Vädret var inte på vår sida. Men skam den som ger upp för en sådan sak. I Malmö regnade det regelbundet, vilket resulterade i ett relativt lågt besökarantal, dock kom det än del folk under uppehållen. En bra sak för mig, var att jag träffade en kompis som jag inte sett på cirka femton år, så kan det bli när när man står ute hela dagen och trotsar Njord. Andreas hälsar att Aluma i Malmö tar emot alla printarna och att de kommer hänga på deras kontor för försäljning. De kommer att göra något om det redan nu i oktobernumret. Alltså fortsätter vårt upprop inomhus.
Camilla hälsar från Göteborg: Allt gick väldigt bra, över förväntan tycker jag nog allt. Jag fick hjälp med hängningen av Camilla, Simon och Elisabeth som alla var med och ställde ut. Det var väldigt bra att ha utställning där vi hade den (Vasaplatsen) för det är en allé av träd och i allén så är det en gång och cykelbana vilket gör att det passaerar mkt folk hela tiden. Och jättemånga människor stannade till och tittade på bilderna. Och inte bara slötittade utan de läste och tittade på bilderna aktivt vilket var skitkul. Att det var bokmässa den helgen var ju inte dåligt precis. Många frågade varför vi ställde ut och tyckte att det var ett bra initiativ när de fick höra varför. Fick ett förslag av en tant som tyckte vi skulle trycka en bok med bilderna som Faktumförsäljarna skulle sälja tillsammans med tidningen.
Vi hade tur med vädret. Jag drog på mig stövlarna och som förutspått då jag gör detta så slutar det regna. Det om kanske lite dugg vid två tillfällen men det skada inte bilderna något. Och när det kom till akutionen då så fick jag in 400 kronor. Vi är på gång med ett samarbete med Faktum. Återkommer i frågan.
Björn rapporterar från Stockholm. Det var en intressant dag i humlegården, Stockholm. Allt började väl med att regnet bara öste ned så att jag och Oscar Sandberg, som hjälpte mig och gruppen i sthlm, fick lov att skjuta upp själva hängningen i väntan på bättre väder. Efter ca en timme orkade vi inte stå och vänta längre utan fick lov att bli kreativa. Med hjälp av 60 meter tvättlina, ett par lagom stora pinnar, en vänligt sinnad irländare och en 24 kvadratmeter stor presenning lyckades vi till slut få upp utställningen.
Under dagen hade vi inte särskilt många besökare pga. det massiva regnandet men så fort det slutade dök det upp en hel del människor. Många rynkade bara på näsan och gick förbi medan andra stannade och tyckte att det var bra, både som initiativ och i bildväg. Den kommentar som gjorde att man kände att utställningen var värt sitt arbete bjöd tre äldre damer från öfre östermalm på. De kom glatt spatserande genom humlegården när solen äntligen hade kommit fram. De stannade nyfiket till vid doften av kultur och börjar snabbt beskåda våra bilder. Man kunde se hur de fina damerna började rynka på näsorna de inser att det minsann inte handlar om riktig kultur. Varpå de säger till varandra.
”– Men usch då, Det här är ju bara elände.
– Ja visst är det förskräckligt.
– Ja fy då, Nu går vi på teater.”
Så kunde vi se tre lurade tanter, från socialgrupp ett, dra vidare mot det som kallas finkultur.
Men det var väl det här som var meningen. Vi valde ju att inte hänga någonstans uppe på söder, där jag gissar att reaktionerna hade blivit mer positiva och vi med all säkerhet hade kunna få flera bilder sålda, utan på östermalm där vi hade chansen att vara en liten nagel i ögat på dem som inte vill se. Därför tycker jag att vi gott kan säga att stockholmsuppsättningen av FFV, trots de dåliga förhållandena blev riktigt lyckad.
Jag haft kontakt med situation Stockholm och de tar gärna emot bilderna. Återkommer i ärendet.
Jag summerar Fotografi För Välfärd med orden; -Vi gjorde det i alla fall. Det är det allt handlar om. Att göra det och att öppna käften. Till er som drog er ur, drog er ur utan att meddela, till er säger jag bara, besvära mig aldrig igen. Nä, jag är inte sur, har bara inte tid med bullshit.
Alla bör vi ha någonstans att bo. Alla.
T.
