Friday, January 5, 2007

Gammal skåpmat.

Fick precis hem några bilder. Fem stycken. De har varit utställda på Konstarkivet i Värnamo. Bilderna är ett utdrag från min protestutställning, fotografier som ett stridsrop, en serie bilder som togs som ett försök till debatt. För något år sedan deklarerade kommunledningen i Landskrona att de skulle lägga ner Fröjdenborgs dagcentral, av besparingsskäl, cirka två miljoner skulle sparas. Dagcentralen är ofta den enda möjligheten till social samvaro för stadens äldre. Jag tyckte inte alls att det var en bra idé att lägga ner en sådan, fungerande inrättning. När man kränker livet. Trampar på de svaga. Blir jag arg.

Kort sagt: Jag gjorde en fotoutställning om livet på Fröjdenborgs dagcentral. För att visa att här är något bra. Något som fungerar. Något som inte får röras. Med syfte om att väcka debatt och protester. Bilderna hängde i fönstret på dåvarande Café 31. För att få människor att reagera mot förslaget om nedläggning. Idag finns dagcentralen fortfarande kvar. Kommunledningen backade. Om det är bildernas förtjänst kan jag bara spekulera i. Intresserade kan läsa mer om projektet i tidskriften FOTO nummer 1/2006.

Alltså. Jag har precis fått hem dessa bilder igen. Inramade och klara. Onödigt att de bara står här. Känner en driven tjej. Marie Öhgren. Ägare till en fin gammal biograf i Landskrona. Vi har haft en del projekt ihop tidigare. Jag och Marie. Tänker att bilderna kan hänga i biografens foaje.

Hon svarar snabbt via mejl (efter max 50 minuter).

"Ja, bilder ska visas och inte samla damm i nåt hörn!

Jag har några väggar lediga. Kom ner med dom på lördag eller söndag.

/Marie"

Sådan inställning önskar jag fler hade. Pang på bara. Inget klabb. Inte göra det svårare än det är. Lättillgängligt. Kultur kan annars lätt bli en ankdam. Där det ska funderas. Tiden går innan ett beslut kan fattas. - Vi ska ha ett möte om det här...vi hör av oss...vi ska ha ett möte om vi kan höra av oss...vi ska bara ha ett möte om när vi ska ha möte...ska fundera...vi får se...

Eller som en vän (C-M W) till mig utryckte sig om saken. - "Jag har inte tid med bullshit. Vill du spela reggae. Bra. Om inte, spela med någon annan."

Förstår precis vad han menar. Jag har inte heller tid med bullshit.

I våras satt jag lite förstrött och pelade med dessa bilder. Min kvinna (kärlek). Ami. Kom förbi och sa spontant, sitter du här med gammal skåpmat. Hon har rätt. Det är gammal skåpmat. Man måste gå vidare. Göra nytt. Don´t look back...som Robert sa en gång. Men ibland blir bilder som vänner. Svåra att ta farväl av. Jag har alltid haft svårt för avsked.

T.