Snart val igen. Känns som det viktigaste på mycket mycket länge.
Pajkastning från alla håll. Mörka krafter, rött som skiftar i violett, blått som nästan blir brunt. Jag vet inte. Jag vet fan varken ut eller in längre. Högerfalanger som kallar sig arbetarparti, ett nytt arbetarparti, då måste det ju ha funnits ett gammalt. Vilket är det. Marxs hade en del poänger, Smith likaså, men det är längesen nu. Alla påstår sig sitta inne med de rätta svaren. Lösningen. Jag vet inte. Lösningen på vad. Jag vet inte alltid vad jag vill - men vet alltid vad jag inte vill. En sak är i alla fall säker. Tror man på solidaritet och vänskap bör man lägga sina röster med omtanke. Gör vi det allihop tillsammans, då kommer vi nog att få ihop det, det är jag säker på. Nu får det vara slut på gnäll och missnöje. Alla är vi delaktiga och alla är vi födda på den här planeten. Det går aldrig att förneka. Det är det enda som aldrig går att förneka. Glöm inte det när du står där bakom skynket i september.
"Du sår dina frö i trött och mager jord. Du står där och petar och undrar varför ingenting gror, du ser på dom andra medan du vässar dina klor, det känns lite bättre när du ser deras leriga skor. Var inte rädd. Det finns dom som bryr sig om dig. Ja. Det finns någon här bakom dig. Var inte rädd."
T.