Bluetooth.

Först en rapport från en sliten hyreskasern i en liten småstad söderut. Det nyinflyttade kollektivet verkar dra ihop till kalas, blir nog en riktig röjarskiva, för de har lastat smuggel hela förmiddagen. Så nu blir det väl äntligen lite drag i kåken. Nåja, det var inte om det jag skulle berätta, jag skulle i brist på annat, berätta om en liten händelse jag kom att tänka på i morse.

Jag står på perrongen och väntar på tåget till Malmö. Under armen har jag två inramade printar. Vid fötterna ligger min hund, vi kan kalla honom Billy, för han heter faktiskt så. När en liten flicka kommer fram och vill klappa honom, vet inte hur gammal hon kan vara, men är cirka en meter hög. Billy och flickan ligger på perrongen och gosar i vårsolen, mamman och hennes väninna håller ett vakande öka på dottern, och allt är lugnt. Tåget kommer in och flickan kan inte släppa Billy så vi hamnar i samma vagn, flickan och Billy på golvet och mamman och väninnan på sätet mitt emot mig. Jag börjar prata lite med flickan.

-Vad ska du göra i Malmö, frågar jag.
-Vi ska på teater, svarar hon.
-Jasså, vad spännande, vadå för teater?
-Rövarna från Kamomilla Stad, den om Kasper, Jesper och Jonatan, en barnteater, säger flickan lite vuxet.
-Skojar du, den låter har jag som ringsignal på mobilen, fast en lite punkigare version med ksmb. Vill du höra?

Flickan nickar ivrigt och jag ger henne mobilen. Hon lyssnar ihärdigt samtidigt som hon klappar Billy.

-Gillar du den, frågar jag.
-Mmmm, mycket...

-Har du Bluetooth på mobilen, frågar mamman försiktigt.
-Ja, tror det, svarar jag.
-Kan du inte blåtanda över låten till mig då.
-Absolut, säger jag och tar tillbaka telefonen när låten är slut.

Efter lite fixande och trixande kopplas jag ihop med mammans mobil och sänder iväg låten. Plötsligt börjar mamman och väninnan fnittra.

-Vad är det, frågar jag.
-Ditt användarnamn, säger hon och fnissar.
-Vad är det med mitt användarnamn, svarar jag helt oförstående.

Hon visar mig sin mobil, och där står "ihopkopplad med KåteThomas", lite pinsamt kändes det allt. Men till saken hör att jag är helt borta när det gäller mobilteknik och det är min kvinna som gjort alla inställningar...

Jaja, mamman och flickan fick låten och levde sedan lyckliga i alla sina dagar. Och jag kom till Malmö och fick sålt båda mina printar.

Slutet gott. Allting gott.

T.

Ps. Har lite bilder på The F-Blog idag. Se; http://gruppof.blogspot.com/2008/09/invited-photographer-thomas-h-johnsson.html