Monday, March 30, 2009

Det Går Fort Nu (del 3).

(del 1 publicerades den 30 augusti 2008)
(del 2 publicerades den 18 januari 2009)


Filmen var dålig men hon blev kysst igen, dom drack vin och låg med varandra den natten, och han hade varit så där tuff som hon hoppats och bara suttit där i bilen med svarta converse och spelat konstig musik hon nästan aldrig hört. Han åt en pizza med kyckling och curry och hon valde en som egentligen inte fanns i en liten stad där ingen visste vem dom var. Nu var det bara dom i hela världen och allt var förbjudet. Det kändes så konstigt bra när hon gick ensam från fiket där dom ätit frukost långt ifrån veckorevyns alla kärleksguider. Två som saknar kommer alltid mötas igen. Den gamle mannen gläntade på dörren och gav henne en varm blick innan han vände om och övergav sitt hjärta igen. Det var så mycket han velat säga men alla ord fastnade på vägen, han ville säga att han älskar henne fortfarande, men att livet bara tar en omväg just nu, att det bara är det. Sen, när han långsamt gick igenom hennes trädgård hade snödropparna börjat komma tillbaka och när han kände ett försiktigt regn mot sin kind mindes han att det var hon som en gång lärde honom älska. Två som saknar kommer alltid mötas igen. Mörkret hade precis skingrats och alla sår börjat läka när han bara stod där i hennes hall. Deras samtal var kort och fint men inga ord nådde fram, det fanns ingenting hon förstod längre, och all hennes längtan kom tillbaka igen. Hon kände sig skör och alla tankar som for igenom huvudet gjorde henne till liten flicka som för första gången öppnat sitt hjärta, trots hon lovat att vara starkare så många gånger, trots hon försökt döva sina känslor med alla svarta nätter. Kanske måste hon glömma nu, glömma och gå vidare, men hur kan man glömma någon man är hel med. Två som saknar kommer alltid mötas igen. Dom som var unga och som älskade satt och pratade om drömmar, hur dom skulle överleva i det enkla livet, och allt vad dom skulle odla i sin egen trädgård sen. Dom ville klara sig själva och leva av vad naturen kunde ge, plocka svamp och bär om höstarna, och kanske sälja lite på torgen då och då. Det skulle gå ihop om dom bara ville på riktigt, för det var så dom sa, då när dom pratade om drömmarna i den lilla stugan. Stugan dom båda tyckte så mycket om. Två som saknar kommer alltid mötas där igen. Han var rädd. Han satt på sin säng igen och han saknade henne redan, trots det var förbjudet, aldrig hade han känt så mycket som nu. Han förstod direkt att hon var speciell. Att hon inte var som alla andra. Han kände det i hela bröstet, och det skrämde honom, hur skulle han kunna ge henne allt det han ville. Hur skulle han våga ge henne sitt hjärta. Hon hade tagit honom från den ensamhet han alltid trott han älskat, hon hade kommit från ingenstans och bara plockat upp honom som en nykläckt fågelunge övergiven i en busskur, nu satt han där med skalet kvar och med sin rädsla att älska, men fågeln som sjöng, den sjöng bara för henne idag. Deras kväll hade varit vacker och han hade spelat så där tuff han hört man skulle vara, han hade kysst henne, eller om hon hade kysst honom först, kanske hade dom kysst varandra, han mindes inte säkert hur det var, och det spelade ingen roll för han visste redan att han skulle ge henne hela sitt hjärta. Två som saknar kommer alltid mötas igen.

T.

Wednesday, March 25, 2009

Positiva Krafter.

Vi pratade om låttexter, om vad man vill säga och varför man skriver, att det måste finnas ett budskap i det man vill berätta. Tanken var att jag skulle skriva texter till musik. Som jag ser det, är det bättre att vara för något, än att vara mot något. Hellre då vara för fred än mot krig. Jag tror de positiva krafterna vinner i längden.

Ett budskap kan vara så mycket mer än bara en tydlig åsikt. De små betraktelserna hämtade från livet, funderingarna vi alla bär på, de som handlar om dig och mig, är för mig mycket mer intressant än alla slagord och pekpinnar.

