Wednesday, October 27, 2010

Vackra Vilda.

Hösten är här och jag är på väg. Tänker på alla rävar som korsar våra vägar och fält. Det är något med rävarna, dessa vackra vilda djur, nästan tama och skygga. Profilbilden till höger är tagen vid Alexanderplatz i Berlin. Var jag än är finns räven med mig överallt och jag drömmer mig dit. Idag faller ett långsamt regn och jag sitter ensam här och arbetar med ett skivomslag. Regnet ger mig en stämning jag tycker om och utanför finns det träd med löv som hänger kvar och skiftar i guld.

T.

Monday, October 25, 2010

Mer Vad Man Känner Än Tycker.

Blir allt lite stolt när det går bra för mina adepter. Härom dan fick Ragnarsson BLF´s stora stipendium och nu i slutet av veckan kommer Hellman köra en slags förutställning som en trailer för sin kommande bok. En större utställning är på gång kan jag personligen garantera.

Läs mer här:

Ragnarsson: http://www.fotosidan.se/cldoc/55113.htm
Hellman: http://www.fotosidan.se/cldoc/55156.htm

Det som gör mig extra stolt är att det handlar om väsentligheter och inte bara är häftig teknik och kopiering utan innehåll. Dra och slita i photoshopspakarna kan alla, men att dyka djupare vågar bara några få, vågar stå kvar när det tär och kräver. Det är det som skiljer. Sen kan man prata om uttryck och anslag i evigheter. Men finns det inget att berätta faller det alltid platt hur vackert eller hårt det än är. Det finns inga rätt eller fel, men det måste alltid in en del av en själv, och det måste alltid finnas något man vill säga, vågar man in där spelar det ingen roll vilken genre eller teknik man använder. Det är då och bara då det bränner och blir poesi. Så enkelt och svårt är det.

Lycka till.

Annars fnular jag lite på att hålla en workshop. Frågan kom igår.

T.

Thursday, October 21, 2010

Oktober.

Igår vaknade jag tidigt. Asfalten var regnblank när jag gick mot stationen, tänkte att nu är mörkret här på riktigt, idag värmer solen och oktober är mer sensommar än höst. Jag mår bra och spännande idéer tar form och mina vänner är de bästa vänner man kan ha. Saker tar sin tid och allt blir till sist som jag vill. Drömmarna bor i mig och blir större när ljuset kommer tillbaka och dröjer sig kvar.


Som en blandras springer jag in i november.

T.

Tuesday, October 19, 2010

En Stad Som Får Mig Att Bli Större Än Jag Är.

Berlin. Stan utan regler. Vad är det med Berlin. Friheten antar jag, leva och göra hur och vad man vill, träffa nya människor och sitta på bänkarna med en Becks, det räcker långt, mer behöver jag inte. Vill man ha en konsert i Mauerparken (eller vilken park som helst) då har man det. Vill man måla fasaden på huset man bor i då gör man det. Berlin är enkelt. Det är nog det jag gillar mest. Allt känns sådär skönt kravlöst, leva fri som en människa bör, och jag romantiserar inte, det är bara så jag känner. Det är bara så det är. Är för mig.

Har ingen lust att fastna framför teven när det skymmer. Att följa det livet och skynda mig hem och fylla på så mycket skåpen rymmer.







Kanske borde jag göra en utställning av mina berlinbilder som bara ligger utan nytta. Inte dessa då. Det är inte direkt bilder som du ser.

Du mich auch ...

T.

Monday, October 18, 2010

Magnus.

Så här kan man se på det.

Vi får välja. Antingen betalar man de som kommer på kul grejer som vi gillar. Eller så är de enda som kommer att ha råd att fortsätta göra grejer är de som redan har tillräckligt mycket pengar för att kunna skita i om vi köper det.



Det är väl vettigt att man betalar den som kommit på grejer man gillar så den kan göra fler grejer. Släpp det nu.

Kex wants to be free också ...

T.

Tuesday, October 12, 2010

Tvära Kast.

En roadtrip från Östersunds station och Jämtland är vackert. Små nästan tomma samhällen och slingriga vägar. Jag bodde en bit bort, i Ångermanland en tid under nittiotalet, ett tvåvåningshus precis vid älven, tyvärr blev det en liten bravad och jag tvingades flytta till en nedlagd konsumbutik mitt i byn. Inte lika romantiskt men större yta till lägre pris. En deal som passade mig utmärkt - kanske borde jag söka upp människor från då. Passerade Ramsele och Skogsnäs och bilen krängde vidare mot fjäll och glittrande vatten.


Kommer till platser och mindre byar. Träffar två småflickor som är utan ridhus efter kommunens större satsning på hockey, bjuds hem till en skådespelare som flyttat tillbaka från Paris och sadlat om till getbonde, pratade med en pingstvän med cowboyhatt och tappad framtand och ett kors av trä. Nya möten och andra världar tar tag och växer i mig på ett ungefär. Käkar bräck med mes och svensk chevré.

