Wednesday, January 31, 2007

Veckorapport.

Precis hemkommen från ett kul knäck. Har varit och knäppt till en utställning. Spelplan ska den visst heta och har vernissage på lördag. Tror det kan bli riktigt bra. Liv blir det i alla fall...det rör sig och låter mycket...

Förra vecka var jag hjälte. En riktigt riddare som räddar kyska jungfrur från eldsprutande och farliga drakar. Nästan.

Någon hade anlagt en brand i min källare. Och jag släckte den. Ringde brandkåren och räddade flertalet människor från att bli innebrända.

Nu väntar jag vid telefonen att kommundirektören ska ringa och ge mig tapperhetsmedalj på trappan till rådhusen. Kompanjerad av folkets hurrarop.

Jag väntar. Telefonen är tyst.

Just nu har jag mycket att så i. Många roliga saker upptar min tid. Mår bra.

Var på ett möte med Galleri Format (de som höll till i panorahuset) i Malmö i måndags. De har precis flyttar till större lokaler, 270 kvm, i kulturhuset Mazetti. Jag ska ställa ut där i mitten av april. Torbjörn Andersson inviger den nya lokalen i samband med fotobiennalen "Fotografi i Fokus" den 3 mars 2007. Man är ju bland fint folk. Torbjörns bilder brukar vara bra. Ska bli spännande att se.

Telefonen är fortfarande tyst.

Jag och Jonas Bergh är i slutfasen med vår bok. Ska vara klar och ligga i diskarna till den 1 maj, som en homage till Bo Widerberg, han dog ju just den 1 maj (kan aldrig vara en slump).

Det rinde precis. Det var inte kommundirektören.

Jobbar även med en dokumentärfilm om reggaebandet Svenska Akademien. Gillar att arbeta med film ibland. Det är så annorlunda jämfört med stillbilden. Att fota rörlig bild kräver ett helt annat förhållningsätt till mediet. Var tredje år känns lagom. Oftare än så riskerar att pumpa ut mig.

Tyst. Tyst. Är luren.

Drar till Island nu under våren och knäpper till Agiteras nya projekt Nordbor. Det kan ni följa på; www.nordbor.com

Väntar. Väntar. Väntar. Batterierna kanske slut. Nej, det var de inte. Väntar.

På fredag ska jag och Ami gå på kommunistmöte. Fräckt. Sen ska jag bjuda henne på en god middag. Hon är värd det tycker jag...

Detta var en regelrätt veckorapport.

Tyst är luren. Ringer han nu skiter jag i det. Trugar ingen.

T.

Ps. Tror Billy håller ett tag till. Känns så.

Wednesday, January 24, 2007

Min vän Billy.

Min jycke Billy har gått vid min sida i snart femton år. Han är av märket blandras. Och har alltid varit hyfsat fri. PÅ morgonen har han svårt för att resa sig. Benen lyder inte riktigt längre. Han verkar inte ha ont, men allt går långsamt nuförtiden, men hjärnan är lika skärpt som alltid.

Tror många känner honom.

Vet att femton bast är mycket för en jycke. Vet också att jag inte riktigt får in i min skalle att han snart blir en änglahund. Det är svårt det där.

Billy har alltid varit hyfsat fri. Han har åkt själv till Ven när han tröttnade på mig en sommardag i kyrkoparken. Han gick och la sig utanför Jockes krog en gång när han blivit av med mig (krogen där jag brukade hänga då). Han fixade husrum åt oss när vi var i Sollefteå. Billy har alltid haft full koll.

Ami ska ta honom till doktorn. Han kan kanske får någon medicin.

T.

Tuesday, January 23, 2007

Arbetsmiljö.

Vaknar som vanligt vid nio. Sätter på kaffe och går ut för att köpa tidningen. Himlen är grå, det blåser lite, snön som kom igår ligger kvar. Känner mig harmonisk. Tar en runda i parken med jycken och passar på att knäppa några rutor. Kan kanske funka som arkivbilder. Meningslösa bilder som passar i många sammanhang. Ett försök att få in lite stålar.

Häller upp en kopp. Lite mjölk i tycker jag är fint. Trycker igång macen. Kollar mejl. Har fått ett från en kund som jag knäppte till igår. -Skulle vara bra om du kan mejla över bilderna så fort som möjligt. Så jag kan välja ut de som passar.

