Sista Stenen.

Alla ropar på straff. Människor ska sättas dit och skaka galler. Nu är det den där polischefen som fick sex år, men borde fått livstid skriker mobben, jag vet inte vad som blir bättre av det. Vill förtydliga att jag inte försvarar honom. Det han gjort är inte vackert. Tvärt om. Men jag kan inte låta bli att fundera över vilka krafter som tar sig rätten att döma utan att veta, utan att vara insatt, bara tar sig rätten att skrika rakt ut efter livstid. Varför är det oftast rädda människor som skriker högst. Tänker på Littorin, han med horan, killen dömdes som tokskyldig av både kvällstidningar och allmoge långt innan åtal, långt innan något som helst officiellt uttalande. Vad är det som gör det så viktigt att se en människa falla. Det är vad jag funderar över idag.



-Without judgment. Without judgment ... Because it's judgment that defeats us.

(Kurtz i Apocalypse Now)

T.