Vi möttes en söndag på en skitig trottoar där flickorna längtade på trappan till klubben pete dorothy skulle spela den kvällen. Hon tittade upp med ögon gröna som tapeter. Jag kände mig märklig, hon gjorde mig yr, det kändes som något brann i mig. Hon hade skjutit hästen och flytt till hyderabad och precis kommit hit igen. Vill du följa med mig någon gång frågade hon mig, kanske svarade jag, och tänkte det finns ingenstans jag inte följer dig. Hon tog mig till fältet där havet börjar och ett annat land skymtar långt bort. Jag tror den första snön föll den natten och jag kunde se trottoaren bli som diamanter när jag gick därifrån.
T.