Hon verkar fått en del om bakfoten. Så kan jag inte arbeta. Det är jag som väljer vilka bilder som passar. Ser det som ett stort problem att många fotografer böjer ner sig för uppdragsgivarna, samtidigt som man gnäller över att man blir överkörd och inte blir respekterad som yrkesman (eller kvinna). Många mår dåligt i branschen. Varför. Varför kröka rygg och stå med mössan i handen när man mår dåligt av det. Visst, vi är många som slåss om jobben, men dra ner på omkostnaderna, och på så vis öka vinsten. Inte vara rädd för att ställa krav på kunden. Vägra låta redigeraren skära sönder bilderna. Det är inte en slump att man komponerat som man gjort. På så vis kan vi få en bättre arbetsmiljö. Enbart då.

Jag gör ett, max två jobb i veckan, med låga omkostnader blir det tillräckligt med slantar för att överleva. Det är ju det det handlar om. Att överleva och plåta sina egna prylar. Vet att det kan vara svårt, men det behöver inte vara det, det kan vara enkelt.

Vet många duktiga fotografer som endast gör reklamjobb. Det skulle aldrig jag klara. Detta ständiga bildflöde utan slut som urholkar fotografen till illustratör. Tror inte på det. Men jag förstår dom som gör det, på ett enda reklamjobb kan dom fakturera lika mycket som jag får in på en hel månad, eller två, lite bittert kan det kännas. Men, men, alla gör vi våra val, som Fredrik skulle sagt.

Meningslösa bilder på schampoflaskor i studio ger mer flis än djuplodande bildreportage. Lite märkligt kan jag tycka. Sverige har ett dåligt bildklimat, är väl visserligen ingen nyhet för någon. Dagspress anser sig inte ha utrymme (läs råd) med nyanserade bildreportage. Det säljer inte. Tror inte på det. Tror att läsare längtar efter det. Efter kvalité och djup. Vi måste ha nått kulmen på dokusåpaberget nu. Det måste vara så. Själv köper jag Aftonbladet varje dag. Var dag tänker jag att jag måste sluta köpa kvällstidningen. Var dag köper jag Aftonbladet likförbannat. Jävla dubbelmoral.

Ibland tycker jag det är gott med en Coca Cola med.

Men det finns eldsjälar. Motiv, Re:Public Service, för att nämna några. Frågan är hur länge de orkar. ETC kursade för en tid sedan. De skrev något mindre smickrande om Pressbyrån. Pressbyrån svarade med att dra in ETC från sin distribution. Så kan det gå om man inte klappar medhårs.

Bestämmer mig för att inte mejla iväg bilderna (de bilder jag valt) till kunden idag. Hon får vänta. Min lilla protest. Känner mig fortfarande harmonisk. Lite mer än i morse.

T.

Monday, January 22, 2007

HD Söndag

Igår söndag hade Helsingborgs Dagblad (söndags bilagan) sju sidor med bilder från Knutpunkten. De hade riggat en studio där och plåtat porträtt på folk som passarade. Varför.

Lite kul var det nog allt.

Jag har varit i kontakt med dom vid flertalet tillfällen för ett samarbete om bildreportage i nämnd bilaga. Var gång har jag fått svaret. -Bra reportage. Men vi har inte utrymme för sådant.

Igår hade de sju sidor med porträtt från Knutpunkten. Varför.

T.

Saturday, January 20, 2007

Fotoundervisning.

Arbetar ganska regelbundet med fotoundervisning. Kan man undervisa i fotografi. Tror inte det. Tror inte jag kan lära någon att fotografera. Tror bara att jag kan dela med mig av mina erfarenheter, mina fotografiska erfarenheter, det är det jag kan förmedla. Men att undervisa i ordets rätta bemärkelse tror jag inte på. Helt omöjligt. Fotografi är subjektivt och kommer inifrån.

