Friday, February 27, 2009

Fredagens Citat.

"Det pågår en fördumning utan like. Människan har aldrig varit dummare än 1985. Som det känns just nu har jag inget att göra i den här världen, det är bara en massa dårar...utom Widerberg förstås."

Stefan Jarl (Nöjesguiden 1985).


T.

Thursday, February 26, 2009

Betalt.

Idag var det inget bett i fiskleveroljan.

Läser på bloggar om nerladdning och upphovsrätt. För mig är det självklart att upphovsmannen ska få betalt för sitt arbete, precis som alla andra som arbetar, inget mer snack om det. Men att tro att lagstadga mot nerladdning skulle stoppa piraterna och ge upphovsmannen sin rättmätiga ersättning är ju som att tro att Hammarby någonsin kommer att vinna Allsvenskan igen, det är bara mediahoror som kan tro något sådant, det är nya tider nu.

Det är ingen ny debatt. När Gutenberg kom med tryckpressen rasade tusentals munkar. Och det finns väl ingen som inte kopierat polarens lp-skivor till kassettband en gång i tiden. Det är väl bara att säga till bolagen som man sa då, som det är, att deras affärsidé är föråldrad, ska ni överleva är det bara att hänga med i utvecklingen.

Jag har inga svar. Men att ropa på polis tror jag inte på.


By the way. Såg en intressant dokumentär igår om fotograferna bakom Fidel och revolutionen, bland annat då om den fd modefotografen Korda och hans klassiska porträtt av Che, en bild som verkligen har spridits världen över utan att upphovsmannen fått sin ersättning. Fidel tyckte inte att upphovsrätt hade någonting med socialism att göra och avskaffade upphovsrätten på Cuba, istället gav han fotograferna en statlig lön, nu begriper jag såklart att det finns en hake med det. Men tanken är god. Grafikkonstnären som sen gjorde bilden känd i övriga världen släppte även han upphovsrätten fri, bra eller dåligt, avgör själv.

Som kuriosa kan jag nämna att första gången Korda skulle plåta Che, fick han frågan var han kom ifrån, från Havanna svarade Korda stolt. Då har du skurit sockerrör undrade Che. Nej det har jag aldrig sa Korda. Då arbetar du en vecka med det innan du får fotografera mig svarade Che. Vilket Korda gjorde.

Upphovsmannen måste få betalt för sitt arbete. Frågan är bara hur. Det är där debatten måste läggas. Och vi måste se alla möjligheterna med fildelning i stället. Som sagt, häng med eller bli akterseglad, det finns bara de två valen.

Annars har jag blivit bjuden på god hemlagad ostpaj av en trevlig kvällstidningskrönikör idag. Vi arbetar med en utställning om Rosengård i Malmö. Hon skriver och jag knipsar, såklart.

T.

Wednesday, February 25, 2009

Men Ibland Debatterar Jag Bara På Kul.

För bara lite över ett år sedan kunde jag hetsa upp mig över skitsaker, om jag läste något i en tidning eller om någon skrivit ett dåligt blogginlägg, idag kan jag flina åt saken och bara tänka att vederbörande kan ju inte ens skriva. Numera räcker det att veta att jag skulle krossat min meningsmotståndare vid en eventuell pennstrid. Jag känner ett inre lugn och behöver inte kasta mig in i alla krig och debatter som förut. Det betyder naturligtvis inte att jag inte skulle bry mig, det betyder bara att jag kanaliserar min aggressivitet där det leder någonstans. Effekten blir så mycket starkare då.

Har funderat på vad det kan bero på, kanske är det bara att jag blivit något äldre, men tror snarare det handlar om att jag lever ett mer harmoniskt liv nu. Gör mycket färre uppdrag, och tar bara sådant som intresserar mig, sådant jag vet att det finns gott om tid till. Jag lever helt enkelt ett avslappnat och behagligt liv. Visserligen något mer fattigt rent ekonomiskt, men det är ett pris jag gärna betalar för friheten, friheten att kunna bestämma över min tid och mitt eget liv. Att somna och vakna, komma och gå som jag själv vill. Nu sitter jag inte sysslolös om någon nu skulle tro det. Men i alla fall.

Kan även vara så enkelt att jag äter fiskleverolja sen en tid tillbaka. Det har min vän Andreas lärt mig har en dämpande effekt på hetsiga personer. Till och med minnet kan bli bättre säger han. Men det är bara att glömma för mig, mitt närminne är nedsatt sedan länge, det är lika bra att förstå och inget att hetsa upp sig över.


