Nya Skor.

Minns inte om jag berättat denna historia tidigare. I vilken fall tål den att berättas igen.

Jag hade fått min väns gamla men fullt fungerande avlagda kängor, visst, de var ett par nummer för stora, men med en sula och dubbla strumpor passade dom mig utmärkt, tyckte jag.

Jag satt på en trappa i en annan stad och kände mig lagom salt med mina nya kängor. Det kom fram en tjej i tjugoårsålden, hon satt sig vid mig och bjöd på en Lycky Strike, vi pratade lite och hon log och sneglade ner på mina kängor och sa;

- Häftiga clownskor. Sådana vill jag också ha.

Hmm. Tänkte jag då.

En tid senare skulle jag åka upp till ståkkolm och knipsa porträtt av Anna Gavalda, hon den franska författarinnan som bland annat skrivit Tillsammans Är Man Mindre Ensam, romanen som även blivit film.

Vi träffas i hennes svit på hotell Lydmar och efter fotograferingen pratar vi lite löst och avslappnat, hon sitter i soffan och jag står framför henne, plötsligt ler hon och säger;

- Nice Charlie Chaplin shoes you have.

Hmm, tänkte jag då, men kunde inte låta bli att skratta. Hennes leende bet sig fast i mig ... och bor där än.

Nu har jag nya kängor i rätt storlek, det har min vän fixat åt mig till grossistpris, det har han gjort därför att min vän är en vän.

T.