Känslor och Ljus.

Har försökt titta på teve flera gånger det senaste året, men det går bara inte, det finns inget att titta på. Jag är övertygad om att man blir dum i huvudet av att sitta och se en massa skit. Vet inte riktigt vad jag söker, men det är inte är lets dance eller överspelade serier i alla fall, kanske är det bara så att jag helt enkelt inte är någon tevetittare. Och det har jag nog aldrig varit heller, kan man vara det, tevetittare, märkligt i så fall.

Sen var det där om hur privat man vågar vara.

Av olika anledningar har min höst och vinter varit tung. Kanske de tyngsta jag upplevt någonsin. Det har varit död, sorg och saknad, toppat med ett känslomässigt kaos, och så är det väl fortfarande på något vis. Men jag vet att jag inte är ensam. Som om det skulle göra saken bättre, nä, snarare tvärt om.

Det är inte som med teven, att bara luta sig fram och stänga av skiten, men jag överlever väl detta med. Jag skriver något vackrare nu och egentligen har jag det bra på många andra vis. Som tur är har jag ett arbete som tillåter att mina känslor lägger sig i, och det bygger ju en del på det, känslor mina damer och herrar, det är det jag skapar utifrån. Känslor och ljus.

T.