Tog en sväng inom Åre. Off season. Vet inte vad jag väntat mig, men inte det här, jag vill inte raljera, döma, eller sätta mig på högre hästar, men likheten med Ullared var slående. Samma plast men större krav på mer guld. Stilfulla krogar utan stil. Jag funderar över hur man tänker och värderar sitt eget liv på en sådan plats. Billig okunnig personal och krogovana gäster provocerar mig. Hur är där då under säsong. Jaja. Skitsamma och nog om det, alla gör vi våra val, och ingen har tvingat mig att vara kvar. Nu tar jag mig till Berlin istället. En stad med mer innehåll och träd som fortfarande är gröna. Tvära kast och krogar som hem. Gyllende Hönan väntar mig där.

T.

Tuesday, October 5, 2010

Hujedamig Sånt Barn Han Var.

Tar snart tåget norrut. Nattåg till norrland, Östersund, norrland om man frågar mig, men bara halvvägs upp genom landet om man frågar Norlin. Kanske är det inte speciellt viktigt var. För mig är det mest att, att vara på väg, att vara i rörelse. Äventyr med Tom och Huck. Bara sätta sig på ett tåg och sen hyra en bil och se var jag hamnar. Nya möten och nya erfarenheter. Det är så jag arbetar. Det är så jag försöker leva - som när en gosse dök med huvudet i sin mors soppskål och inte kunde sitta still. Som Robert Doisneaus en gång sa.

"Jag tycker om tanken att allt inte är fullständigt kontrollerat. Att man kan möta något av en händelse."

Ibland. Eller faktiskt ganska ofta är risken att det blir alltför slätstruket med för mycket analys, att man har sin historia klar och sen följer den slaviskt, det blir lätt för perfekt till en bekostnad av liv. Den inre elden slocknar och det blir anpassat. När det egentligen handlar om motsatsen. Saknas rösten som skriker i bröstet kan man lika bra lägga av. Så illa är det. Saknas det inre tvånget finns där inget. Tyvärr. Inte att vilja utan att måste. Min största skräck i livet är inte döden, det är inte sjukdomar, och det är inte att bli ensam, det är att mina berättelser ska ta slut, att jag en dag sitter med min kopp i en nerbrunnen snickarboa och inte kan få fram ett jävla ord (bild). Det är så pass skrämmande att jag knappt vågar tänka tanken.

Under de senaste tio åren har jag startat upp och varit ansvarig för två olika fotoutbildningar. Jag har sett unga drivna fotografer brinna, inte många, men en del, jag har känt elden när deras ögon flackat över kontaktkartorna i sköljen, jag har sett fötter otåligt stampa medan printern arbetar. En sådan kraft går inte att stoppa och ska absolut inte ska stoppas. Tvärt om. Tyvärr har jag även sett hettan långsamt avta när man sen börjat anpassa sig och göra sitt jobb och vad som förväntas av arbetsgivare och kunder. Jag tror inte man kan ha två sorters moral, en privatmoral och en yrkesmoral, hur blir man då. Vem blir man då. Det är lätt att falla ner i gropen och sitta i knät på Kommandoran och undra var elden tog vägen. Sitta där och undra vad det var man drömde om.

Hör nu på gó vänner så ska jag för er berätta vad en gosse ...

T.

Monday, October 4, 2010

Ett Veckans Citat.

Knyckt från min polare Martin.

"Om du köpte Ericssonaktier för 100 000 kronor för tre år sedan så är de värda omkring 4600 kronor idag. Om du istället köpte Telecom för 100 000 kronor, så har du bara kvar 791 kronor.

Men om valet för tre år sedan blev att gå på bolaget och köpa bira för 100 000 kronor, dricka dem, ha trevligt, och gå och panta tomflaskorna, har du kvar 6741 kronor. Det är därför grabbarna på parkbänken kallas A-laget."


/Carl-Martin "Sture" Vikingsson.


T.

Friday, October 1, 2010

Kampanjen Börjar Nu.

Detta är en totalt opartipolitisk kampanj.

Jag är trött på hat. Jag är trött på allt detta mörker som tar allt större plats. Hat skapar klyftor och klyftor skapar hat och hat leder bara till ännu mer hat som leder till djupare klyftor. Till sist hittar vi inte ut. Om vi någonsin ska rädda denna värld måste vi sprida värme. Värme leder till värme, och värme förvandlar bitterhet och hat till vänskap, det är grundläggande fysisk vetenskap. Det vet alla. Det vet du. Det vet jag.

Jag pratar inte om att acceptera intolerans. Jag pratar om den direkta motsatsen. Jag pratar om att överbrygga intolerans.

Kopiera bilderna och sprid.


Bild till internet. Exempelvis Blogg eller Facebook. Klicka och spara.


Bild till tryck. Exempelvis till Flyers eller T-tröja. Klicka och spara.

/Thomas H Johnsson