utan tjocka vantar, och allt är så där enkelt som det känns.

T.

Thursday, November 19, 2009

Ta Min Vals.

Fick Ebba Forsbergs Leonard Cohen tolkningar härom dan.

Och hennes version av Sisters Of Mercy (kärlekens systrar) är fan det vackraste jag hört på mycket länge. Som ett privat brev till dig.

Det var allt jag hade att säga inatt.

T.

Wednesday, November 18, 2009

Projektkurs I Fotografi.

Några platser kvar.

Hög tid att söka projektkursen i fotografi på Fridhems Folkhögskola.

Kursen är på heltid under vårterminen 2010 och är CSN - berättigad.

Kursens syfte är att var deltagare ska kunna arbeta fokuserat med ett eget fotografiskt projekt. Projektet ska resultera i utställning och eventuellt en bok.

Eget arbete kommer att varvas med workshops av inbjudna fotografer. Stor vikt kommer att läggas på personligt fotografiskt bildspråk och bildgenomgångar i nära samarbete med handledaren. Ekonomi, marknadsföring, tryck, kundkontakter och presentationsformer är exempel på några andra delar kursen kommer att innehålla. Vi har även ett samarbete med Landskrona museum för skarpa dokumentationer och utställningsproduktioner.

Handledare: Thomas H Johnsson.

Thomas har tidigare startat upp Fotolinjen på Fridhems folkhögskola men arbetar sedan några år tillbaka som frilans på heltid. Han har stor vana av handledning och gör regelbundet workshops och föreläsningar. Han har gett ut böcker och är en aktiv utställare både nationellt och internationellt. Nu senast tilldelades han NUDOK-diplomet av Nordiska Museet.

Sista ansökningsdag: 25 november 2009.

Länk: http://www.fridhem.fhsk.se

Bifoga en projektbeskrivning av det projekt du planerar arbeta med under kursen.


Själv tar jag mig nu till Berlin och håller sommarlov ett tag.

T.

Tuesday, November 17, 2009

Vernissage.

Nu är det mesta klart och alla inbjudningar bör vara utskickade ...

Denna gång är det Malmö stad som håller i fiolerna, och då blir det inte ens tal om varken Folköl, eller Rohypnol, än mindre både och.

Men det ska väl gå bra i alla fall. Hoppas jag.

Rosengård - En Vanlig Dag.

Tjugotvå stora (1 m x 1.3 m) porträtt med lika många bildtexter.

Foto: Thomas H Johnsson.
Text: Maria Rydhagen.

Plats: Fotografins Rum - Malmö Museer.

Vernissage: 29 November klockan 14:00 (Ann Heberlein inviger).


Alla människor är slumpmässigt utvalda och knipsade med en snittid av ungefär 30 sekunder i befintligt ljus. Det är jag mäkta stolt över.

T.

Ps. Tack till Danne på YFO för lånet av gluggen.

Saturday, November 14, 2009

Veckans Citat (2).

"... jag vill leva innan jag dör. Och en dag ska du stå brevid mej i solen och veta vad det är jag slagits för. Också du måste slåss och streta emot om du vill ha din frihet kvar. Låt ingen tämja dej. Låt ingen tvinga dej. Låt ingen schackra med det enda du har ..."

/Ulf Lundell


T.

Thursday, November 12, 2009

Exempelvis Som En Julklapp.

En påminnelse om att alla mina bilder är till salu. Det är bara att höra av sig om önskemål av bild och storlek - pris varierar beroende av det, bild och storlek. Men vi kan väl säga 3000 svenska kronor för en 50 cm x 70 cm print. Se det som ett julklappspris.

Maxstorlek: 60 cm x 90 cm.

Alla bilder är analogt fotograferade med riktig Kodak Tri-X.


Bilden. Montmarte 2009.

T.

Wednesday, November 11, 2009

Paris.

Tänkte att jag borde komma bort härifrån när jag färdigställer mitt stora arbete om Sverige. Det jag kallar -Lilla Landet. Igår kom ett brev om att jag har en liten kvart i Paris till mitt förfogande. Det låter helt perfekt och gläder mig mycket.

Men först är det sommarlov. Vernissage. Boksläpp. En liten och kort sväng till Berlin. Och nu Discharge på Loppen inne på Christiania.

När jag var i Paris senast, för några veckor sedan, kände jag att det skulle vara kul att komma tillbaka till rötterna lite. Att knipsa lite traditionellt gatufoto, ja, mest på lek, men i alla fall, och här nedan är ett par små knäpp från det ...



Skrev ju det, traditionellt, och inte speciellt märkvärdigt, men kul.

Och som vanligt är det bara att klicka på korten så blir dom större.

T.

Tuesday, November 10, 2009

Beklagar.

Idag fick jag reda på att en gammal väns hund gått bort härom dan. Det är ju bara en hund säger många. Jo, det är väl så, det är bara en hund för de flesta. Men jag vet precis hur det känns, när min luffarkompis blev änglahund var det en tung tid för mig, kanske den tyngsta någonsin. Visst. Det var bara en hund. Men det var även min bästa vän oavsett allt, och det är inte så jävla bara, eller hur.