T.

Tuesday, March 24, 2009

PåskÄgg.

Ett påskägg är ett färgat ägg, oftast brukas ägg från höns, men även strutsägg kan numera i vissa fall förekomma. Hål kan sedan stickas på äggen och innehållet blåsas ur, vilket gör dem så lätta att de kan hängas upp i ett sk påskris, som även brukar prydas med fjädrar.

Somliga fyller pappersägg med godsaker och skänker dessa ägg till någon dom tycker om. Det kan både vara en symbol för kärlek, och som ett sätt att be någon om förlåtelse, bägge fallen är vanligt förekommande i södra Sverige, speciellt kring städerna vid kusten.

Våren är tiden för återfödelse. Detta firas i de flesta kulturer genom diverse kärleksritualer. Ägg symboliserar just återfödelse och kärlek. Som sådan symbol har ägget använts i mer än 3000 år.

T.

Saturday, March 21, 2009

Vi Drog Bara Vidare Igen.

Och vi var fria och smet in en stund.

Kreuzberg är en av de fattigaste stadsdelarna i Berlin och ligger relativt centralt i stadens sydöstra del, det har fått sitt namn efter kullen i Viktoriaparken som pryds av ett stort järnkors till minne av befrielsekrigen mot Napoleon. Området är ett attraktivt centrum för fria konstnärer och delen Kreuzberg 36 är känt för alternativ musik, majdemonstrationer och husockupationer.


Det tog inte mer än tre minuter innan kvinnan bakom baren började prata om knivar. Som om vi varit polare halva livet, som om vi alltid pratade om knivar, hur kunde hon känna till det där med knivar. Det skrattade vi åt sen.

Vi drack upp och beställde en till. Vi var fria och drog vidare igen.

T.

Friday, March 20, 2009

Vuxen Pojke.

Läste härom dan en artikel om Robert Frank och The Americans, en mycket bra artikel, kanske den bästa jag läst i ämnet på svenska. Och lite sotis är jag på Engtröm som lyckats få Frank att skriva baksidestexten till -Härbärge. Stiligt JH. Frank är för mig vad Kerouac kan vara för Lundell. Han fick liksom igång mig en gång i tiden. Flera år senare gav en vän mig The Americans, den står kvar där i bokhyllan än, och dedikeringen på försättsbladet gör fortfarande mina ögon blöta.


Det jag skulle komma till, det är en liten passage i artikeln, där skribenten glider in på män som förblir omogna genom livet. Som förblir pojkar. Frågan jag ställer mig är vad det innebär att mogna som man, att lämna pojkstadiet, lämna Kerouac-romantiseringen om man så vill. Innebär mognad att man stagnerar och börjar leva ett trist liv. Att man gör det som förväntas av en. Att man ställer sig i ledet med heltidsarbete, bostadsrätt, och ordning och reda. Gör det det, då har jag inte lust att mogna, den saken är klar. Men innebär mognad bara att man tar ansvar över sitt eget liv, står på egna ben, då är jag helt och hållet med i båten.

Jag anser mig själv som en ganska mogen och vuxen pojke. Och som alla andra har jag drömmar, drömmar som ändras med åren, drömmar som idag handlar mer om harmoni än om karriär eller ekonomisk rikedom, samtidigt som äventyret fortfarande ligger och lurar bakom hörnet som en evig längtan. Men en dag ska jag bo på en gård med lagom avstånd till en järnvägsstation som kan ta mig till dom stora gatorna ibland. Kanske är den anspråkslösa drömmen ett tecken på att pojken börjar mogna. Vem vet. Inte jag i alla fall. -You can capture life, but you can’t control it, som Frank sa en gång.

T.

Thursday, March 19, 2009

Friedrichshain.

I går när jag tog min dagliga promenad vid kusten träffade jag två coola tonårstjejer. De satt på en bänk vid sina mopeder, det var inga plastiga eu-moppar här inte, det var en gammal Ciao och en ännu äldre Monark. Visst är det häftigt när man vågar gå sin egen väg. Speciellt idag när allt ska vara så förbannat likriktat och trist. Sådana brudar önskar jag det fanns fler av, och hade de inte varit så unga hade pojken blivit kär på studs, det blir han bara i tjejer som inte riktigt passar in, som inte är som alla andra, och det förstod jag direkt att de inte var.

