Med Blod På Spåren.

Jag ser hur dagarnas mörker börjar skingras, jag känner hur värmen försiktigt kryper in över en vintergrå småstad i söder, och när jag går här med lättare steg hör jag hur staren återvänder tidigt i vår, men du kommer att göra mig ensam när du reser igen.

Vinden har mojnat och biter inte lika hårt längre. Inga löv flyger över gatan mer, trädets gren är stilla nu, det var väl bara en idiotvind som blåste förbi, men när vinden ven som värst önskade jag du kom och gav mig skydd för stormen.

Jag har burit för många tunnor med regn i år, men nu är regnet snart över och molnen ser lite ljusare ut mot min himmel idag, och jag sitter här och tänker på en vän som går omvägar i en större stad i natt, om du träffar henne där, hälsa då från mig.

Jag älskar nattens tystnad, det är där jag bor, och det är där jag går. I nattens ensamhet känner jag ett lugn, men kom och möt mig när morgonen gryr, jag vill dela mina dagar igen och inte snärja in mig i min egen saknad något mer.

T.