Bilden. I höstas när jag och Andreas åkte till Polen.

T.

Tuesday, February 24, 2009

Avdrag.

Igår kom en journalist med fotograf till mitt hem och gjorde ett slags personporträtt. Tisdagsgästen kallar dom det. Idag kunde jag läsa i bildtexten att större delen av min bostad är kontorsyta, alltså har jag nu oberoende journalistiska bevis till skatteverket, så det måste i alla fall kunna bli ett sextioprocentigt avdrag i år, minst.

Sonny, fotografen tog ett fint porträtt av mig i köket, där Sally, min tillfälliga inneboende ligger under bordet, den bilden tycker jag mycket om. Kan undra varför dom inte körde den i papperstidningen, kanske funka den inte i layouten, så måste det vara, för fin är den.

T.

Extrainsatt Citat.

"Om konstens mening vore att bedöva, att få oss att glömma livet, så vore ett hammarslag i skallen den enklaste och bästa konsten."

/Elmer Diktonius


T.

Monday, February 23, 2009

Galanthus Nivalis.

Jag sa ju det. Att det luktar vår.


Annars har jag skänkt bort en bild idag. En omslagsbild till en bok av unga oetablerade författare. Det tycker jag var storslaget och fint.

T.

Shackleton.

Det var längesen jag såg snön så fin som nu, den låg tjock och gnistrade över marken, det var som när jag bodde hos en flicka på murarnas gränd. När vi pulsade genom snön och lekte att vi var på expedition med Shackleton. Igår gick jag samma gator som då och jag såg att det lös i fönsterna vi tittat ut ifrån under några fina år.

När jag vakna hade snön smält bort och det lukta vår. Jag satt mig i köket med min morgonkopp och mindes nattens dröm. Det var en dröm av den sort som inte lämpar sig här, men den var vacker, och det var kärlek i en tvättstuga i gränden där murarna bott.

T.

Sunday, February 22, 2009

Livligare Land.

Det var ett annorlunda tåg och en stund på ett jernbanehotell i en mindre stad. Det kunde varit lagrad konjak och cigarr men var bara öl med röda prince, inte så stilfullt, men det var med trevligt sällskap och glada skratt.

Det var Lars och Micke och jag. Det var vackert som i en julkalender i februari, och vi gick sådär storstilat stenade genom ett snöigt köpenhamn i går, inte alla tre, och inte som Persson skulle gjort i stockholm, men det var som musik och det knarra under klackarna. Det var som den vinternatt när vi träffa Fritiof i ett livligare land på väg hem till söder.

T.

Saturday, February 21, 2009

Veckans Citat.

"Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter."

/Nalle Puh


T.

Friday, February 20, 2009

Jag ska...

...se träden bli gröna igen. Jag ska dricka Becks på bänkarna i Friedrichshain. Jag ska se dina ögon under nyklippt lugg. Jag ska gå utan mössa på alla gator. Jag ska springa omkring i natten och ramla in på främmande krogar. Jag ska känna när solen blir varm och går upp över taken. Jag ska ta dig i handen och hoppa rakt in i maj.

För nu tar jag över igen.

T.

Oakademisk.

Det blir ingen modeblogg idag. Trots det, är det fredag, eller.

Förra veckan slant jag på tangenterna och råkade skriva någonting om oakademisk. Att mina resonemang alltid är oakademiska. Nu får jag mail om vad jag menar. Det är inte arga mejl, de är mest frågande, lite så där förundrande. Jag har inga klara svar men jag kan alltid försöka.

Det finns dom litar på andras sanningar. Läser i böcker hur saker anses ligga till. Sen finns det dom tar reda på saker på egen hand, som ifrågasätter och skapar sig sina egna sanningar, oakademiska resonemang. Det akademiska systemet bygger på auktoritära värden. Kanske kan det vara bra för dig, det vet jag inget om, men för mig fungerar det inte, därför att jag tror på känslor och egen erfarenhet.

Det var väl ungefär det jag menade, tror jag, eller kanske inte.


Knäppte till ett slags magasin (det var inte spindelmannen) härom veckan. Såg igår att jag fick både mittuppslag och omslag. Fräckt.

T.

Thursday, February 19, 2009

Förlorad.

