Monday, March 20, 2017

Utställningsrecension åt HD/Sydsvenskan.

Skrev om pionjären Nelly Gunnarssons utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Och om vikten av visuella tidsdokument.


Kvinnan på bilden är inte N Gunnarsson (det är besökaren Kristina).

Läs min artikel HÄR.

T.

Monday, March 6, 2017

Urval.

Redaktören var på besök. Vi pratade om framtida samarbeten. Livet. Åt omelett med ägg från mina höns. Drack alkoholfri Carlsberg och gick igenom ”Sweden Behind” materialet ännu en gång. Mycket känns bra, helheten, men jag behöver mer tid till fokuserat kompletteringsarbete. Det ska bli en tung bok (tjock … som min dotter skulle säga). Men först ska jag sammanställa ett konsekvent urval till en fotoessä som planeras att publiceras i ett anrikt svenskt Kultur- och samhällsmagasin. Och jag känner mig hedrad. Många betydande fotografer har genom åren exponerats på deras uppslag. Det är konstigt. Vi lever i en bildvärld och ändå upplevs det som exklusivt med renodlade bildserier i dagens tidskrifter. En paradox kan tyckas. Men livet är motsägelsefullt. Således också konsten.


T.

Monday, February 20, 2017

Sweden Behind (Work In Progress).

Pressklipp om min kommande bok och utställning:

HD/Sydsvenskan skriver om bakgrunden till "Sweden Behind".
Läs artikeln HÄR.

Internettidningen Direkten skriver om "Sweden Behind".
HÄR kan du läsa artikeln.

Kulturmagasinet Opulens förhandsvisar ett urval av "Sweden Behind".
Se mer HÄR.

















Inspirerande att mitt arbete exponeras och uppmärksammas. För om vi ska förstå vår historia måste vi synliggöra vår samtid. Länder behöver ständigt skildras och omvärderas som platser och som sociala sammanhang. Ganska elementärt.

T.

Sunday, February 12, 2017

Böcker och Utställningar.

Fred Ritchin (International Center of Photograph i New York) skriver tungt i dagens HD/Sydsvenskan Kultur. I två uppslag viker han ut texten om att dagens pressfotografi och bildjournalistik är hänvisad till utställningar och böcker då dagstidningarna numera inte räcker till som plattform. Resonemanget är viktigt, pressfotografin är inne i en förändringsfas, och det har den visserligen varit länge, men jag tror inte att den allmänna tidningsläsaren har analyserat skiftet i någon större utsträckning. Fotoböcker och utställningar blir därför viktigare än någonsin.

Läs Fred Ritchins reportage HÄR  (låst för gratisläsning).

T.

Friday, February 3, 2017

Arbete & Vänskap.

Solen tittar fram och jag tror att våren börjar komma. Rådjuren smyger i buskarna. Och här sitter jag ensam och går igenom mitt bildarkiv. Travar av printar blir till minnen. En utställning jag arbetat med och som jag fortfarande kan känna mig väldigt stolt över är Rosengård – En Vanlig Dag (att vi faktiskt gjorde den trots alla svårigheter). En viktig utställning och ett fint samarbete med skribenten Maria Rydhagen, ett intimt samarbete, och en blivande vänskap (även om det nu var längesedan vi pratade med varandra). Nästan alla mina samarbeten genom åren har resulterat i nära vänskap. Och det är väl det livet egentligen handlar om. Vänskap.














HÄR kan du läsa vad KvP/Expressen skrev om utställningen.

Också det HÄR samarbetet (Utopia) minns jag med värme. Och vad jag förstår har bilderna bl.a. visats under Politikerveckan på Gotland. Det känns bra när mina arbeten lever vidare. Tillfredsställande bra.

T.

Monday, January 30, 2017

Bengt: Vi Ses.

(klippt från minneskrönika)
"Bengt Andersson, linjeledare för filmlinjen på Fridhems folkhögskola, har avlidit i sitt hem i Helsingborg, 61 år gammal. Han sörjs närmast av barnen Klara och Hugo samt sambon Helena.

Bengt började arbeta på Fridhems folkhögskola i Svalöv i augusti 1995. Den första tiden arbetade han som lärare i samhällskunskap men då han gått den Allmänpraktiska mediautbildningen (AP-linjen) på Dramatiska Institutet i Stockholm kom Bengt inom kort att starta det som då hette videolinjen. De följande åren byggde han upp och utvecklade det som idag är en av landets bästa filmutbildningar på en folkhögskola.

Det arbetet har präglats av ett stort engagemang som tog en stor del av Bengts tid. Många diskussioner om finansiering fick ett lyckligt slut genom uppfinningsrikedom och finurlighet. Alla medel var tillåtna för att filmutbildningen skulle bli så bra som möjligt: ett kärlekskrig har en kollega beskrivit det som. En annan kollega uttrycker det så här: Bengt var den som tydligast lärde mig att ibland är det bättre att göra saker och få bannor i efterhand, för om man frågar riskerar man att få ett nej, och vad hade då blivit gjort här i världen.

Bengt var en pedagog av bästa slag, en som brann för sitt ämne och för sina kursdeltagare. När vi talar om den goda pedagogen kan Bengt stå som ett exempel på detta. Han och kursdeltagarna var alltid jämställda: han ville nå alla och respekterade alla. För Bengt var människorna viktigare än sakerna: ordning och reda - javisst, men främst kursdeltagarna. Många är de som har lämnat Fridhems folkhögskolas filmlinje väl rustade för framtiden, både som blivande yrkesmänniskor, men också som medmänniskor.

Bengt arbetade som producent och klippare (även som regi/inspelningsledare) med en rad filmer: Back at the Front, Sture, … om sakernas tillstånd samt Ett annat liv. Bengt arbetade med en film som hade arbetsnamnet Sverigeresan, som han inte hann göra klar. Thomas H Johnsson, som arbetade med Bengt på dessa filmer, minns: Den enda producent som jag arbetat med som spelat med produktionsbudgeten på travet … och dessutom vann så att budgeten gick i hamn.

Med Bengt var skrattet alltid nära, hans historier (aldrig de samma) lockade till skratt och vi var många som kände att han innerst inne var en lite busig pojke med glimten i ögat.”

Bengt: Vi ses.

T.

Ps. Det var väldigt fint av Guldbaggeproduktionen att lyfta fram Bengt under galans minneskavalkad. Ds.

Wednesday, December 21, 2016

Skrev om Fotoböcker (åt HD/Sydsvenskan).

Den snäva genre som stavas fotobok engagerar kanske mest en liten skara hängivna samlare. Men fotoboken blir också alltmer allmängiltig. Och intresset ökar. För mig utgör boken den absolut bästa plattformen till att presentera fotografi: fotografierna visas så som de från början är tänkta att visas, man kan i lugn och ro återkomma till verken och upptäcka nya infallsvinklar, detaljer, och när utställningar plockas ner finns alltid böckerna kvar. Här nedan vill jag lyfta fram en serie utgivningar från det gångna året som förtjänar sin uppmärksamhet.





















Du kan läsa artikeln HÄR.

T.