Det är givande att få möjlighet att följa unga, ibland arga, blivande fotografer. Ibland, när jag ser något hos en yngre fotograf, något som får mig att se mig själv för femton år sedan. Någon som har behovet av att berätta och använda bilden som sitt sanna uttrycksmedel. Någon som är beredd att stå emot alla motgångar och som tror på sina ideal. Någon som har visioner (inte ambitioner). När jag ser den glöden i ögonen. Då förstår jag att mitt arbete leder någonstans. Det skapar en viss tillfredställelse hos mig.

Det är inte så att jag menar att fotostudenter ska vara plikttrogna, ambitiösa och duktiga. Snarare tvärt om. De ska gå sin egen väg. Det är tydligen svårt. Har fått kommentaren -är du nöjd så här. När någon elev visar upp sin bild för mig. Det är ett stort problem, att de vill göra mig nöjd, det är inte mina bilder, jag kan bara vägleda. En del förstår att att de måste arbeta och plåta utifrån sig själv och skita i vad jag tycker. Vara olydiga. Det är de som kommer att fortsätta knäppa. De som har sin egen drivkraft. Den egna drivkraften måste finnas där. Känslan av att man måste plåta. Att det är viktigt. Känslan av att vilja vara en del av livet. Och plåta det. Trots att det tär på en en. Trots att det är jobbigt. Fortsätta och fortsätta, trots refuseringar. Trots att man ibland måste vada i cement. Man vet bara att man måste göra det. Det är det man vet.

(Sen finns det bruksfotografer. Det är en annan sak)

Var i Ystad för någon dag sedan. Två dagar med redovisning av ett stort dokumentärt bildprojekt. Två dagar fyllda med intressanta projekt. En del starkare än andra. Trettio fotostudenter som plåtat sin version av något de anser är viktigt. Två mycket inspirerande dagar. Några av arbetena vill jag se mer av längre fram. När de nått djupare i ämnet. Kommit längre innanför skalet.

Vissa elever håller kontakten efter avslutad skola. De som fortsätter knäppandet. Får ett par mail i veckan. Ibland telefon. Oftast vill de ha vägledning om något. Det gör jag gärna. Delar med mig av mina erfarenheter.

T.

Sunday, January 14, 2007

Gillar hundar.

Går igenom bilder. Stannar upp vid en bild. Bilden förställer en hund. En tax. Taxen sitter på en bänk inne i ett öltält plåtad under en stadsfest. Jag tycker om bilden. Samma bild finns representerad i boken Skånska Fotografer som kom ut förra året. En tjock fin bok som kartlägger fotografer verksamma i Skåne under åren 1845 till 2005 (utgiven av Statens Kulturråd och Malmö museer om någon vill köpa den. obs. svindyr). Vill även ha med taxen i en annan bok. En bok som jag gör nu. Tycker om hundar.

Jag och Pibe (författaren Jonas Bergh) träffades för många år sedan i Landskrona. År med annan musik och andra krogar. Han drack för mycket då. Jag gjorde för mycket av annat. Pibe dricker inte längre, jo det gör han, lättöl i massor. Jag gör fortfarande för mycket av annat, men av ett annat slag, lite mer accepterat. Andra liv men samma killar. Tror jag.

Vi arbetar på en bok. Är faktiskt på tiden att vi gör ett samarbete. Pibe och jag. Han skriver och jag plåtar. Tema. En bok bör ha ett tema. Texten är reflektioner från Landskrona, och bilderna är plåtade i samma stad, sen får vi se vad det blir av det. Bra blir det i alla fall. Bra bilder. Bra text. Formgivaren Mogge ska dra ihop detta till en bok. Han är duktigt. Alltså blir det en bra bok...övertygad om det.

Minns en sommardag för en massa år sedan. Jag och Pibe satt nere vid linjen i Landskrona och drack folköl. Det var det vi gjorde. Så fyllde vi dagarna. Köpenhamnsbåten kom över hamninloppet. Gled över vattnet mot den danska huvudstaden. På den tiden kunde man ta båten över sundet. Det kan man inte längre. Vi satt och tittade längtansfullt på båten. Äventyret så nära men samtidigt så långt bort. Pibe ville dra. Bara dra iväg. Dra till Köpenhamn. Flera gånger kom dessa ord ur hans käft. Jag kände likadant, men sa inte så mycket. Funderade lite. Efter ett tag sa jag -Vad väntar vi på...har precis fått ett stipendium. Vi sticker.

