Kan Aldrig Veta.

När jag vaknade i morse låg det en vän på golvet i arbetsrummet. Två vänner som delade madrass. En gammal och en lite yngre. Utanför slog regnet mot rutan. Ett typiskt göteborgsväder, men det var vackert i alla fall, en tom, vackert grå stad i påsktider.


Vi satt uppe till småtimmarna och samtalade (inte pratade). Och jag fick veta att det finns ett kort till jag måste knipsa, ett kort på min halvätna middag, det finns två varianter på det. Antingen sv/v med hårt blixtljus, eller färg med låg mättnad (finns även med hårt blixtljus här med), jag kör nog alla varianterna för att vara på säkra sidan. Man kan aldrig veta.

Som bonuskort kan det bli en vask med gammalt hår i.

T.