Fiffig Lösning.

Det gapas hit och dit om fotoklimatet här i landet, att samtalet inte finns, jag har tidigare själv stämt upp i den kören, men märkte ganska snart att de flesta som sjunger där, sjunger falsk. Bild är bild och egentligen inte så mycket att snacka om.

Numera koncentrerar jag mig mer på att göra och skiter sen i resten, jag gör mina utställningar och mina böcker, sen är det upp till andra att tycka. Oftast är det dom som inte gör som tycker. Är det för att dom inte kan. Är det för att det alltid är lättare att snacka än att göra. Jag vet i fan, men en sak vet jag, jag trött på tjatet om att allt skulle vara dåligt, kanske är det det, men se till att göra något bättre då, annars håll käften. Bitterhet är aldrig klädsamt.

Jag menar inte att man ska kamma medhårs, tvärt om. Jag menar inte att allt bara ska trallas på som vanligt utan kritik och samtal om förändring, tvärt om. Jag menar inte att vi inte behöver samtalet, tvärt om. Jag menar bara att du måste artikulera annars förstår ingen vad du säger. Jag menar bara att du bör ha något på fötterna för att uppfattas som trovärdig.

"... jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker ..."

För övrigt ska jag soppa film i dag, trots att det inte är söndag, och igår bytte jag en print mot flygbiljetter till Berlin. En fiffig lösning, eller hur, någon får något fint på väggen och jag kommer till Berlin igen, fiffigt värre.

Allt behöver inte vara en upptrampad stig. Tar man sig utanför ledet blir vägen bara lite krokigare men stegen känns stabilare med tiden, och grunden tyngre, egna ben håller alltid lite längre.

T.