Monday, March 31, 2008

Radioaktiv Hjortronsylt.

Klev av planet, tog bussen till slussen, bestämde mig för att promenera upp till bergen som inte är vita, men som heter så i alla fall, konstigt. Behövde slå ner på takten så själen hann ikapp mig igen. Slank inom det lilla galleriet vid torget och hamnade mitt i en vernissage, jag var tydligen först in och vann ett glas rött. Utställningens fotograf, helena, har jag fan inte träffat på säkert tio år. Ibland kan livet vara ett sammanträffande och lite kul var det allt. Köpte hennes bok och drog snabbt vidare igen. Nåja. Det var inte om det jag skulle skriva.

Jag skulle skriva om flyg och medelklass. När jag klev på planet, då tog jag ännu ett steg in i medelklassen. Kanske tog jag det första steget när jag började ställa ut på gallerier och museer i stället för på gator och krogar. Nu gör jag i och för sig både och. Men inte kunde jag ana framtiden när jag satt på vallarna som en slags självutnämnd anarkistradikal med lila jeans och bandaren med ksmb på repeat. I skinnjackan fanns det små bitar från marocko och vitt grus från holland, i ett desperat försök att hålla medelklassen på avstånd, hålla radhusen och lammullströjorna med örnar på bröstet så långt ifrån mig det bara gick.

Jag skulle skriva om södermalm- eller egentligen inte om södermalm heller. Utan om södermalmsmyten, det är så jävla trist att alla inflyttade skåningar och norrlänningar gått på myten om den dryga och coola ståkkolmaren. Och tror så mycket på det att han blivit en sådan själv. Glömt bort sina bräkiga diftonger, sina trätofflor och sin radioaktiva hjortronsylt. Allt i ett desperat försök att anpassa sig till en påhittad drygmyt som egentligen inte finns. Det blir mest en slags märklig medelklass på långskidor längs götgatan utan snö. Ungefär som jag då, då på vallarna, men jag hade i alla fall snö att åka på, och det var lekfullt allvar, inte blodigt. Blodigt blev det långt senare.

T.

Ps. Alla är inte så. Och jag trivs där (kanske mest för att där finns människor jag tycker om att vara tillsammans med). Och så är det väl alltid, det spelar ingen roll var man är, bara man trivs med människorna runt en. Så är det i alla fall för mig.

Robert Frank.

Minns Robert Franks omdöme när han tog del av elevutställningen på Högskolan för Fotografi och Film i Göteborg.

"För mycket konst- och för lite verklighet".

T.

Wednesday, March 26, 2008

I En Värld Där Man Kan Göra Som Man Vill.

Borde ta tåg. Tar flyg. Snabbare, billigare och mer egoistiskt.


Det här är Billy. Min bästa polare sen många år, han har aldrig koppel och går som han vill (det retar många), en bra karl leder sig själv. Han har varit med om mer än de flesta, åkt polisbil i norrland och liftat hem från huvudstaden, listan kan göras längre. Nu är han gammal, äldre än du någonsin kommer att bli, men still rocking.

T.

Sunday, March 23, 2008

Påminnelse.

I morgon måndag. Klockan 23:00 på Sveriges Television Två visar de filmen -Sture. Se den. Du kommer inte att ångra dig.

En sak till bara. Den ska ses i format 4:3 och inte i 16:9 som biograferna envisas med att visa den i.

T.

Friday, March 21, 2008

Det Fanns En Tid.

Det fanns en tid då människor tog ställning. En tid då folkvalda ledare vågade sticka ut hakan och kritisera ondskan. En tid då vi i alla fall försökte ta tand om varandra.

http://www.youtube.com/watch?v=ypDRfGmvLm8&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=hkD589hlGow

http://www.youtube.com/watch?v=5zwBYkbMZFA&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=iBDtbwFMAKk

Fredrik: Tycker du någonting över huvud taget.

T.

Kan Aldrig Veta.