Vi lekte senare med de fria hundarna på Christiania. Jag gillar ju hundar.

T.

Sunday, January 7, 2007

Ensam.

Fick en present (bästa presenten). Rebell i verkligheten- en bok om Stefan Jarl, utgiven av Filmkonst i början av nittiotalet. Vad har vi mer? Ingemar. Film & TV. Har hört att Filmrutan ska återuppstå, i ny modern förpackning, hoppas dom inte glömmer innehållet. Det är ju ganska vanligt idag, att man lägger krut på förpackningen, men glömmer innehållet...eller skiter i det...eller kanske man inte har något att berätta. Vad vet jag?

I Stefans filmer är fan inte innehållet glömt. Killen har prylar att berätta. Viktiga saker. I alla fall i hans äldre filmer, tänker då framförallt på -Ett anständigt liv, Naturens Hämnd, Hotet. Det finns några till. Men de nämnda är enligt mig de starkaste.

Anna von Brömssen fick Stora Journalistpriset härom året för sitt bildreportage om cancersjuke Sebbe. Starka bilder, inget snack om det. Stefan Jarl skildrade cancersjuke Peter på barnsjukhuset i Göteborg redan 1983, i det som skulle bli Naturens Hämnd. Peter, han dog, precis som Sebbe. Nu ska man inte tävla i att vara först. Det är inte det jag vill åt. Jag vill åt storyn. Innehållet. Budskapet. Men framförallt tar filmen ställning. Har en tydlig tes.

"Vi ska icke smickra oss för människans seger över naturen. För varje sådan seger tar naturen hämnd"

Fredrich Engel, 1876.

Varför gör man film utan att ha något att berätta? Varför är det så ont om fotografer som har något att säga? Berätta något väsentligt. Med risk att låta patetiskt, men jag känner mig ensam, motarbetad, uppfattad som en trist proggare och bakåtsträvare. Gaphals. Vad är det frågan om, orkar vi inte med allvar. Sanningen. Visserligen min sanning. Men är det inte det som är bildens (konstens) uppgift, att reflektera och upplysa om vår samtid? Göra det möjligt att se oss själva ur ett nytt perspektiv. Ibland tvivlar jag. Ibland. Vissa dagar mer än andra.

Jag har läst boken från pärm till pärm tre gånger. Känner mig starkare. Mindre ensam. Precis vad jag behövde. Ungefär som när jag såg -Liv till varje pris. Samma känsla. Känslan av att alltid ha svärdet vässat...

Filmen slutar med att den blodröda solen sakta sjunker ner i havet och bildar mönstret av ett omegatecken mot horisonten. Speakerrösten kommer tillbaka en sista gång...-förstår du vad jag menar. Allt är möjligt. Allt är fortfarande möjligt.

Tack Ami. Tack Stefan. Tack Bo.

T.

Friday, January 5, 2007

Gammal skåpmat.

Fick precis hem några bilder. Fem stycken. De har varit utställda på Konstarkivet i Värnamo. Bilderna är ett utdrag från min protestutställning, fotografier som ett stridsrop, en serie bilder som togs som ett försök till debatt. För något år sedan deklarerade kommunledningen i Landskrona att de skulle lägga ner Fröjdenborgs dagcentral, av besparingsskäl, cirka två miljoner skulle sparas. Dagcentralen är ofta den enda möjligheten till social samvaro för stadens äldre. Jag tyckte inte alls att det var en bra idé att lägga ner en sådan, fungerande inrättning. När man kränker livet. Trampar på de svaga. Blir jag arg.

Kort sagt: Jag gjorde en fotoutställning om livet på Fröjdenborgs dagcentral. För att visa att här är något bra. Något som fungerar. Något som inte får röras. Med syfte om att väcka debatt och protester. Bilderna hängde i fönstret på dåvarande Café 31. För att få människor att reagera mot förslaget om nedläggning. Idag finns dagcentralen fortfarande kvar. Kommunledningen backade. Om det är bildernas förtjänst kan jag bara spekulera i. Intresserade kan läsa mer om projektet i tidskriften FOTO nummer 1/2006.

