Katten och Jag.

Jag gick längst kusten när vinden blåste på, den slet i min kind men kändes skön, tog mig ända ut till där alla fiskebåtarna lägger till. Satt mig på en kvarglömd bänk och blickade ut över vattnet i den svarta novembernatten. Det var bara jag och en katt. Där borta börjar världen, över sundet och bakom ön, där börjar världen. Jag tittade på katten och den på mig, vi nickade lite åt varandra, och vi förstod att vi inte behöver mer, att vi har allt. Att det räcker att veta att man har varandra, har varandra på riktigt, och alltid.

Det var vi ... katten och jag i novembernatten.

T.