Saturday, January 31, 2009

Med Blod På Spåren.

Jag ser hur dagarnas mörker börjar skingras, jag känner hur värmen försiktigt kryper in över en vintergrå småstad i söder, och när jag går här med lättare steg hör jag hur staren återvänder tidigt i vår, men du kommer att göra mig ensam när du reser igen.

Vinden har mojnat och biter inte lika hårt längre. Inga löv flyger över gatan mer, trädets gren är stilla nu, det var väl bara en idiotvind som blåste förbi, men när vinden ven som värst önskade jag du kom och gav mig skydd för stormen.

Jag har burit för många tunnor med regn i år, men nu är regnet snart över och molnen ser lite ljusare ut mot min himmel idag, och jag sitter här och tänker på en vän som går omvägar i en större stad i natt, om du träffar henne där, hälsa då från mig.

Jag älskar nattens tystnad, det är där jag bor, och det är där jag går. I nattens ensamhet känner jag ett lugn, men kom och möt mig när morgonen gryr, jag vill dela mina dagar igen och inte snärja in mig i min egen saknad något mer.

T.

Friday, January 30, 2009

Bilden.

Lappen sitter på min kyl och Johan tyckte jag skulle fotografera den. Då fick jag väl göra det så han blev tyst. Jag snackar för mycket...


T.

Wednesday, January 28, 2009

Mejl.

Ibland kan livet te sig underligt, men fint...

Och i morgon kommer Bonden hit, en halvtaskig ståkkolmsfotograf, nä det var ljug, jag tycker han är bra. Det gör jag absolut, annars hade han inte fått komma, det går ju inte att umgås med mediokra förmågor. Johan, som han heter, ska tydligen låna min Imacon och sova på mitt golv. Det kan bli trevligt, vi har pratat om det länge nu, att ses, men aldrig kommit till skott.

Något helt annat. Om någon försökt mejla mig men inte fått något svar. Prova på min hotmail (thomashjohnsson@hotmail.com). Det verkar som det är något knas med min ingående post, alltså, lita aldrig på ettor och nollor, det gör inte jag.

Annars är det momsredovisning, småuppdrag och en hel del privat.

T.

Blåljus.

Idag har jag installerat blåljus på min toalett, och om man nu tvunget ska injicera, då får man göra det i köket. Idiot.

Det pumpas in skatteslantar men var tar de vägen. Jag undrar det allt oftare. Har vänner som verkligen behöver vård, men möts med samma svar om och om igen, det finns inte någon plats just nu. Jag är ingen stolt skattebetalare längre, och du Mona, jag känner mig inte ett jävla dugg sexig när jag var månad överför mina slantar till skattekontot. Berätta för mig var skiten tar vägen först, sen kan vi snacka sex, och jag lovar att jag ska ge dig det du vill ha då. Idiot.

En polare kom förbi på frukost i måndags. Herrejävlar vad risig han var, ett totalt vrak inombords, hela själen var i trasor. Ingenstans tar de emot honom. Det är minst ett halvår i kö och han tvingas att köpa sin medicin på gatan, det är hans Sverige just nu, det är så människor kan ha det idag.

Hittade en sk blogglista med någon slags Blondinbella och Kenza i spetsen. Och det var inte direkt så att jag blev speciellt intellektuellt stimulerad, jag dömer inte, det är bara inte mitt Sverige i år.


Han ringde sen, min polare, han var totalt desperat, och ville att jag skulle plåta honom. Han ville att jag skulle följa hans liv fram tills det smäller. Tills det klickar, som han sa.

-Varför vill du det, frågade jag.
-För då kan alla se vad som drev mig till det. svarade han.
-Jag gör det, sa jag, men då måste jag få fotografera allt.
-Såklart, svarade han, det lovar jag dig.

Det är mitt Sverige.

Undrar om jag kan göra skatteavdrag för alla projektresorna. Idiot. Kanske kan vi göra en smaskig bilddagbok på internet. Idiot. Undrar om akutbilens blåljus gör sig bäst i färg. Idiot.

T.

Tuesday, January 27, 2009

Jag Saknar.

Läste Mats Olsson krönika i Expressen härom veckan. Han hade gjort en slags saknarlista. Här kommer min:

Jag saknar...

1. ...första gången vi åkte den grå volvon genom Skåne.

