Min vän tog mig till en krog som att komma hem till. En plats där man kan vara sig själv för en stund. Everyone. Bara vanliga människor med vilsna själar, precis som din och min. Vi köpte två glasbuteljer tyskt öl och slog oss ner vid ett bord av cederträ, i baren satt hon med rosa hår med sin stora nalle i sitt knä, och från högtalarna spelades musik jag kände igen.
En del kvällar blir allting nästan perfekt, ibland infinner sig känslan av den tillhörighet man kan längta efter, som att hitta ett hem. Vi samtalade om konsten, kärleken och om livet. Det var en sådan kväll vi alla behöver ibland, en kväll då allas hjärtan var öppna och det enda jag kunde sakna var en häst.
T.