Du var förlorad redan första gången vi sågs, jag var bara ett barn och det var du med, genom hela livet. Ditt leende var alltid vackert och ditt hjärta var som hela världen. Kan du se mig, där uppifrån, eller bor du kanske långt där nere nu. Jag har koppen kvar du gav mig, den du gjorde när du var bakom betongen, jag har den kvar som ett minne av dig. Men mest minns jag ditt varma skratt och sista gången jag såg dig, när dina tomma blanka ögon såg rakt igenom mig, när du ville gå på fest och jag ville det inte, när du valde nålarna och jag valde livet. Kommer du ihåg när vi dansade genom stan med för mycket för fort och när blommorna växte genom asfalten. Kunde du se att jag grät när jag hörde var du var, det är länge sen nu, och jag visste det från allra första början, men det gjorde väl du med.

Jag vet att du inte alltid var så fin, att du var bråkig och vild, men jag kommer alltid bevara den glädje du kunde sprida. Jag kommer alltid att försvara dig som den vän du var för mig.

T.

Wednesday, February 18, 2009

Minnen.

Lever ett ganska ensamt liv just nu. Går igenom kontaktkartor om nätterna och knäpper uppdrag på dagarna. Där emellan sover jag. Vill inte påstå att jag sorterar, för det kan jag ingenting om, men jag hittar gamla och nya negativ som betyder någonting. Bilder jag vill ta fram. Bilder jag måste göra någonting av. Det kan vara ett känsligt arbete, det är många minnen som kommer upp, det är sorg, det är saknad, men även en hel del glädje, vackra minnen som bor kvar inom mig, eller som jag kanske borde välja att glömma. Det är otroligt hur mycket av ett halvt liv som kan rymmas i en hög med pärmar. Platser jag varit på, vägar jag gått, människor jag träffat, en del träffar jag fortfarande, andra vet jag inte var de finns idag, några är döda, vissa är borta av andra anledningar.


Kan inte rekommendera någon att göra djupdykningar, det skapar bara arbete, märker att jag måste göra minst en bok till, som om jag inte har tillräckligt med böcker att göra. Och hur det ska gå till har jag ingen aning om, vet bara att det måste bli så, men tiden finns ju här, och det löser väl sig. Det är bara slantarna som saknas. Då är allt precis som vanligt.

T.

Tuesday, February 17, 2009

Hot Om Våld.

Det finns så många ord för samma sak.


T.

Monday, February 16, 2009

Mårran.

Stod på den grå perrongen igen, och väskan stod där med, allt var mörkt och tyst trots det var på dan. Det känns som år sen nu, men jag minns det som igår, och jag skulle hem men visste inte var det var.

Jag lämnade kvar en dröm i ett ensamt hus vid en äng, när mina drömmar blir för stora blir mina steg för tomma, höst blev till vinter men drömmar lever och tiden bara går.


Passerade små stationer med byte någonstans längs vägen, minns inte var, jag hörde, jag såg och jag kände, men allt var tyst, mörkt och tomt, och jag minns ingenting från den dan. Det var som om Mårran dragit fram och förvandlat en snusmumrik till ett litet knytt.

T.

Sunday, February 15, 2009

Min Kulturutredning.

Detta handlar inte om varandet av statliga kulturstöd eller inte.

Som jag ser det ska alla livstidstöd och långtidsstipendier dras in omgående, därför att de endast grundar sig på trygghet, och trygghet är det sista en konstnär är i behov av. Som det är nu fungerar det ofta som ett slags försoffande pensionsbidrag. Jag vet ingen konstnär som gjort något intressant och samtidigt haft en stadig ekonomi. Alla enskilda kulturstöd bör göras om till tillfälliga projektstöd som endast kan beviljas efter påbörjat arbete, när arbetet kommit en bit på väg, då tvingas man att arbeta med andra krafter vid uppstarten, krafter som handlar om måste och inte om borde.

När man lever med kniven mot strupen är man tvungen att skapa för att överleva. Det är den urkraften som skapar desperation och därmed konst. Du är tvungen att se ditt samhälle inifrån, din samtid, och det gör du inte ifrån ett hus på skånska landsbygden eller vid ett fikabord på södermalm.

Den statliga kulturutredningen måste se över svågerpolitiken, det nya klassperspektivet, och tillsätta starka oberoende tjänstemän som vågar stöda obekväma kulturarbetare, konstnärer som snarare sparkar uppåt än stryker medhårs.

Man går en konsthögskola, får ett diplom som certifierar dig till konstnär, jag blir inte helt övertygad om storheten i det. Se på kraften från förorterna (läs underifrån). Där finns desperationen och den riktiga konsten idag. De bästa har alltid kommit därifrån, se Dan Andersson, Bo Widerberg, Joakim Thåström och Ivan Aguéli.