2. ...när Per Sefort spelade på mittfältet.

3. ...när jag hörde White Riot på vinyl.

4. ...när min vinter alltid var vit.

5. ...när drömmarna bara var drömmar.


Annars säger jag som Robert Zimmerman -Don´t Look Back.

T.

Monday, January 26, 2009

Vänner Igen.

Jag såg en hand sträckas ut, jag såg den tas emot, och jag såg två vänner bli vänner igen. Det var fint och det var i lördagsnatten. Det finns dom som inte vet vad vänskap är. Det finns dom som tror att när man en gång gått sin väg kan man inte vända om. I riktig vänskap får man lov att såra, riktig vänskap ska tåla det, om man vågar se sig själv i spegeln sen. Vad kan en vänskap vara värd...

T.

Sunday, January 25, 2009

Veckans Citat.

"Låt mig leva mitt liv som jag själv vill."

/Jimi Hendrix


T.

Friday, January 23, 2009

Längtar Inte.

Det var för ganska många år sedan. Det var i gamla öst, ett gammalt skitigt rockställe. Det var punk, svett, och öl i en jävla blandning. Det var en av de häftigaste nätter jag haft.



I morgon ska jag kika på Mustasch, det blir inte som då, jag längtar inte tillbaka, det är här och nu jag lever, allt måste få ha sin tid.

T.

Ps. En sekund på frihand (Leica Tri-X). En duktig pojke.

Thursday, January 22, 2009

En Bra Dag.

Igår kom solen till mig, jag såg den gå upp över taken, och snart kan jag slåss mot alla lejon igen, men inte än. Städar och vädrar ut, hittar kvarglömda kläder och blanka mynt, sopar undan gammalt damm och skapar nytt.

Idag är en bra dag, det kände jag redan igår, och jag hör barnen spela boll på gatan. Spännande uppdrag ramlar in och jag hittar två vackra stolar på gården. En vän kom förbi med frukost och en ny inspelning, det lät bra, men jag vattnar mina växter och tänker på en annan vän.

Går igenom nya kontakter och lagar contaxen med fransk aprikosmarmelad. Röker inget nu och dricker mindre än jag kanske bör. En kvinna från ett magasin ringde och vill att jag ska presentera mina bilder i nästa nummer, det gör jag gärna, bra bilder i magasin är alltid kul. Byråns bildförsäljning börjar komma igång efter helgernas tystnad och jag ska senare göra en utställning tillsammans med en bättre kvällstidningskrönikör.


Har skaffat mig en duk till mitt bord och en matta till mitt golv, jag äter söta klementiner och mosar min potatis själv, men längtar till en fin liten bar i Berlin. Läser Pär Rådström och har lite bättre koll på mina kvitton i år.

T.

Tuesday, January 20, 2009

Rökt.

Någon gjorde en dålig film om en stor svensk fotograf. Någon annan gjorde en dålig film om en stor svensk musiker. Nu är de båda rökta som filmprojekt under lång tid framöver, och det här handlar inte bara om att kritisera filmarbetarna, det handlar även om hur något viktigt kan bli rökt.

Det finns människor som det måste finnas dokument om. Människor som bidrar med något unikt till sitt skrå, det kan vara musiker, fotbollspelare eller fotografer. Ja, egentligen, vem som helst. Det är viktigt att dessa dokument blir genomarbetade och djuplodande, det är ansvar man tar på sig. De får aldrig göras för att -dra in en slant. Om filmarna slarvar med sitt uppdrag finns det en stor risk att det aldrig blir bättre dokumenterat, att personen kan hinna gå bort, och det är nästan omöjligt att göra en ny film om samma person igen. Objektet blir alltså rökt, det går inte att finansiera projektet, ingen satsar kapital på något som precis är gjort. Även om det är dåligt. Även om det är viktigt att det blir gjort bra.

I morgon är det pressvisning av filmen om Olle Ljungström.

T.

Monday, January 19, 2009

Till Kenta.

Just idag är jag stark...


T.

Sunday, January 18, 2009

Det Går Fort Nu (del 2).

