Det jag skulle komma till, det är en liten passage i artikeln, där skribenten glider in på män som förblir omogna genom livet. Som förblir pojkar. Frågan jag ställer mig är vad det innebär att mogna som man, att lämna pojkstadiet, lämna Kerouac-romantiseringen om man så vill. Innebär mognad att man stagnerar och börjar leva ett trist liv. Att man gör det som förväntas av en. Att man ställer sig i ledet med heltidsarbete, bostadsrätt, och ordning och reda. Gör det det, då har jag inte lust att mogna, den saken är klar. Men innebär mognad bara att man tar ansvar över sitt eget liv, står på egna ben, då är jag helt och hållet med i båten.
Jag anser mig själv som en ganska mogen och vuxen pojke. Och som alla andra har jag drömmar, drömmar som ändras med åren, drömmar som idag handlar mer om harmoni än om karriär eller ekonomisk rikedom, samtidigt som äventyret fortfarande ligger och lurar bakom hörnet som en evig längtan. Men en dag ska jag bo på en gård med lagom avstånd till en järnvägsstation som kan ta mig till dom stora gatorna ibland. Kanske är den anspråkslösa drömmen ett tecken på att pojken börjar mogna. Vem vet. Inte jag i alla fall. -You can capture life, but you can’t control it, som Frank sa en gång.
T.
