Lever ett ganska ensamt liv just nu. Går igenom kontaktkartor om nätterna och knäpper uppdrag på dagarna. Där emellan sover jag. Vill inte påstå att jag sorterar, för det kan jag ingenting om, men jag hittar gamla och nya negativ som betyder någonting. Bilder jag vill ta fram. Bilder jag måste göra någonting av. Det kan vara ett känsligt arbete, det är många minnen som kommer upp, det är sorg, det är saknad, men även en hel del glädje, vackra minnen som bor kvar inom mig, eller som jag kanske borde välja att glömma. Det är otroligt hur mycket av ett halvt liv som kan rymmas i en hög med pärmar. Platser jag varit på, vägar jag gått, människor jag träffat, en del träffar jag fortfarande, andra vet jag inte var de finns idag, några är döda, vissa är borta av andra anledningar.
Kan inte rekommendera någon att göra djupdykningar, det skapar bara arbete, märker att jag måste göra minst en bok till, som om jag inte har tillräckligt med böcker att göra. Och hur det ska gå till har jag ingen aning om, vet bara att det måste bli så, men tiden finns ju här, och det löser väl sig. Det är bara slantarna som saknas. Då är allt precis som vanligt.
T.
