Friday, September 26, 2008

Lycklig.

Tänk den som har råd att köpa nya möbler.


Vad lycklig jag skulle blivit då.

T.

Wednesday, September 24, 2008

I Ett Litet Hus.

Vissa dagar känner man sig så jävla stark. Andra dagar precis tvärt om. Idag skiner höstljuset på mig. Det blir så där vackert när solen gör trädens gula löv till guld. Har suttit hela förmiddagen med mina tankar vid vattnet, hunden har legat lugnt vid min sida, främmande människor har hastat förbi, och jag har fått frukt av en vänlig man. Har egentligen prylar att göra, men ibland måste sådant komma i andra hand, viktigt att tillåta sig att släpa efter lite. För saker börjar falla på plats lite mer nu. Börjar förstå. Jag är i en brytpunkt, det känns tydligare och tydligare, något annat måste in.

Någon frågade mig vad jag drömmer om.

Jag drömmer väl som alla andra om lycka, kärlek, pengar och rock´n roll. Men det jag direkt såg framför mig, det var ett hus i skogen, ett hus vi brukar låna ibland. Det finns ingen annan plats där jag känner mig så jävla fri och harmonisk som i det där huset. Där kan jag bara vara Thomas.

Svaret på drömmarna är alltså ett hus på landet med päronträd och kanske några höns som pickar omkring. Där skulle jag strosa i lugn och ro, arbeta med mina utställningar och böcker, sälja lite printar ibland. Göra lite föreläsningar och workshops då och då. Plocka svamp på hösten och arbeta med huset på vintern, göra det personligt och vänligt, hålla stora fester för mina vänner om vårarna. Där skulle jag kunna sitta på trappan med en kopp i handen och smygtitta på min vän när hon pysslar i trädgården, se hur det glittrar i hennes ögon, det brukar göra det när hon arbetar med sina blommor, det är det vackraste jag känner till.

När skogen blir för trång vill jag kunna åka till andra länder en stund. Träffa nya människor och hänga på främmande krogar ett tag. Kanske ha en liten lägenhet i Berlin att bo i ibland.

Mina drömmar är visst ganska enkla, jag behöver egentligen inte så mycket, och kanske är jag bara en romantiker. Men det är vad jag drömmer om.


Ungefär som Taube sjöng en gång;

"Stjärnor och palmer och medelhavets brus, kring ett litet hus med två tända ljus, rött vin och druvor och blommor i ett krus, i ett litet ensamt hus..."

T.

Bara Tiger.

Nu har det hänt igen. Någon har mördat en massa människor i vårt grannland. Varför gör någon en sådan sak. Vad är det som framkallar en sådan ilska. Varför är det alltid män och inte kvinnor som skjuter.

Och skyll inte på att skjutvapnen är alltför tillgängliga. Det är för enkelt. Våga se. Se dig själv. Se din dotter eller din son. Se din vän.

Människor mår dåligt i vårt samhälle idag, unga människor känner sig otillräckliga, känner att de yttre kraven är svåra att leva upp till. Kvinnor vänder smärtan inåt, mot sig själv, mår dåligt i sin ensamhet. Män tar ut det på sina medmänniskor, slåss och lever jävel, lever ett destruktivt liv.

En del kan kanalysera sina demoner genom kreativt arbete. Andra kan det inte.

Det är för mycket nu, det har varit så länge. Vi måste våga säga nej. Vi måste hoppa av från spiralen som bara går snabbare och snabbare. Våga arbeta mindre och tänka mer på oss själva, bygga vårt välbefinnande inifrån, och inte utifrån vad vi förväntas vara inför andra. Idag gör en människa samma arbete som tre gjorde för tjugo år sedan, inte är det konstigt att vi tar slut, att många mår skit.


När ska människor hinna leva. Ta hand om sig själv och varandra. Göra det vi verkligen vill i hjärtat.

Det körs tv-program med vackra och lyckade människor. Tidningar kör reportage om fria människor i karriären. Karriär, till bekostnad av vad. Innebörden av karriär bör omvärderas.

Jag läste en seriestrip med Kalle & Hobbe för en massa år sedan.

Kalle frågar Hobbe om vad han ska bli när han blir stor.
Hobbe svarar; Tiger. Ni människor föds till människor för att sedan bli något annat. Vi tigrar föds till tigrar och förblir tigrar, det räcker för oss.

