Wednesday, October 31, 2007

Jag Klarar Mig.

I en liten kvart på Erstagatan, en gammal gata i stora huvudstan, en gata jag aldrig vandrat. I hörnet står gitarrerna och på bordet ligger gammalt brass. Här bor jag i natt. Jag klarar mig. Jag varken spelar eller röker.

Känner svarta november krypa närmre, men jag klarar mig, för jag tror på kärleken, på romantiken, på de stora drömmarna, jag klarar mig då, jag gör alltid det.

T.

Friday, October 26, 2007

Min Generation.

Det är väl vi som kallas den ironiska generationen. Det är vad jag hört i alla fall.

T.

Thursday, October 25, 2007

Tänk Er...

...att någon lutar kameran för mycket. Tänk er att någon ställer oskarpt. Tänk er att någon använder photoshop.

Tänk er någon måla kvadratiska ansikten. Tänk er någon vända på perspektiven. Tänk er någon måla i akryl.

Fy fan. Så kan vi inte ha det.

T.

Wednesday, October 24, 2007

Till Morsan.

Är i Reykjavik och knäpper. Tror att det är viktigt att få in en personlig ingång i projekten. Min morsa ville alltid till Island, men det blev aldrig så, och nu är hon en ängel. Detta är till dig morsan.

Som när Patrik Svensson på Sydsvenskan skrev om -En Blues från Landskrona. Min och Pibes bok.

"Och man tänker direkt att om alla småstäder haft författare som Bergh och fotografer som Johnsson hade de nog mått bättre. För städer behöver skrivas. De behöver skildras och omvärderas. Som platser och som sociala sammanhang."

T.

Tuesday, October 23, 2007

En Sann Skröna.

Den stolta Vikinga Konungen seglade mot ön. Den vackra gröna ön. Han fann ett paradis. Ett paradis han ville ha för sig själv. Därför döpte han ön till Island. Ett namn som skulle hålla andra sjöfarare borta (till skillnad från Grönland).

Nja, det är nog inte riktigt sant säger doktoranden på Nordiska Institutionen. -Låter mer som en skröna.

Jag gillar historen och vill att den ska vara sann. Därför är den sann.

T.

Monday, October 22, 2007

Tvär.

Någon tycker att jag bör göra en bok om Christiania, en bok med mina bilder och där jag skriver själv, någon som tycker att jag både skriver och knäpper bra. Det tycker jag med. Ibland. Problemet är bara att jag blir tvär när någon berättar för mig vad jag bör göra. Förstår att det var ett förslag i all välmening. Men kan inte hjälpa det. Sorry. Sådan är jag. Det är inte som jag är dryg. Det är bara som jag är Thomas. En liten pojke.

Vi pratade om ett porträtt av mig. Hur det skulle se ut. Hon sa, -Med en stor slickepinne, en polkagris. Hur tänker du då, sa jag. -Jo, som ett barn, du ser världen som ett litet barn, svarade hon och log.

Det lät vackert i mina öron.


Bevakade en Wiehespelning i lördags. Här ser ni kommersen efter. Han var bra, Wiehe, gött att höra att någon i detta arma land som öppnar käften och säger något vettigt. Använder sin plats i etern.

Ungefär som Sture. -"...kriga för dollars och kors, arbetstillfällen på ställen som Bofors. Vi säljer bomber, granater till totalitära stater, kemikalier, opiater, till småbarn på gator, man kan backa en diktator, rucka på principer, rentav hjälpa till att tysta dom få som begriper. Men ny lag e bara yta, för en ny lag kan man bryta, domarn kan man pröjsa, hela juryn kan man byta, tjänstemän kan man muta, vittnen kan man skjuta, du ja vet vad som ska till för att få det sjuka å sluta...vanligt hyfs å sunt förnuft..."

Eller hur Calle B.

T.

Ps. Berättar sen.

Sunday, October 21, 2007

Älskade Hundar.

Jag har något roligt att berätta. Men inte idag.


T.

Tuesday, October 16, 2007

FilmTajm.

Om man vill se bra film på lördag. Då kan man gå till biograf Kino i Lund. Där visas filmen om Sture, han från reggaebandet Svenska Akademien, klockan 12:00 på dagen.

Regi: Bengt Andersson och Tomas Olsson.

Filmfoto: Thomas H Johnsson (jag).

Bor ni lite längre upp i landet. Misströsta inte. Filmen kommer att visas under Uppsala Kortfilmsfestival. Två visningar blir det där.

Är det så att man inte kan komma dit. Då blir det att slå på TV´n under hösten/vintern för att få se filmen.

T.

Ps. Fick ett mycket trevligt telefonsamtal i morse. Återkommer om det längre fram. Det är tydligen lite hemligt än så länge. Men likförbannat både kul och smickrande.

Thursday, October 11, 2007

Att Göra Det.

Fotografi För Välfärd.
Vädret var inte på vår sida. Men skam den som ger upp för en sådan sak. I Malmö regnade det regelbundet, vilket resulterade i ett relativt lågt besökarantal, dock kom det än del folk under uppehållen. En bra sak för mig, var att jag träffade en kompis som jag inte sett på cirka femton år, så kan det bli när när man står ute hela dagen och trotsar Njord. Andreas hälsar att Aluma i Malmö tar emot alla printarna och att de kommer hänga på deras kontor för försäljning. De kommer att göra något om det redan nu i oktobernumret. Alltså fortsätter vårt upprop inomhus.

