Tvär.

Någon tycker att jag bör göra en bok om Christiania, en bok med mina bilder och där jag skriver själv, någon som tycker att jag både skriver och knäpper bra. Det tycker jag med. Ibland. Problemet är bara att jag blir tvär när någon berättar för mig vad jag bör göra. Förstår att det var ett förslag i all välmening. Men kan inte hjälpa det. Sorry. Sådan är jag. Det är inte som jag är dryg. Det är bara som jag är Thomas. En liten pojke.

Vi pratade om ett porträtt av mig. Hur det skulle se ut. Hon sa, -Med en stor slickepinne, en polkagris. Hur tänker du då, sa jag. -Jo, som ett barn, du ser världen som ett litet barn, svarade hon och log.

Det lät vackert i mina öron.


Bevakade en Wiehespelning i lördags. Här ser ni kommersen efter. Han var bra, Wiehe, gött att höra att någon i detta arma land som öppnar käften och säger något vettigt. Använder sin plats i etern.

Ungefär som Sture. -"...kriga för dollars och kors, arbetstillfällen på ställen som Bofors. Vi säljer bomber, granater till totalitära stater, kemikalier, opiater, till småbarn på gator, man kan backa en diktator, rucka på principer, rentav hjälpa till att tysta dom få som begriper. Men ny lag e bara yta, för en ny lag kan man bryta, domarn kan man pröjsa, hela juryn kan man byta, tjänstemän kan man muta, vittnen kan man skjuta, du ja vet vad som ska till för att få det sjuka å sluta...vanligt hyfs å sunt förnuft..."

Eller hur Calle B.

T.

Ps. Berättar sen.