(del 1 publicerades den 30 augusti 2008)

Det är snart en vecka sen dom sågs, hon längtar och trånar i studentkorridorens internatrum, där bland gammal disk och dyr kurslitteratur fantiserar hon i ensamma nätter. Mobilen blinkar tyst. Var morgon har hon gjort sig fin i timmar, hon har kammat, färgat och luktar gott. Nu är det lördag och hon hoppas igen, hoppas på något förbjudet i ett plattare land. Om hon bara vågat. Den gamle mannen är tillbaka. Han står vid grinden igen och vill in. Året har varit tungt och tankarna maler i skallen som ett kvarnhjul i en forsande älv. -Aldrig förr har vinterns mörker och kyla tagit tag i honom som i år. Aldrig förr har han förlorat allt han byggt sina drömmar kring. Aldrig förr har han saknat som nu. Han tar dagen som den kommer och bara försöker hålla sig ovanför ytan, han står ensam där och undrar vad som händer härnäst, kanske är grinden stängd, kanske ska han ta och gå in igen. Om han bara vågar. Hon som blev lämnad har tagit av sig ringen nu, den lämnade kvar djupa spår, och när hon tänker efter såg hon det komma för flera år sedan. Hon undrar varför dom inte fanns för varandra då, när dom behövde varandra som mest, innan allting blev försent. Den sista snön har smält bort och hon börjar hitta ut igen, men lämnar hjärtat på glänt en stund, hon vill ha vägen fri. Om hon bara vågat. Det unga paret tittar på hus, deras trea känns för trist, dom vill ut på landet och leva av vad naturen ger, långt från alla krav och måsten. Dom vill odla jorden och plocka sina ägg från egna höns. Hennes mage är lite rundare och när han lägger sin hand där känner han ett lugn. Dom våga det. Han som sakna en riktig vän sitter med alla hårda unga män, stereon och tv-spelet blinkar grått, snart är det kväll och dom ska ut på korstågen igen. Han fingrar på mobilen och vill att hon ringer, han känner sig ensam där bland alla andra, han vill att hon vill vara där. I morgon ska han bjuda henne på bio, det har han hört man gör. Till den bästa bion i hela landet ska dom gå, då ska han samla mod och våga allt.

T.

Veckans Citat.

"Jag köper nya gitarrer för att se om där bor några nya låtar."

/Neil Young.


T.

Thursday, January 15, 2009

Fattigdomsgränsen.

Läste i Aftonbladet Kultur. Konstnärsnämnden presenterade igår sin stora statistiska kartläggning av svenska konstnärers ekonomi. Var fjärde tjänar mindre än fattigdomsgränsen (8000 sek/mån), och sämst tjänar bildkonstnärer och fotografer. Clowner har det lite bättre. AB skriver vidare att det är deprimerande att ta del av hur det svenska konstkollektivet paddlar uppströms genom liv fyllda av olönsamt småföretagande, höga studieskulder och barnlöshet.

Ja, vad säger man...

Egentligen borde fler privatpersoner köpa bilder och konst, eftersom det ofta är de som tar del av utställningar och av bilder på internet, helt gratis. Visst, det är frivilligt att producera utställningar, och ingen tvingar mig att lägga ut bilder på nätet, men vad vore bilden utan sin publik. Helt meningslös, nästan. Jag tillåter mig att citera några mail jag fått i veckan;

"Jag såg ditt reportage om Landskrona [...]. Det var otroligt gripande. Du har verkligen hittat motiven som får mig att tänka och ändra min bild av Landskrona."

"Jag har av någon anledning en känsla av att du inte är så mottaglig för smicker, men jag vill ändå passa på att ge en eloge för arbetet i -En blues från Landskrona, en bok jag uppskattade väldigt mycket."

"Jag läser din blogg flitigt och tar del av dina foton du lägger upp. Keep up the good work!"

Det är fint att få sådana mail, fint och det kan göra mig glad. Men. Det är inget jag kan köpa mat för. Tänk på det.

Och kom inte att snacka om skattefinansierad konst, det är inte många procent det, tro inget annat. Och tro inte att jag är bitter, jag har gjort mina egna val, och fortsätter med det. Ibland kan det vara bra att höra hur läget ligger, det var bara det jag ville säga.

T.

Wednesday, January 14, 2009

Bluesbilderna.

