Jag behöver mina dagliga promenader vid kusten, det är då jag arbetar, visst kan jag gå där utan hund, men det går inte lika bra. Just nu bor det en fin liten bordercollieblandning hos mig. Vi trivs bra ihop, hon och jag, jag arbetar och hon sköter sitt. Så går våra förmiddagar oavsett väder och vind, inte för att vi måste, utan för att vi tycker om det. I morse var det helt vindstilla, värmande sol, och snöplättarna låg gnistrande i fjolårsgräset. Och det kändes som om alla stans hundar var ute, var är alla hundar vid pissväderspolska tänker jag då, inte ute i alla fall.
Jag anser att hundar inte ska vara kopplade, det blir enklare då, både hunden och jag får en större frihet. Brukar säga att man inte har sin vän i koppel, kanske möjligen vid kinky sexlekar med andra vänner, men jag kopplar inte mina hundvänner. Det går inte en dag utan att det kommer fram en dam, för det är oftast damer, och ber mig koppla hunden. Varför undrar jag då, för att hon är hundrädd och har blivit hundbiten en gång, svarar damen alltid. Då bör hon väl vara rädd för just den hunden som bet henne, inte för alla hundar, jag har fått spö av människor och är då eventuellt rädd för just honom som spöa mig, inte för alla människor. Så går mitt oakademiska resonemang. Mina resonemang är alltid oakademiska och kanske pubertala i mångas öron. Men det är ju det som är min friska sida.
Bilden är från Christiania i Köpenhamn, hundarnas paradis, här springer alla hundar lösa sida vid sida. Pitbulls, märkliga blandraser och alla andra möjliga hundar i full frihet utan några större komplikationer. Så har det varit under lång tid och det går hur bra som helst. Kanske borde vi lära av det.
T.
Ps. Tänk på att Bjarne och hans knektar viftar med skjutvapen där inne numera. Så se upp. Det var inte länge sedan de sköt en valp med tre skott, där var och ett var direkt dödande, de är tuffa killar, de där Bjarnes knektar. Riktiga män.