Camilla hälsar från Göteborg: Allt gick väldigt bra, över förväntan tycker jag nog allt. Jag fick hjälp med hängningen av Camilla, Simon och Elisabeth som alla var med och ställde ut. Det var väldigt bra att ha utställning där vi hade den (Vasaplatsen) för det är en allé av träd och i allén så är det en gång och cykelbana vilket gör att det passaerar mkt folk hela tiden. Och jättemånga människor stannade till och tittade på bilderna. Och inte bara slötittade utan de läste och tittade på bilderna aktivt vilket var skitkul. Att det var bokmässa den helgen var ju inte dåligt precis. Många frågade varför vi ställde ut och tyckte att det var ett bra initiativ när de fick höra varför. Fick ett förslag av en tant som tyckte vi skulle trycka en bok med bilderna som Faktumförsäljarna skulle sälja tillsammans med tidningen.
Vi hade tur med vädret. Jag drog på mig stövlarna och som förutspått då jag gör detta så slutar det regna. Det om kanske lite dugg vid två tillfällen men det skada inte bilderna något. Och när det kom till akutionen då så fick jag in 400 kronor. Vi är på gång med ett samarbete med Faktum. Återkommer i frågan.

Björn rapporterar från Stockholm. Det var en intressant dag i humlegården, Stockholm. Allt började väl med att regnet bara öste ned så att jag och Oscar Sandberg, som hjälpte mig och gruppen i sthlm, fick lov att skjuta upp själva hängningen i väntan på bättre väder. Efter ca en timme orkade vi inte stå och vänta längre utan fick lov att bli kreativa. Med hjälp av 60 meter tvättlina, ett par lagom stora pinnar, en vänligt sinnad irländare och en 24 kvadratmeter stor presenning lyckades vi till slut få upp utställningen.
Under dagen hade vi inte särskilt många besökare pga. det massiva regnandet men så fort det slutade dök det upp en hel del människor. Många rynkade bara på näsan och gick förbi medan andra stannade och tyckte att det var bra, både som initiativ och i bildväg. Den kommentar som gjorde att man kände att utställningen var värt sitt arbete bjöd tre äldre damer från öfre östermalm på. De kom glatt spatserande genom humlegården när solen äntligen hade kommit fram. De stannade nyfiket till vid doften av kultur och börjar snabbt beskåda våra bilder. Man kunde se hur de fina damerna började rynka på näsorna de inser att det minsann inte handlar om riktig kultur. Varpå de säger till varandra.

”– Men usch då, Det här är ju bara elände.
– Ja visst är det förskräckligt.
– Ja fy då, Nu går vi på teater.”

Så kunde vi se tre lurade tanter, från socialgrupp ett, dra vidare mot det som kallas finkultur.

Men det var väl det här som var meningen. Vi valde ju att inte hänga någonstans uppe på söder, där jag gissar att reaktionerna hade blivit mer positiva och vi med all säkerhet hade kunna få flera bilder sålda, utan på östermalm där vi hade chansen att vara en liten nagel i ögat på dem som inte vill se. Därför tycker jag att vi gott kan säga att stockholmsuppsättningen av FFV, trots de dåliga förhållandena blev riktigt lyckad.

Jag haft kontakt med situation Stockholm och de tar gärna emot bilderna. Återkommer i ärendet.

Jag summerar Fotografi För Välfärd med orden; -Vi gjorde det i alla fall. Det är det allt handlar om. Att göra det och att öppna käften. Till er som drog er ur, drog er ur utan att meddela, till er säger jag bara, besvära mig aldrig igen. Nä, jag är inte sur, har bara inte tid med bullshit.


Alla bör vi ha någonstans att bo. Alla.

T.

Saturday, October 6, 2007

Färgerna. Och nyanserna.

Jag har egentligen jobb att göra. Uppdrag. De gnager inte, men de får vänta, för hösten är min tid. Jag älskar höstljuset. Färgerna på träden. Dricka en kopp och bara vara, sitta på en balkong eller på någon kvarglömd uteservering med tjockare tröja. Promenera vid havet, älska, kika på bra film, läsa, allt det som gör mig till människa och som får mig att känna att jag finns. Drömmarna. Att ge och känna kärlek. Det gör mig laddad. Gör mig vaken för intryck. Intryck som gör att jag kan arbeta. Intryck som gör att jag kan kritisera och reflektera, det är så jag arbetar, det är alltså ingen semester, det är på allvar.


Tror det är viktigt att se de dova färgerna i livet. Om än nyanserna. De små nyanserna. Annars kan man lika bra kröka rygg och åka till Kina, om man så säger, som jag säger.

T.

Ps. Ni som väntar på rapport om FFV ska nog inte behöva vänta allt för länge till. Men den som väntar på något gott. Den kan gott vänta.

Monday, October 1, 2007

Hjältar.

Någon skrev till mig om att i lördags dog några gamla hjältar men att flera nya föddes.

Vackert. Så vackert.


Återkommer i veckan med rapport om Fotografi För Fälfärd.

T.