Börjar det nya året med att sälja ut bilderna från -En Blues från Landskrona. För 2000 sek (ordpris 3 200 sek) får du en inramad originalbild från utställningen. Boken är slutsåld sedan länge, så passa på att investera i bilderna i stället, bilder som blev nominerade till Scanpix Stora Fotopris 2007. Moderna klassiker alltså.


För att se ett litet utdrag:
http://outoffocusmag.com/en-blues-fran-landskrona.html

Skicka mig ett mail vid intresse.

T.

Älvan I Reykjavik.

Jag ville skratta. Planet lyfte från Köpenhamn och landade på Mars vid utsatt tid. Solen fanns inte där men molnen var tunga. En man berättade om älvor, jag tvivla, han sa att dom bor där, under stenarna, att det är sant. Jag skratta. Vi åt broccolipaj till lunch och drack Remy Martin till frukost. Butikerna på långa gatan gapa tomma. En krog med fin arbetskraft från Malmö gav oss bra förhandlingsläge, dryck för billigare slant, och lite bättre soffor att fastna i. Utställningen gick bra och lediga dagar blev flera. Bland barer som aldrig stänger under nattens fullmånar bestämde vi att Dylan är ett geni, att Blood on the Tracks är ett mästerverk. I´m a big boy now. En älva i svart med eld i blicken kom fram till mig, drog upp sin klänning och sa;

-Läs vad där står...


Hon drog oss vidare sen och pröva mina läppar. Jag vände om och gick igen. Älvor är inget för mig nu. Inte som då. Som när en räv var en räv, när han gav henne en kniv, som nu när han behöver ha den tillbaka igen. Vi lämna mörkret på en myr och flög mot solen. Trots frosten på fönstren är det värmen som är på väg, det är så det är, jag vet, för det kan du läsa om på höften av en älva.

T.

Tuesday, January 13, 2009

Som Två Idioter.

Idiot wind, blowing through the buttons of our coats, blowing through the letters that we wrote. Idiot wind, blowing through the dust upon our shelves, we're idiots, bejbi.
It's a wonder we can even feed ourselves.

/Bob Dylan


T.

Sunday, January 11, 2009

If You See Her, Say Hello.


T.

Nordbor på Island.

Det var märkligt att återvända, till ett land i kris nu, men det mesta var sig likt, till och med älvorna. Trots det bjöds konjak till frukost. Tre herrar från Agitera på en ö i Atlanten.







Vill ni se bilderna: -Då får ni köpa boken.

T.

Monday, January 5, 2009

Påminnelse.

Finanskris eller ej. Tredje gången gillt.


T.

Sunday, January 4, 2009

Veckans Citat.

"Ni tycker ofta att ni är underlig, ni förebrår er att ni går era egna vägar. Bort med sådana tankar! Se på elden, se på molnen, och så snart ni får föraningar eller hör inre röster: anförtro er då åt dem och fråga er inte först om detta skulle uppskattas av er lärare, er far eller någon gud! Om ni gör det, skadar ni bara er själv. Då blir ni ett fossil som den där mannen på trottoaren.

Käre Sinclair, vår gud heter Abraxas, och han är gud och satan, han har både den ljusa och den mörka världen inom sig. Abraxas har inga invändningar mot en enda av era tankar, mot en enda av era drömmar. Glöm aldrig det! Men han överger er den dag ni blir korrekt och normal. Då överger han er och söker en annan gryta att koka sina tankar i."

//Hermann Hesse


T.

Friday, January 2, 2009

Hem.

Stig Dagerman menade att, om du aldrig haft en häst, har du inte haft någonting. Jag menar att, om du aldrig vågat öppna ditt hjärta kan du inte förstå vad kärlek och saknad är.

Min vän tog mig till en krog som att komma hem till. En plats där man kan vara sig själv för en stund. Everyone. Bara vanliga människor med vilsna själar, precis som din och min. Vi köpte två glasbuteljer tyskt öl och slog oss ner vid ett bord av cederträ, i baren satt hon med rosa hår med sin stora nalle i sitt knä, och från högtalarna spelades musik jag kände igen.


En del kvällar blir allting nästan perfekt, ibland infinner sig känslan av den tillhörighet man kan längta efter, som att hitta ett hem. Vi samtalade om konsten, kärleken och om livet. Det var en sådan kväll vi alla behöver ibland, en kväll då allas hjärtan var öppna och det enda jag kunde sakna var en häst.

T.