Nyanserna.

Det tar emot att förklara.

Jag menar aldrig att var människa ska klara sig själv där den starke vinner på den svages bekostnad. Tvärt om. Jag tycker verkligen inte att vi ska urholka sociala rättigheter. Jag tror naturligtvis på rättvisa, solidaritet, omtanke, vänskap. Såklart. Något annat är ren dumhet.

Det är bara det att jag upplevt mer livsglädje i rivningskåkarna i Berlin än i villaområdena i Häljarp, Vellinge, eller för den skull bland småhusen i Limhamn - och nu pratar jag inte om var man bör bo. Jag försöker bara säga att det inte alltid är det tillrättalagda, ordning och reda, rätt och riktigt, putsen på fasaden, som får människan att utvecklas och leva. Oftast mer sällan. Generaliseringar naturligtvis. Men tror mer på att riva staket än att bygga fler.

Mellan raderna. Mina damer och herrar. Nyanserna.

T.