Små. Små Saker...Som Man Gör.

Hör att Per Persson ska släppa ny skiva efter en massa år av tystnad. Det är få som kan fånga livets små saker som Per och hans pack. Minns i början av nittiotalet, det kan ha varit sista året av åttiotalet, men i alla fall, de spelade och jag fick spö av deras roddare, så det visslade om det, kanske förtjänade jag det, minns inte riktigt vad som låg bakom, antagligen var jag väl dryg. Men jag minns att min gamle polare Andy avväpnade mig senare, det är jag glad över idag, en sann kompis. Ibland undrar jag hur han har det idag. Min gamle kompis Andy.

Den 28 februari ska de spela i Malmö och jag ska dit, men ha då i tanken att landskronapojken aldrig glömmer, eller gör han det.

Jag kan väl beskriva Perssons Pack som en lantlig (läs lite bonnig) blandning av Clash och Pogues fast på svenska. Eller kanske inte. Bra, ärligt och osentimentalt är det i alla fall.

T.

Ps. Du går aldrig så ensam som du tror...sjöng Per då.