Själv hade jag en röd Puch Florida sextionia, men moppefesten varade väl på sin höjd en vecka, efter att jag meckat med den, det hade jag hört att man skulle göra, startade den aldrig igen. Att motorer inte var min pryl förstod jag ganska kvickt. Och om mina bravader när jag skruvade med flygplan ska vi inte ens tala om, det var rent livsfarligt att sätta mig på något sådant, men det begriper väl vem som helst.


Snart är det tid för ett gäng Becks på bänkarna i Friedrichshain. Ska bara låta det komma några gröna löv på träden först. Brukar åka ner dit varje vår vid den tiden man stressar ordningsmakten lite, det kan ofta vara ganska roande, och dagen efter ska några polare spela skön punk någonstans vid Frankfurter Allé. Så det blir bara att dra på sig kängorna igen och dansa vidare.

T.

Wednesday, March 18, 2009

Glad Igen.

"Vinden kommer in från sydväst, jag sov ingenting i natt. För himlens alla stjärnor dom glimma mot mej som en outtömlig skatt. Och vindarna bar med sej dofter från ett fjärran hav. Och mitt hjärta det stod vidöppet och tog emot allt vad natten gav.

Så kom hit, kom hit, kom hit. Kom till mej och dansa. Morgonen doftar vår och jag är glad igen.

Ja, kom låt oss ställa till med fest i vårlig virveldans. Kom låt oss snurra runt så att våra tårar far iväg i en fuktig svans. Och ger du mej din hand så ger jag dej min vilda famn. Och vill du ha mitt hjärta så är det öppet som en välkomnande famn."

...som Gerhard skulle uttryckt sig, och kanske Mitchell med.

T.

Tuesday, March 17, 2009

Klorin.

Detta handlar inte om hundar.

Solen sken över skåneslätten, skuggorna var långa och vackra, och tåget tog oss längs kusten mot en stad med större komplex. Det var Lars, jag och Sally, hon fick såklart följa med hon med, trots att hon är en hund. Vi skulle till en butik för riktiga män. En butik med powertools i hyllmeter och kubik. En butik med katalog som en bibel.

Lars gick in bland alla de oljiga männen, som den man han är, Sally och jag satt oss vid kassorna. Vi satt där i godan ro när en kvinna med namnskylt på bröstet kom fram till oss. Hon ställde sig bredbent och sa att hundar absolut inte får vistas i butiken. Varför inte det frågade jag lite trött. Vi måste tänka på allergikerna svarade hon med för mycket skinn på näsan. Kom inte och snacka om allergi samtidigt som ni har lådvis med lösningsmedel i butiken sa jag med en suck. Hon bytte taktik och började skylla på butikens regler och att det inte var hennes fel, att hon inte kunde göra något åt det. Du kan visst göra något åt det, du kan titta bort, ingen tvingar dig att vara någon slags självutnämnd butiksdetektiv, svarade jag och kallade på Sally. Vi gick ut, fast beslutna att inte ställa till några scener, inte som för några år sedan, för trots allt sken ju solen på oss idag.


Det är synd om människorna, som redan gamla Strindberg sa en gång, speciellt om medlöparna som inte tänker själv. Vad ville jag nu säga med detta undrar väl du. Jo, att människorna är lurade, man skriker högt om någon går in med skorna på, samtidigt som man skurar golven med klorin. Ungefär så dumma kan människor vara.

Det var väl bara det.

T.

Ps. Läs Jenny Marias artikel om Frank och The Americans på hd.se. Det är femtio år sedan Franks bok kom ut och det firar jag med en liten homage i samband med ett uppdrag jag arbetar med nu.

Veckans Citat.

"Det är som med fotografer som med hundägare, just deras kamera är inte farlig, den vill bara hälsa lite..."

/Lars Winnerbäck


T.

Monday, March 16, 2009

Skjuta Av.