Alltså. Jag har precis fått hem dessa bilder igen. Inramade och klara. Onödigt att de bara står här. Känner en driven tjej. Marie Öhgren. Ägare till en fin gammal biograf i Landskrona. Vi har haft en del projekt ihop tidigare. Jag och Marie. Tänker att bilderna kan hänga i biografens foaje.

Hon svarar snabbt via mejl (efter max 50 minuter).

"Ja, bilder ska visas och inte samla damm i nåt hörn!

Jag har några väggar lediga. Kom ner med dom på lördag eller söndag.

/Marie"

Sådan inställning önskar jag fler hade. Pang på bara. Inget klabb. Inte göra det svårare än det är. Lättillgängligt. Kultur kan annars lätt bli en ankdam. Där det ska funderas. Tiden går innan ett beslut kan fattas. - Vi ska ha ett möte om det här...vi hör av oss...vi ska ha ett möte om vi kan höra av oss...vi ska bara ha ett möte om när vi ska ha möte...ska fundera...vi får se...

Eller som en vän (C-M W) till mig utryckte sig om saken. - "Jag har inte tid med bullshit. Vill du spela reggae. Bra. Om inte, spela med någon annan."

Förstår precis vad han menar. Jag har inte heller tid med bullshit.

I våras satt jag lite förstrött och pelade med dessa bilder. Min kvinna (kärlek). Ami. Kom förbi och sa spontant, sitter du här med gammal skåpmat. Hon har rätt. Det är gammal skåpmat. Man måste gå vidare. Göra nytt. Don´t look back...som Robert sa en gång. Men ibland blir bilder som vänner. Svåra att ta farväl av. Jag har alltid haft svårt för avsked.

T.

Thursday, January 4, 2007

Svårt att vara ledig.

Vaknade tidigt idag. Sov över i min arbetslokal. Efter en kopp bestämde jag mig för att ta en dag ledigt. Och bara vara, lyssna inåt, ta en lång promenad med hunden. Läsa.

Då ringde Andreas.

Det var något om en ljusföreläsning. Missförstånd av datum. Tror det löser sig i all fall, det gör ju oftast det, börjar förstå det nuförtiden. Att saker oftast löser sig alltså. Vi pratade på om Nordbor, och finansiering, han hade eventuellt ett tryckeri på gång som skulle kunna sponsra boktrycket. Det skulle vara grymt. Vi får se. Det är en bra kille. Den där Andreas.

Telefon igen.

En konstnärinna. Hon och en annan tjej håller på med ett projekt i konsthallen, Landskrona, och behöver bilder till katalogen. Det fixar vi. Kul.

Svårt att vara ledig.

T.

Wednesday, January 3, 2007

Uppmaning till brott...

För en tid sedan var jag domare i tidskriften FOTO;s tävling "månadens läsarbilder". Kul uppdrag. I senaste numret (1/2007) var det två insändare som menade att jag använde tidningen som ett forum för att uppmana till brott. Jag hade kommenterat en bild föreställande klotter, där jag menade att klotter är ett inlägg i samhällsdebatten. Se mer ingående nedan. Insändaren löd:

[...] För mig känns det oacceptabelt att han får uppmana till brott i tidningen, jag värnar om vår rätt till åsikter och tryckfrihet. Men jag värnar också om våra demokratiskt stiftade lagar som faktiskt förbjuder klotter. [...]

Min replik lyder:

"Redan stenåldersmänniskorna dokumenterade sin samtid. Utifrän deras hällmålningar har vi kunnat utläsa vår historia. Genom att belysa vår samtid skapas historia.

Först vill jag klargöra att om du ska bemöta mina åsikter. Citera mig rätt. Jag skrev "Klotter är alltid kul. Ett bidrag till samhällsdebatten. Det är svårt att göra sig hörd på exempelvis DN:s ledarsida. Därför är klottret viktigt. Klottra mer". Alltså ledarsida. Inte insändarsida, som du påstår. Vilket är en väsentlig skillnad. Ett inlägg på en insändarsida ger inget eko. Insändarsidor finns enbart för att medborgarna, dvs vi, ska tro att vi kan göra vår röst hörd. Ingen bryr sig om vad som skrivs på en insändarsida. Medan texter på ledarsidor skrivs av människor med makt. Eller rättare sagt, människor som tar sig makt. Och media hakar på. Detta kan i sin tur leda till politiska beslut och reformer. Lobbing. Dessa eventuella politiska beslut vaggas vi in i att tror är tagna på demokratisk väg. Den demokrati som även beslutat om att klotter är förbjudet. Sådan demokrati och sådana lagar ställer jag inte upp på. Befinner du dig i en maktposition, exempel ekonomisk makt, politiskt makt eller medial makt. Då kan du få igenom politiska beslut. Beslut som gynnar dig och dina personliga syften.

