Min Kulturutredning.

Detta handlar inte om varandet av statliga kulturstöd eller inte.

Som jag ser det ska alla livstidstöd och långtidsstipendier dras in omgående, därför att de endast grundar sig på trygghet, och trygghet är det sista en konstnär är i behov av. Som det är nu fungerar det ofta som ett slags försoffande pensionsbidrag. Jag vet ingen konstnär som gjort något intressant och samtidigt haft en stadig ekonomi. Alla enskilda kulturstöd bör göras om till tillfälliga projektstöd som endast kan beviljas efter påbörjat arbete, när arbetet kommit en bit på väg, då tvingas man att arbeta med andra krafter vid uppstarten, krafter som handlar om måste och inte om borde.

När man lever med kniven mot strupen är man tvungen att skapa för att överleva. Det är den urkraften som skapar desperation och därmed konst. Du är tvungen att se ditt samhälle inifrån, din samtid, och det gör du inte ifrån ett hus på skånska landsbygden eller vid ett fikabord på södermalm.

Den statliga kulturutredningen måste se över svågerpolitiken, det nya klassperspektivet, och tillsätta starka oberoende tjänstemän som vågar stöda obekväma kulturarbetare, konstnärer som snarare sparkar uppåt än stryker medhårs.

Man går en konsthögskola, får ett diplom som certifierar dig till konstnär, jag blir inte helt övertygad om storheten i det. Se på kraften från förorterna (läs underifrån). Där finns desperationen och den riktiga konsten idag. De bästa har alltid kommit därifrån, se Dan Andersson, Bo Widerberg, Joakim Thåström och Ivan Aguéli.

Och filmstödet ska vi inte tala om, film i skåne finansierar wallanderfilmerna, mer behöver jag väl inte säga...

Det ska vara hårt och svårt att överleva som konstnär. På så vis blir det en naturlig urgallring av medelmåttorna, de som inte klarar av att stå på egna ben, de som skapar meningslös konst, därför att halva konstnärskapet handlar om förmågan att överleva. Kollektivet bör bestå av alfavargar och inte av medlöpare, och det handlar inte om krass människosyn, det handlar endast om att dålig konst inte är intressant för någon.

Jag gör naturligtvis en grov generalisering. Det gäller att se kärnan i det jag skriver, själva essensen, för det finns inget utrymme att dra detaljer på en blogg. Diskussioner på internet är som bäddat för missförstånd. Precis som med sms och mejlkonversationer.

T.