Hobbes ord tänker jag på ganska ofta.

T.

Monday, September 22, 2008

Klippet.

Två inramade 50 x 70 printar säljes för 3000 sek för båda två plus frakt. Klicka på bilderna för att se dom i större format.


Nordborboken säljes för 150 sek + frakt. Blädderexemplar kommer att finnas på bokmässan i Göteborg (torsdag-söndag denna vecka).


Bilderna nedan är från boken. Och ovan ser ni omslaget.



Kontakt: thomas.h.johnsson[at]agitera.com

T.

Ps. Färgåtergivningen här på bloggen är visst inte den bästa.

Sunday, September 21, 2008

Plötsligt I Abrahamsberg.


En regnig och kall dag i vintras var jag helt plötsligt i Abrahamsberg. Och i går var jag i Polen. Det finns ett Abrahamsberg i alla länder.

T.

Monday, September 15, 2008

I Gatlampans Sken.

Vaknar i natten i det nymålade rummet av gatlampans ensamma sken som försiktigt tar sig genom vassgardinen. Vänder mig om, är inte ensam i sängen nu, jag kryper närmre. Lägger min arm om hon som sover. Känner värmen från hennes kropp, känner hennes bröst under tyget, känner hur hon för min hand under sin tröja. Hör hur hon andas tyngre, jag tittar upp mot henne och ser hur hon blundar i skenet av det svaga ljuset från gatlampan utanför. Känner att hon är vaken nu. Känner hur jag blir vi igen.

Vaknar långsamt av kyssar mot kinden. Det är morgon och hon måste iväg. Jag ligger kvar ett tag innan jag stänger hennes dörr och går ner för trapporna och ut i solen.

T.

Sunday, September 14, 2008

lilla landet.

Jag arbetar nu med en ny bok och utställning, lilla landet blir ett bra arbetsnamn, har knipsat fokuserat sedan i våras, och nu är det tid för första gallringen. Jävlar vad mycket skit som fastnar på negativen, ja så är det, negativ blir det när det är på riktigt. Är absolut ingen bakåtsträvare, det är egentligen inget större fel på det digitala, men det är inte roligt. Och jag måste ha roligt, det är förutsättningen, annars kan jag lika bra skita i det.

Hade en gammal vän på besök igår för lite kritik. Det är viktigt för mig, att bolla lite på vägen, även om det oftast blir som jag redan bestämt i alla fall. Men det kommer att ta tid, minst ett år till, det måste få ta den tid det tar när man arbetar som jag. Innan dess blir det en porträttutställning...


...och innan dess blir det vernissage på Konstnärsgården i Jönköping.

T.

Ps. Annars är det fortfarande kantarellerna jag drömmer om.

Saturday, September 13, 2008

Bluetooth.

Först en rapport från en sliten hyreskasern i en liten småstad söderut. Det nyinflyttade kollektivet verkar dra ihop till kalas, blir nog en riktig röjarskiva, för de har lastat smuggel hela förmiddagen. Så nu blir det väl äntligen lite drag i kåken. Nåja, det var inte om det jag skulle berätta, jag skulle i brist på annat, berätta om en liten händelse jag kom att tänka på i morse.

Jag står på perrongen och väntar på tåget till Malmö. Under armen har jag två inramade printar. Vid fötterna ligger min hund, vi kan kalla honom Billy, för han heter faktiskt så. När en liten flicka kommer fram och vill klappa honom, vet inte hur gammal hon kan vara, men är cirka en meter hög. Billy och flickan ligger på perrongen och gosar i vårsolen, mamman och hennes väninna håller ett vakande öka på dottern, och allt är lugnt. Tåget kommer in och flickan kan inte släppa Billy så vi hamnar i samma vagn, flickan och Billy på golvet och mamman och väninnan på sätet mitt emot mig. Jag börjar prata lite med flickan.

-Vad ska du göra i Malmö, frågar jag.
-Vi ska på teater, svarar hon.
-Jasså, vad spännande, vadå för teater?
-Rövarna från Kamomilla Stad, den om Kasper, Jesper och Jonatan, en barnteater, säger flickan lite vuxet.
-Skojar du, den låter har jag som ringsignal på mobilen, fast en lite punkigare version med ksmb. Vill du höra?