Och filmstödet ska vi inte tala om, film i skåne finansierar wallanderfilmerna, mer behöver jag väl inte säga...

Det ska vara hårt och svårt att överleva som konstnär. På så vis blir det en naturlig urgallring av medelmåttorna, de som inte klarar av att stå på egna ben, de som skapar meningslös konst, därför att halva konstnärskapet handlar om förmågan att överleva. Kollektivet bör bestå av alfavargar och inte av medlöpare, och det handlar inte om krass människosyn, det handlar endast om att dålig konst inte är intressant för någon.

Jag gör naturligtvis en grov generalisering. Det gäller att se kärnan i det jag skriver, själva essensen, för det finns inget utrymme att dra detaljer på en blogg. Diskussioner på internet är som bäddat för missförstånd. Precis som med sms och mejlkonversationer.

T.

Veckans Citat (två på en gång).

"Dokumentärfotografin är en konstform, som beskriver omvärlden utifrån en personlig vision, som grundar sig på djup kunskap och stark inlevelse. Man kan t.o.m hävda, att kunskap måste vara basen för all dokumentärfotografisk metodik."

/Sune Jonsson

"Gifter du dig med konsten får du kritiken till svärmor."

/Hildegard Knef


T.

Friday, February 13, 2009

Född På Vår planet.

Det är nog ingen hemlighet för någon att jag trivs tillsammans med hundar, lika lite som det inte är en hemlighet för mig att det finns de som inte gör det, men vi får aldrig glömma att även hundarna är födda på denna planet.

Jag behöver mina dagliga promenader vid kusten, det är då jag arbetar, visst kan jag gå där utan hund, men det går inte lika bra. Just nu bor det en fin liten bordercollieblandning hos mig. Vi trivs bra ihop, hon och jag, jag arbetar och hon sköter sitt. Så går våra förmiddagar oavsett väder och vind, inte för att vi måste, utan för att vi tycker om det. I morse var det helt vindstilla, värmande sol, och snöplättarna låg gnistrande i fjolårsgräset. Och det kändes som om alla stans hundar var ute, var är alla hundar vid pissväderspolska tänker jag då, inte ute i alla fall.

Jag anser att hundar inte ska vara kopplade, det blir enklare då, både hunden och jag får en större frihet. Brukar säga att man inte har sin vän i koppel, kanske möjligen vid kinky sexlekar med andra vänner, men jag kopplar inte mina hundvänner. Det går inte en dag utan att det kommer fram en dam, för det är oftast damer, och ber mig koppla hunden. Varför undrar jag då, för att hon är hundrädd och har blivit hundbiten en gång, svarar damen alltid. Då bör hon väl vara rädd för just den hunden som bet henne, inte för alla hundar, jag har fått spö av människor och är då eventuellt rädd för just honom som spöa mig, inte för alla människor. Så går mitt oakademiska resonemang. Mina resonemang är alltid oakademiska och kanske pubertala i mångas öron. Men det är ju det som är min friska sida.


Bilden är från Christiania i Köpenhamn, hundarnas paradis, här springer alla hundar lösa sida vid sida. Pitbulls, märkliga blandraser och alla andra möjliga hundar i full frihet utan några större komplikationer. Så har det varit under lång tid och det går hur bra som helst. Kanske borde vi lära av det.

T.

Ps. Tänk på att Bjarne och hans knektar viftar med skjutvapen där inne numera. Så se upp. Det var inte länge sedan de sköt en valp med tre skott, där var och ett var direkt dödande, de är tuffa killar, de där Bjarnes knektar. Riktiga män.

Harrington.

Då var det fredag igen och dax för min modeblogg att dra igång.

Idag är det vackert men kallt, helt ok för min del, har en varm jacka med extra foder, en sådan där som ingår i leicauniformen, grön av amerikansk armémodell. Undra vilken jacka man ska ha om man använder Contax T3. Det får bli dagens tankeprojekt, harringtonmodell är en passande jacktyp slog det mig direkt, för det måste vara något enkelt och stilrent, en vinröd King Georgs eller Lonsedale får det bli. Det kan bli lika vackert som en grön arméjacka med en svart M4. Glöm inte vem som nu skapade T3-trenden...

En sak till bara, har man en cromad T3, då kan man ha vilken jacka man vill, det blir inte snyggt i vilket fall. Svart T3 och vinröd Harrington det är prylen det.