Hur många tonåringar från Tensta skriver på ledarsidorna? Hur många butiksbiträden kan ventilera sina åsikter på ledarsidorna? Hur många fångar släpps in på ledarsidorna? Vem är det egentligen som skriver på ledarsidorna...

En lag om att det är förbjudet med klotter är enbart till för att tysta oliktänkare och systemkritiska röster. En sådan lag är om något ett brott. Ett brott mot yttrandefriheten. Ett brott mot mänskliga rättigheter. I Sverige kan man straffas för klotter. Alltså kan man begå politiska brott i folkhemmet Sverige. Om det är detta du vill försvara. Så visst uppmanar jag till brott. Absolut.

Eftersom detta är en fototidskrift bör debatten möjligen glida in på fotografi. Även om jag anser att foto och samhällsreflektion går hand i hand. Det är så man bör använda kameran. Allt annat är enligt min mening slöseri med tid, pengar och engagemang. En macrobild på en blomma leder ingen vart. Skapar ingen attack. Är helt meningslös. Möjligen är den fin. Men det räcker inte. Blomman är oftast vackrare i naturen. Om inte annat så mår man själv bättre av att vistas i naturen och se, lukta och känna blomman. På riktigt. Plus att man får lite frisk luft. Bara en sådan sak.

Jag är ordförande för bildgruppen Agitera. Våren 2005 genomförde vi en s k olaglig fotoutställning. En plankutställning. Helt medvetet sökte vi aldrig om tillstånd från berörda myndigheter. Därför att gatorna tillhör oss. Medborgarna. Dig och mig. Bilderna hängde samtidigt på Drottninggatan i Stockholm, och på Stora Södergatan i Malmö. Med syfte om att väcka debatt om ägandet av det offentliga rummet. Samt om att försöka skapa en diskution om utställningsmöjligheterna i en tid då bidragen till kulturinstitutionerna minskas eller helt slopas. Bemötandet lät inte vänta på sig. Flertalet dagstidningar skrev om utställningen i överlag positiva ordalag. Insändare skickades in. Även de i positiva ordalag. Jag vill understryka att det vi inom Agitera faktiskt gjorde. Var att begå ett brott. Olaga affischering heter den juridiska termen. Ibland kan brott leda till något positivt för människor. Ibland måste man begå brott för att få stånd förändringar. Historiens mest banbrytande förändringar och reformer har alltid kommit underifrån. Från folket. Genom överträdelse av rådande lagar. Brott.

Bästa Hälsningar

Thomas H Johnsson, frilansfotograf.

Ps. Vill dock ge dig en elloge för att du reagerar mot någonting som du anser är fel. Bra. Det är inte helt vanligt i dag. Att människor reagerar vill säga. Sen vill jag frånta tidskriften FOTO allt ansvar över det obehag jag tillfogat dig. Ansvaret är helt och hållet mitt. Jag skulle aldrig tolerera att redaktionen gick in och censurerade i min text. Censur hör hemma i diktaturstater. Stater som gör intrång på yttrandefriheten."

Svenskt Snus (Grov Portion)

Mina första rader i bloggen för Agiteras projekt Nordbor. Mina första rader i en blogg överhuvudtaget.

Mycket adminstrativt arbete just nu. För lite plåtande. Skulle behöva någon form av producent. Positivt är dock att Nordisk Kulturfond tror på projektet. Och delfinasierar det med 240 000 SEK. Bra. Behöver minst lika mycket till för att budgeten ska gå ihop.

Har precis haft kontakt med min "fixare" på Island. Och fick reda på att svenskt snus är förbjudet där. Jag klarar mig inte utan svenskt snus (Grov portion). Får väl bli kriminell och smugglare. Tillbaka till rötterna...

T.