L.T. Fisk.

Idag låg det en skiva i mitt postfack. L.T. Fisk har släppt ett nytt album och som vanligt finns det inget som låter liknande. L.T. Fisk går sin egen väg, och han gör det bra, dessutom har jag fått den stora äran att knipsa bilden till omslaget. Vill även ta tillfället i akt berömma formgivningsarbetet. Vackrare skivomslag har jag sällan stött på - och då bör man veta att jag är en kräsen jävel.

Alltså: L.T. Fisk - Den Springande Punkten (pequod press).


Inte omslagsbilden. Men L.T.Fisk. Och han bjuder på releasekalas på Viktoriateatern i Malmö den 18 maj. Jag antar att även du är varmt välkommen då. L.T. Fisk lovar att det blir en fin afton.

Denna skiva ska jag spara. Av alla omslag jag knipsat är det bara Stures Dansorkester jag har kvar. Det grämer mig. Ibland tänker jag att det skulle kunna vara kul att ta fram, kika på, känna och minnas. Alla dessa plåtningar har ju sina speciella minnen. Som när vi skulle ta bilderna till den där Tändstickor För Mörkrädda, stora bildvisioner som slutade i ett parkeringsgarage någonstans under ståkkolm, det blev inte som jag tänkt mig, det blev bättre, och krogrundan sen på kvällen ska vi inte ens snacka om. Snaps. Herregud.

Annars har jag bytt en print mot en tavla. Det gläder mig mycket.

T.