Vem Vet - Inte Jag.

Min och Marias Rosengårdsutställning skapar tydligen debatt (innan den öppnat), det är bra, kanske är det det som är syftet. Vem vet.

Människor intresserar mig. Kött och blod intresserar mig. Drömmar och alla små vardagliga tankar som ligger långt ifrån det vi brukar kalla nyhetsvärde intresserar mig. Personliga berättelser som nästan är privata intresserar mig. Alla dom historier och livsöden som gör oss till människor, som gör oss mer lika än olika, intresserar mig. För egentligen bär vi väl alla på samma drömmar och samma längtan.

Jag lyssnar hellre på Dylans Make You Feel My Love än The Times They Are a-Changin. Inte för att den ena skulle vara bättre än den andra, det är två bra låtar, på olika vis, men den förstnämnde är mindre och berör mig mer.

Någon frågade om jag inte var rädd när jag var där ute och knipsade. Inte alls. Mycket är jag rädd för här i världen, men fan inte för människor, och det måste berättas flera historier om samma sak. Dom stora frågorna kan jag ingenting om och kanske ser jag det som min uppgift att berätta om det lilla i livet. Vem vet - inte jag.

T.