(del 2 publicerades den 18 januari 2009)
Filmen var dålig men hon blev kysst igen, dom drack vin och låg med varandra den natten, och han hade varit så där tuff som hon hoppats och bara suttit där i bilen med svarta converse och spelat konstig musik hon nästan aldrig hört. Han åt en pizza med kyckling och curry och hon valde en som egentligen inte fanns i en liten stad där ingen visste vem dom var. Nu var det bara dom i hela världen och allt var förbjudet. Det kändes så konstigt bra när hon gick ensam från fiket där dom ätit frukost långt ifrån veckorevyns alla kärleksguider. Två som saknar kommer alltid mötas igen. Den gamle mannen gläntade på dörren och gav henne en varm blick innan han vände om och övergav sitt hjärta igen. Det var så mycket han velat säga men alla ord fastnade på vägen, han ville säga att han älskar henne fortfarande, men att livet bara tar en omväg just nu, att det bara är det. Sen, när han långsamt gick igenom hennes trädgård hade snödropparna börjat komma tillbaka och när han kände ett försiktigt regn mot sin kind mindes han att det var hon som en gång lärde honom älska. Två som saknar kommer alltid mötas igen. Mörkret hade precis skingrats och alla sår börjat läka när han bara stod där i hennes hall. Deras samtal var kort och fint men inga ord nådde fram, det fanns ingenting hon förstod längre, och all hennes längtan kom tillbaka igen. Hon kände sig skör och alla tankar som for igenom huvudet gjorde henne till liten flicka som för första gången öppnat sitt hjärta, trots hon lovat att vara starkare så många gånger, trots hon försökt döva sina känslor med alla svarta nätter. Kanske måste hon glömma nu, glömma och gå vidare, men hur kan man glömma någon man är hel med. Två som saknar kommer alltid mötas igen. Dom som var unga och som älskade satt och pratade om drömmar, hur dom skulle överleva i det enkla livet, och allt vad dom skulle odla i sin egen trädgård sen. Dom ville klara sig själva och leva av vad naturen kunde ge, plocka svamp och bär om höstarna, och kanske sälja lite på torgen då och då. Det skulle gå ihop om dom bara ville på riktigt, för det var så dom sa, då när dom pratade om drömmarna i den lilla stugan. Stugan dom båda tyckte så mycket om. Två som saknar kommer alltid mötas där igen. Han var rädd. Han satt på sin säng igen och han saknade henne redan, trots det var förbjudet, aldrig hade han känt så mycket som nu. Han förstod direkt att hon var speciell. Att hon inte var som alla andra. Han kände det i hela bröstet, och det skrämde honom, hur skulle han kunna ge henne allt det han ville. Hur skulle han våga ge henne sitt hjärta. Hon hade tagit honom från den ensamhet han alltid trott han älskat, hon hade kommit från ingenstans och bara plockat upp honom som en nykläckt fågelunge övergiven i en busskur, nu satt han där med skalet kvar och med sin rädsla att älska, men fågeln som sjöng, den sjöng bara för henne idag. Deras kväll hade varit vacker och han hade spelat så där tuff han hört man skulle vara, han hade kysst henne, eller om hon hade kysst honom först, kanske hade dom kysst varandra, han mindes inte säkert hur det var, och det spelade ingen roll för han visste redan att han skulle ge henne hela sitt hjärta. Två som saknar kommer alltid mötas igen.
T.