Jag beklagar.

T.

Monday, November 9, 2009

Veckans Citat.

"Det finns så många tåg att hoppa på. Det finns så många tåg att hoppas på."

/Ulf Stureson


T.

Sunday, November 8, 2009

Nya Skor.

Minns inte om jag berättat denna historia tidigare. I vilken fall tål den att berättas igen.

Jag hade fått min väns gamla men fullt fungerande avlagda kängor, visst, de var ett par nummer för stora, men med en sula och dubbla strumpor passade dom mig utmärkt, tyckte jag.

Jag satt på en trappa i en annan stad och kände mig lagom salt med mina nya kängor. Det kom fram en tjej i tjugoårsålden, hon satt sig vid mig och bjöd på en Lycky Strike, vi pratade lite och hon log och sneglade ner på mina kängor och sa;

- Häftiga clownskor. Sådana vill jag också ha.

Hmm. Tänkte jag då.

En tid senare skulle jag åka upp till ståkkolm och knipsa porträtt av Anna Gavalda, hon den franska författarinnan som bland annat skrivit Tillsammans Är Man Mindre Ensam, romanen som även blivit film.

Vi träffas i hennes svit på hotell Lydmar och efter fotograferingen pratar vi lite löst och avslappnat, hon sitter i soffan och jag står framför henne, plötsligt ler hon och säger;

- Nice Charlie Chaplin shoes you have.

Hmm, tänkte jag då, men kunde inte låta bli att skratta. Hennes leende bet sig fast i mig ... och bor där än.

Nu har jag nya kängor i rätt storlek, det har min vän fixat åt mig till grossistpris, det har han gjort därför att min vän är en vän.

T.

Tuesday, November 3, 2009

Tv - Dödar Oss.

Det har dragit igång ännu en tv-såpa. Ullared.

Idag pratar några medverkande ut i kvällspressen, dom är knäckta, ledsna, blir hånade av grannar och bekanta, men redan i programmet hånas dom. Framställs som idioter. Har man den minsta koll på hur man gör film och tv är det tydligt att det är fullt medvetet och att det är producenternas intention med programmet. Att håna.

Jag har svårt att se syftet med sådana program.

Arbetar man med människor framför kameran är det viktigt att inte urholka trovärdigheten. Det är viktigt att framställa människor som vackra, och då menar jag inte fysiskt vackra, bara som människor och inte som miffon. Man måste få skratta med. Inte åt. Annars blir det bara lågvatten och förströelse på någon annans bekostnad.

Sen förstår jag humorn med fenomenet Ullared, det är lite kul, men man kan göra det roligt på ett annat vis. Lite mer kärleksfullt.

Det är inte som jag är konservativ. Det är bara det att jag tror mer på värme och vänskap. Och det är egentligen inte speciellt svårt.

Thommy Berggren får avsluta;

"Tv - dödar oss. Urholkar vår själ."

T.

Katten och Jag.

Jag gick längst kusten när vinden blåste på, den slet i min kind men kändes skön, tog mig ända ut till där alla fiskebåtarna lägger till. Satt mig på en kvarglömd bänk och blickade ut över vattnet i den svarta novembernatten. Det var bara jag och en katt. Där borta börjar världen, över sundet och bakom ön, där börjar världen. Jag tittade på katten och den på mig, vi nickade lite åt varandra, och vi förstod att vi inte behöver mer, att vi har allt. Att det räcker att veta att man har varandra, har varandra på riktigt, och alltid.

Det var vi ... katten och jag i novembernatten.

T.

Sunday, November 1, 2009

Warschauer Straße.

Jag är trött. Utarbetat. Men mår bra. Känner mig tillfredställd och lugn, november får bli som ett sommarlov, det har varit en tid med mycket. Det har varit bok, utställning, omstrukturering och avsked, men nu är allt klart och jag är fri igen.

Funderar på att ta mig till Berlin innan hösten blir till vinter igen. Där kan man fortfarande dricka Beck´s i parkerna utan att frysa för mycket om tårna. Vet inte vad det är med den där stan, vad det är som gör att jag ständigt återvänder, det är väl det att där finns något som passar mig. Där är billigt och avslappnat. För tio euro klarar jag mig ett helt dygn, en halloumifalafel och nio Beck´s, nä, det var lite överdrivet, så mycket dricker jag inte, och så lite äter jag inte, men ungefär så kan det fungera. Där är enkelt. Det är nog det jag dras till. Enkelheten. Att leva enkelt och bo nästan gratis utan ständiga ekonomiska måsten. Det går ju mindre slantar på flykt i Berlin än under alla vanliga dagar här.


Bilden. Warschauer Straße. Det är i dom krokarna jag brukar bo, Friedrichshain, en gammal arbetarstadsdel i öst som ingår i det sk Kreuzbergsområdet. Där finns många bra och billiga krogar och jag antar att man under ett helt år kan käka på en ny krog var dag...

T.