Annars är jag stolt som en tupp över mig själv idag, har skannat trettiofyra småbildsnegativ, det kräver sitt tålamod för en rastlös pirat som mig. Där är en del skit, några negativ bränner jag mig på och är känsliga att arbeta med, men så är det med fotografi när det är på riktigt, antingen brinner det eller så är det bara att slänga skiten på tippen som vilket skräp som helst.

T.

Wednesday, February 11, 2009

...Bara Skratta.

Har en konstig känsla inom mig, och utanför fönstret faller snön, vet inte om jag ska vara ledsen eller glad. Telefonen är tyst idag så jag går ut och gör saker andra vill ska bli gjort. Tänker att jag borde köpa en biljett och åka någonstans där livet går fortare än här och bara skratta åt alltihop.


T.

Tuesday, February 10, 2009

Rättelse.

I förra inlägget skrev jag att strulet med Perssons roddare var på nittiotalet, eller kanske nittonhundraåttionio, nu har jag fått höra att det var på nittiotalet och inget annat. Rätt ska vara rätt.


T.

Monday, February 9, 2009

Små. Små Saker...Som Man Gör.

Hör att Per Persson ska släppa ny skiva efter en massa år av tystnad. Det är få som kan fånga livets små saker som Per och hans pack. Minns i början av nittiotalet, det kan ha varit sista året av åttiotalet, men i alla fall, de spelade och jag fick spö av deras roddare, så det visslade om det, kanske förtjänade jag det, minns inte riktigt vad som låg bakom, antagligen var jag väl dryg. Men jag minns att min gamle polare Andy avväpnade mig senare, det är jag glad över idag, en sann kompis. Ibland undrar jag hur han har det idag. Min gamle kompis Andy.

Den 28 februari ska de spela i Malmö och jag ska dit, men ha då i tanken att landskronapojken aldrig glömmer, eller gör han det.

Jag kan väl beskriva Perssons Pack som en lantlig (läs lite bonnig) blandning av Clash och Pogues fast på svenska. Eller kanske inte. Bra, ärligt och osentimentalt är det i alla fall.

T.

Ps. Du går aldrig så ensam som du tror...sjöng Per då.

Sunday, February 8, 2009

Sveriges Liverpool.

I en himmelsblå stad söderut stod jag med en vän i ett duggregn, vi stod där vid konstgräset, dom sa att det var plan nio. Det var röda tröjor som borde varit randiga, det såg kanske fint ut men det var ett vårtecken, det var vad det var, ett riktigt vårtecken.

Blev bjuden på dyra franska ostar och gröna öl från ett land lite längre ner, det var i en lägenhet full av människor jag nästan aldrig sett, och jag hörde någon säga att Landskrona är sveriges Liverpool, kanske var det jag.

När jag vakna stod solen redan högt, den stod där stor som en vårdag, när jag gick i min stad igen var det som en dag jag kunnat älska i och inte sakna.

T.

Friday, February 6, 2009

Veckans Citat.

Nothing is original. Steal from anywhere that resonates with inspitation or fuels your imagination. Devour old films, new films, music, books, paintings, architecture, bridges, street signs, trees, clouds, bodies of water, light and shadows. Select only things to steal from that speak directly to your soul. If you do this, your work (and theft) will be authentic. Authenticity is invaluable; originality in non - existent. And don´t bother concealing your thievery - celebrate it if you feel like it. In any case, always remember what Jean-Luc Godard said; "It´s not where you take things from - it´s where you take them to."

/Jim Jarmusch



T.

Thursday, February 5, 2009

xxx

En sann förtjusning i ett kritvitt pulver...

Har blandat en stor påse pulver med tre komma åtta liter vatten, för nu är det slut på lyxen att låta andra soppa min film och slå mina kontakter, d sjuttiosex och ljummet vatten är den perfekta drinken för mina tri-x.


Rumstemperatur och ungefär åtta minuter, sen agitera som satan.

Klart.

T.

Wednesday, February 4, 2009

Oslagbar.

Viker upp mina jeans, snörar mina kängor, kränger på min King George, och drar ner mössan över öronen. Smäller igen dörren och går ut i natten som en fri pirat i ett längtande land. Jag har sett mer än jag kanske borde, jag har varit på andra sidan floden, jag har styrt flotten mot strömmen för många gånger, men jag kommer alltid att vägra sluta slåss.

T.

Den Gula Faran.

