Och skyll inte på att skjutvapnen är alltför tillgängliga. Det är för enkelt. Våga se. Se dig själv. Se din dotter eller din son. Se din vän.
Människor mår dåligt i vårt samhälle idag, unga människor känner sig otillräckliga, känner att de yttre kraven är svåra att leva upp till. Kvinnor vänder smärtan inåt, mot sig själv, mår dåligt i sin ensamhet. Män tar ut det på sina medmänniskor, slåss och lever jävel, lever ett destruktivt liv.
En del kan kanalysera sina demoner genom kreativt arbete. Andra kan det inte.
Det är för mycket nu, det har varit så länge. Vi måste våga säga nej. Vi måste hoppa av från spiralen som bara går snabbare och snabbare. Våga arbeta mindre och tänka mer på oss själva, bygga vårt välbefinnande inifrån, och inte utifrån vad vi förväntas vara inför andra. Idag gör en människa samma arbete som tre gjorde för tjugo år sedan, inte är det konstigt att vi tar slut, att många mår skit.
När ska människor hinna leva. Ta hand om sig själv och varandra. Göra det vi verkligen vill i hjärtat.
Det körs tv-program med vackra och lyckade människor. Tidningar kör reportage om fria människor i karriären. Karriär, till bekostnad av vad. Innebörden av karriär bör omvärderas.
Jag läste en seriestrip med Kalle & Hobbe för en massa år sedan.
Kalle frågar Hobbe om vad han ska bli när han blir stor.
Hobbe svarar; Tiger. Ni människor föds till människor för att sedan bli något annat. Vi tigrar föds till tigrar och förblir tigrar, det räcker för oss.
Hobbes ord tänker jag på ganska ofta.
T.