Hade varit i Köpenhamn och tåget norrut hade slutat gå. Jag vaknade hos en vän i Malmö där det nu bor en hund, en ful hund som borde skjutas av, naturligtvis inte. Det finns en del som säger så. Och det är väl samma människor som tycker att man ska döma människor utifrån härkomst. Små människor alltså.

Om man inte tröttnat på hundar och inte har något speciellt för sig kan man nu se ett utdrag från mitt arbete -Älskade Hundar på:

www.outoffocusmag.com


Bilden. Min polare Eddie bjuder Sally på sushi.

T.

Sunday, March 15, 2009

Porträtt.

Arbetar med en porträttutställning och går igenom mitt negativarkiv. En lagom spännande sysselsättning en långsam söndag som denna.


Kortet ovan är taget i samband med en filminspelning för något år sedan. Hela ståkkolms innerstad var invaderat av soldater, de lekte stadskrig, och jag blev irriterad på deras oförmåga att förstå att det endast var på lek. Men det löste sig och scenerna kunde tas efter en del omstruktureringar. Det är sångerskan Leia Gärtner på kortet, en fin människa, och jag kan tycka att det är ett fint litet kort. Men det är inget porträtt och det kommer inte med i utställningen.

T.

Saturday, March 14, 2009

Vädret.

Ibland märker jag att jag snackar för mycket, om vädret, som om vädret spelar någon roll. För mig står våren för ljusare tider lite mer själsligt. I år. Då det är tid för livet igen. Att börja om på något vis. När kärlek och liv tar över igen.

Har en polare från Eritrea, han sa en gång att vi svenskar hela tiden pratar om vädret, att i Eritrea pratar man aldrig om vädret. Ja du, Tez, vad kan det bero på.

Idag när jag kom hem kände jag våren komma. Har sagt det tidigare, men då var det nog mest i min fantasi, nu är det på riktigt.

T.

Thursday, March 12, 2009

Slåss.

Precis när jag trodde glöden brunnit ut kom vårvindarna och långsamt blåste liv i elden igen. Mitt bröst skriker efter stimulans, större utmaningar, och tyngre motstånd nu. Kraften jag alltid haft kommer tillbaka, och jag behöver slåss, om jag så måste kasta stenar i husen av glas. Nu bjuder jag upp till dans igen.

-Får jag lov min sköna.
-Såklart. Det vet du.

T.

Wednesday, March 11, 2009

Kiss Me.

Work in progress.






Nytt projekt. Kanske.

T.

Tuesday, March 10, 2009

Jag Tror ...

Jag tror inte på hetidsarbete. Jag tror inte på bostadsrätter. Jag tror inte på Fredrik Reinfeldt. Jag tror inte på partipolitik. Jag tror inte på köttindustri. Jag tror inte på moralpredikningar. Jag tror inte på Madicken. Jag tror inte på media.


Jag tror på egen frihet. Jag tror på billigt boende. Jag tror på mig själv. Jag tror på en slags anarkism. Jag tror på egen odling. Jag tror på skön sex. Jag tror på Pippi. Jag tror på konst.

T.

Monday, March 9, 2009

Känslor och Ljus.

Har försökt titta på teve flera gånger det senaste året, men det går bara inte, det finns inget att titta på. Jag är övertygad om att man blir dum i huvudet av att sitta och se en massa skit. Vet inte riktigt vad jag söker, men det är inte är lets dance eller överspelade serier i alla fall, kanske är det bara så att jag helt enkelt inte är någon tevetittare. Och det har jag nog aldrig varit heller, kan man vara det, tevetittare, märkligt i så fall.

Sen var det där om hur privat man vågar vara.

Av olika anledningar har min höst och vinter varit tung. Kanske de tyngsta jag upplevt någonsin. Det har varit död, sorg och saknad, toppat med ett känslomässigt kaos, och så är det väl fortfarande på något vis. Men jag vet att jag inte är ensam. Som om det skulle göra saken bättre, nä, snarare tvärt om.

Det är inte som med teven, att bara luta sig fram och stänga av skiten, men jag överlever väl detta med. Jag skriver något vackrare nu och egentligen har jag det bra på många andra vis. Som tur är har jag ett arbete som tillåter att mina känslor lägger sig i, och det bygger ju en del på det, känslor mina damer och herrar, det är det jag skapar utifrån. Känslor och ljus.

