Jag har egentligen jobb att göra. Uppdrag. De gnager inte, men de får vänta, för hösten är min tid. Jag älskar höstljuset. Färgerna på träden. Dricka en kopp och bara vara, sitta på en balkong eller på någon kvarglömd uteservering med tjockare tröja. Promenera vid havet, älska, kika på bra film, läsa, allt det som gör mig till människa och som får mig att känna att jag finns. Drömmarna. Att ge och känna kärlek. Det gör mig laddad. Gör mig vaken för intryck. Intryck som gör att jag kan arbeta. Intryck som gör att jag kan kritisera och reflektera, det är så jag arbetar, det är alltså ingen semester, det är på allvar.
Tror det är viktigt att se de dova färgerna i livet. Om än nyanserna. De små nyanserna. Annars kan man lika bra kröka rygg och åka till Kina, om man så säger, som jag säger.
T.
Ps. Ni som väntar på rapport om FFV ska nog inte behöva vänta allt för länge till. Men den som väntar på något gott. Den kan gott vänta.