Flickan nickar ivrigt och jag ger henne mobilen. Hon lyssnar ihärdigt samtidigt som hon klappar Billy.

-Gillar du den, frågar jag.
-Mmmm, mycket...

-Har du Bluetooth på mobilen, frågar mamman försiktigt.
-Ja, tror det, svarar jag.
-Kan du inte blåtanda över låten till mig då.
-Absolut, säger jag och tar tillbaka telefonen när låten är slut.

Efter lite fixande och trixande kopplas jag ihop med mammans mobil och sänder iväg låten. Plötsligt börjar mamman och väninnan fnittra.

-Vad är det, frågar jag.
-Ditt användarnamn, säger hon och fnissar.
-Vad är det med mitt användarnamn, svarar jag helt oförstående.

Hon visar mig sin mobil, och där står "ihopkopplad med KåteThomas", lite pinsamt kändes det allt. Men till saken hör att jag är helt borta när det gäller mobilteknik och det är min kvinna som gjort alla inställningar...

Jaja, mamman och flickan fick låten och levde sedan lyckliga i alla sina dagar. Och jag kom till Malmö och fick sålt båda mina printar.

Slutet gott. Allting gott.

T.

Ps. Har lite bilder på The F-Blog idag. Se; http://gruppof.blogspot.com/2008/09/invited-photographer-thomas-h-johnsson.html

Thursday, September 11, 2008

Min Kåk.

Man skulle kunna tro att folket i min kåk har någon slags rivningskontrakt, det flyttar in och ut nya människor hela tiden, idag har det flyttat in ett slags tjejkollektiv i femman högst upp. I lägenheten sidan om min har det bott tre olika familjer under ett halvårs tid och i dörren mitt emot springer det okända människor hela tiden. Det är såklart kul med nytt folk, men jag börjar undra om det är något med huset jag inte känner till, om kåken är mögelskadad eller om det är något annat jag missat. Själv är jag antagligen på väg härifrån på ett eller annat vis inom en ganska snar framtid, det känns så nu i alla fall, något nytt måste in.

Efter en lugnare tid börjar det röra på sig nu, boken jag skrev om härom kvällen ska hämtas och distribueras, filmen om SA visas i Malmö vid tre tillfällen under European Social Forum nästa vecka. Samma film släpps även i dagarna på dvd, håll utkik i en butik nära dig, du får 35 min ej tidigare visade scener, tre livelåtar, samt kortfilmen om Sture på samma dvd som huvudfilmen. Vad den kommer att kosta vet jag inte riktigt, det är väl distributörerna som sätter inpriset, men den kommer inte att vara dyr, så mycket kan jag lova. Annars förs förhandlingar med svt, om man orkar vänta alltså.


Bilden. Simon från SA, han gör mycket arbete i bandet, men syns inte så mycket i filmen. Vilket är synd kan jag tycka.

T.

Ps. Ikväll på svt 1 kl 21 visas polaren Csabas film -Väsenpumpen.

Tuesday, September 9, 2008

Bok.

Efter en hel del turer med tryckeriet har jag fått information om att nordborboken ska ligga klar för leverans på fredag, ungefär. Lansering lagom till bokmässan i Göteborg. Det snackas mycket om att göra böcker, ofta stannar det vid just snack, förstår inte problemet. Det finns inget lättare än att göra en bok. Det gäller bara att ha en hög med bilder, möjligen även lite text, ha hyfsad koll på något layoutprogram, och sen hitta någon som vill pynta för skiten. Sen är det klart. Enkelt. Eller hur.

Sen om boken är bra eller inte, det är en helt annan diskussion, men den blir gjord i alla fall. Och sen gör man bara en till, för det är faktiskt ganska kul att ge ut böcker, stiligt på något vis.

Utställningar försvinner, faller i glömska, göms i lådor i någon lagerlokal. Men böcker finns kvar, de står i människor bokhyllor, ligger på soffbord, läses på toaletter, eller hamnar på antikvariat. Böcker vandrar vidare och får ett eget liv. I somras hittade jag min (och Pibes) Bluesbok på ett antikvariat, där kostade den dubbelt vad man fick betala i butik när den var ny. Det kändes lite märkvärdigt.


Det är bara att höra av sig om intresse finns att förvärva ett ex.

T.

Ps. Annars drömmer jag om att plocka kantareller.