T.

Sunday, March 8, 2009

Morotsmannen.

Jag är trettiosex, snart trettiosju, men i veckan har jag bott som en tjugoåring, tillsammans med tjugoåringar. Sådant är bra för psyket. Det håller nerverna i styr. Fina var de i alla fall, mina tjugoåriga korridorskamrater, det har jag bildbevis på.

Såg dokumentären om Olle Ljungström, det är film det, nära och på riktigt. Ett riktigt skolexempel på hur man gör levande film, visst, fotot kanske inte är fulländat, men det spelar ingen roll för känslan finns där. Och det är det viktiga. Hoppas alla svenska filmarbetare ser och lär. Det gjorde jag.

Det är en skör film om en skör människa. Vacker trots allt mörker. Man måste vara försiktig med sköra själar, tänk på det nästa gång ...

... det ska i alla fall jag göra.

T.

Saturday, March 7, 2009

Vattenhål.

I en liten by mellan Köpenhamn och Helsingör finns ett gammalt jernbanehotell. Inredningen är som hämtad från piratens Hotell Horn i Malmö, och personalen är som hämtad från Anders Thomas Jensens Blinkande Lyktor, detta lilla hotell har blivit mitt vattenhål.

Tror vi alla behöver ett vattenhål. Vad är ditt vattenhål.

T.

Monday, March 2, 2009

Veckans Citat.

"Jag är egentligen ganska dålig på att ta fina bilder."

/Thomas H Johnsson


För övrigt ska jag iväg och knipsa några dagar, men har hört att internetgalleriet serge.se ska köra lite av mina bilder, ni får hålla till godo med det så länge. Hörs.

T.

Sunday, March 1, 2009

Det Här Är Ingen PopSång.

"Pappa han drack en frukost med Pistols sjuttiosju, kom hem och sa, min gosse, lyssna noga nu, de lärde mig i morse och jag vet att det är sant. Man ska sjunga av sitt hjärta för att ha den minsta chans, sångare utan orsak borde inte sjunga alls..."

Allt inom det skapande yrket handlar om en slags trovärdighet. Att man kan stå för det man berättar, det spelar ingen roll om det är text eller bild, dokumentärt eller fiktion. Trovärdigheten måste alltid vara den bärande faktorn, och nu pratar jag inte om någon objektiv sanning, utan om trovärdighet. Tummar man på det är man körd. Du kan inte säga en sak och leva efter motsatsen (jo, det är klart man kan, men det blir tomt).

"Löven dom prasslar men känns som hammarslag, dom är stöddiga nu, men jag vet att dom faller en dag..."

Var en sväng i Malmö, träffade vänner och såg Persson och hans pack, det var länge sen jag såg honom stå på scen och det var nostalgi ut i fingertopparna, det var väl det det var. När Persson inte hade något att berätta längre, då valde han att vara tyst i över tio år, och borta är fylleromantiken. Han berättar om det liv han lever idag. Det var trovärdigt då och det är trovärdigare nu.

"Jag satt ensam härom kvällen, ifrån radion som stod på, hördes Presley, Eddie Cochran, Kurt Cobain och Dee Dee Ramone. Dom hjälpte mig där i mörkret med att någonstans se ett ljus..."

Det är inte många som klarar av det, därför att du måste öppna upp din dagbok till allmän beskådan, det är endast då det blir trovärdigt. Dina vänner måste stå ut med att bli berättade (fotograferade) om, därför att de ingår i ditt liv, vilket kan vara tufft nog. Självklart gör man omskrivningar och använder metaforer, det måste ju bli en historia, men frågan om hur privat man kan vara kvarstår alltid. Hur privat man vågar vara.


Textcitaten kommen ifrån Perssons låtar:

1. Sångare Utan Orsak.
2. Ner, Ner, Ner.
3. Bortom Månen Och Mars.

Den trovärdiga konsten kommer alltid få oss att vilja leva vidare. Den kommer alltid att hjälpa oss att förstå det liv som trots allt är värt att leva. Att vi aldrig är ensamma.

T.