Jag lämnade kvar en dröm i ett ensamt hus vid en äng, när mina drömmar blir för stora blir mina steg för tomma, höst blev till vinter men drömmar lever och tiden bara går.
Passerade små stationer med byte någonstans längs vägen, minns inte var, jag hörde, jag såg och jag kände, men allt var tyst, mörkt och tomt, och jag minns ingenting från den dan. Det var som om Mårran dragit fram och förvandlat en snusmumrik till ett litet knytt.
T.