Det var på nittiotalet, och jag gjorde en liten cykelaffär med en vän, han är död idag, men cykeln finns kvar. Minns att jag spraymålade henne gul i min källare, minns att damen i våningen över höll på att gå vidare i ett astmaanfall, det var verkligen inte min mening. Jag älskade den cykeln. Hon var snabb som blixten och vi var oskiljaktiga under många år. Cykeln och jag. Sen övergav jag henne i ett cykelställ utanför min dåvarande portuppgång, där fick hon stå ensam, sommar som vinter, och jag kan känna ett vemod när jag tänker på det idag, vi som en gång var så nära.


Nu hör jag att hon står under reparation och bara väntar på att rulla ut på vägarna igen. Hon ska få ny färg och ny sadel, bromsar och styre ska bytas ut, kedja och wire smörjas. Allt kan vända...

...för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt, att finns det liv, är det aldrig försent. -Som Wiehe sjunger ibland.

T.

Ps. Och som vanligt har cykeln på bilden inget med texten att göra.

Tuesday, February 3, 2009

Nästan Helt Slående.

Det slår mig vilken uppfattning människor kan få av mig genom bloggen. Människor som aldrig träffat mig. Inte för att jag brukar läsa horoskopet, jo förresten, jag läser alltid mitt horoskop, men jag glömmer det oftast lika kvickt, inget jag lägger någon större vikt vid alltså. Men mitt stjärntecken är kräfta, född i juli, och det är faktiskt märkligt hur kräftans karaktärsbeskrivning stämmer överens med min egen uppfattning av mig själv. Nästan rent slående.

Kräftan.

Förr i tiden ansågs människornas själar härstamma från kräftans stjärnbild. Månen härskar över kräftan, och moderlighet och beskyddande är centrala begrepp för honom. Han sätter ofta hem och familj i första rummet. Detta är kräftans sätt att tänka och han kan mycket väl betrakta sin arbetsplats eller sina vänner som sin familj som han beskyddar.

Känslighet och impulsivitet är också centralt för honom. Till det yttre kan kräftan verka hård, men i själva verket är han oerhört känslig. Ibland gömmer han sig bakom sitt skal, när känslorna blir för starka. Liksom krabban är han en tapper krigare när han eller de han beskyddar är i fara.

Månen och månadens cykel har en viktig betydelse för kräftan. Lynnighet och månens dragningskraft kan både inverka gott och ont över honom.

Element: vatten.
Kvalitet: ledande.
Polaritet: negativ.
Positiva karaktärsdrag: varsam, försiktig och har stark släktkänsla.
Negativa karaktärsdrag: lättrörd och överaktiv.
Människokroppen: mage och bröst.
Nyckelord: intuition, känslighet, impulsivitet, familj, minne, silver.

Jaja, nu vet ni, kanske är det så jag är.

T.

Ani DiFranco.

Skulle se henne i Hamburg en gång, men det var något fel med armen då, åren gick och jag vet inte vad som hände sen...



T.

Monday, February 2, 2009

Bara Jag.

Efter några Heineken frågade han varför jag fotograferar, självfallet för att jag tycker om det, och för att jag hittar ett lugn. Det är det enklaste svaret. Han frågade sen vilka fotografer som intresserar mig, det finns inga som gör det numera, jag är mer intresserad av mig själv och mina egna bilder. Visserligen tycker jag att Joakim och Lars verkar vara fina, men sen tar det stopp, andras bilder berör mig väldigt sällan. Känns som om många svenska fotografer lever ett trist liv, och det syns i bilderna, där finns ingen rom i regnet.

Men det är väl så, att det antagligen berättar mer om mig än om svensk fotografi, men jag kan inte tänka mig något tristare än att gå på en utställning, om det inte är min egen förstås. Att gå runt i ett stort vitt rum och tissel tassla, nä, roligare kan jag ha. Trots det springer jag på alla utställningar jag kan, måste ju ha koll, ungefär som en fjortonåring läser veckorevyn.

I stället läser jag -Om Vänskap Funnes. Stigs vackra roman om en slags vänskap mellan honom och Pär, en kärleksförklaring till det liv som trots allt är värt att leva, när det är som rom i ett regn.


Eftersom grundskolan misslyckats med läsförståelsen, och eftersom svensk fotografi verkar lida av bristande självförtroende, känner jag mig tvungen förtydliga mig. Det här handlar inte om bra eller dåligt, det handlar inte om fotografi, det handlar bara om mig.

T.

Sunday, February 1, 2009

Veckans Citat.

"Jag tycker nog inte att världen är så överbefolkad ännu att det inte finns plats för mig..."

/Olle Ljungtröm


T.