Förlorad.

Du var förlorad redan första gången vi sågs, jag var bara ett barn och det var du med, genom hela livet. Ditt leende var alltid vackert och ditt hjärta var som hela världen. Kan du se mig, där uppifrån, eller bor du kanske långt där nere nu. Jag har koppen kvar du gav mig, den du gjorde när du var bakom betongen, jag har den kvar som ett minne av dig. Men mest minns jag ditt varma skratt och sista gången jag såg dig, när dina tomma blanka ögon såg rakt igenom mig, när du ville gå på fest och jag ville det inte, när du valde nålarna och jag valde livet. Kommer du ihåg när vi dansade genom stan med för mycket för fort och när blommorna växte genom asfalten. Kunde du se att jag grät när jag hörde var du var, det är länge sen nu, och jag visste det från allra första början, men det gjorde väl du med.

Jag vet att du inte alltid var så fin, att du var bråkig och vild, men jag kommer alltid bevara den glädje du kunde sprida. Jag kommer alltid att försvara dig som den vän du var för mig.

T.