När jag vaknade i morse låg det en vän på golvet i arbetsrummet. Två vänner som delade madrass. En gammal och en lite yngre. Utanför slog regnet mot rutan. Ett typiskt göteborgsväder, men det var vackert i alla fall, en tom, vackert grå stad i påsktider.


Vi satt uppe till småtimmarna och samtalade (inte pratade). Och jag fick veta att det finns ett kort till jag måste knipsa, ett kort på min halvätna middag, det finns två varianter på det. Antingen sv/v med hårt blixtljus, eller färg med låg mättnad (finns även med hårt blixtljus här med), jag kör nog alla varianterna för att vara på säkra sidan. Man kan aldrig veta.

Som bonuskort kan det bli en vask med gammalt hår i.

T.

Thursday, March 20, 2008

Måste Hänga Med.

Lika bra att knäppa ett kort av min obäddade säng. Man vill ju hänga med i svensk fotografi. Trist att vara utanför i längden. En dag, en dag då jag känner mig mogen, då ska jag ta en bild på en människa som tittar ut genom ett fönster, med ryggen mot mig. Gärna i färg.


Lär dröja. Min mognad har alltid kommit sent. Om den nu kommit.

T.

Sunday, March 16, 2008

Makt.

Ibland undrar jag vad människor anser är viktigt här i livet. Vad pratar människorna om i staden där (inte samtalar) när de ses. Och det är inte bara jag som undrar, det kan jag lova, jag hävdar med bestämdhet att det finns minst en till som undrar.

Vad pratar människorna om i stora staden där.

Människorna pratar om pengar. Pengar är viktigt. För med pengar kan man köpa bröd och husrum. Tror dock inte man behöver så mycket mer än så (möjligen snus och cola). Slavar man för mer, finns alltid en risk att man blir lurad. Grundlurad. Pengar är makt sägs det. Fel. Så in i helvete fel. Frihet- det är makt. Frihet att disponera sin egen tid, då har du ork att säga nej, ork att vägra gå i ledet. Det är makt det. Den saken är klar.

Vad pratar människorna om i stora staden där.

Människorna pratar om karriär. Karriär är viktigt. Om du gör det för din egen skull. För att du brinner. För att det är så jävla kul och stimulerande. Men om karriären blir ett måste, för karriärens skull, för att du ska ha något att prata om och spegla dig i. Då ligger vaken nära. Då är livet bräckligt som isen precis där vaken tar sin början. Och om du ligger (i) vaken utan att veta varför. Då är du lurad då med. Grundlurad igen.

Vad pratar människorna om i en annan stad. I ett annat land.

Människorna pratar om livet och hur fint det kan bli på Fredriks Bastion i Köpenhamn efter några dars fix och trix. Utställningen pågår där till den första maj, hundra stora färgprintar på rad, och ljud som du inte vet var det kommer ifrån. Ljud som inte syns. Plus att det finns en krog på undervåningen, och har man riktig tur kan man få höra Ace of Base covers live där, det är inte illa det. En riktig helhetsupplevelse skräddarsydd enbart för dig.




Bilderna. Det kan vara jag som knäppt, men det kan lika gärna vara min vän Camilla, hon förstod sig på kameran bättre än jag, jag begrep mig aldrig på den där digitala kompakten, så troligtvis är det Camilla som ska ha bylinen. Det bestämmer vi tycker jag. Photos by Edith Camilla Svensson. Det är hon i den rosa tehättan, vem som är jag, det berättar jag inte, men fotografen till den bilden är kajen vid Christianshavn, med en cigarett och ett kameraetui som stativ (och möjligen även en herre som gick förbi). Det är jag säker på.

T.

Ps. Missade ambassadören som invigde utställningen, hade lite annat att stå i just då, men hörde sen att han hade en fin kostym.

Tuesday, March 11, 2008

På Tv.

Filmen om Sture. Den jag fotat, visas på SVT2 den 24 mars 23:00, se den eller dö. Välj själv.

T.