I Gatlampans Sken.

Vaknar i natten i det nymålade rummet av gatlampans ensamma sken som försiktigt tar sig genom vassgardinen. Vänder mig om, är inte ensam i sängen nu, jag kryper närmre. Lägger min arm om hon som sover. Känner värmen från hennes kropp, känner hennes bröst under tyget, känner hur hon för min hand under sin tröja. Hör hur hon andas tyngre, jag tittar upp mot henne och ser hur hon blundar i skenet av det svaga ljuset från gatlampan utanför. Känner att hon är vaken nu. Känner hur jag blir vi igen.

Vaknar långsamt av kyssar mot kinden. Det är morgon och hon måste iväg. Jag ligger kvar ett tag innan jag stänger hennes dörr och går ner för trapporna och ut i solen.

T.