Det finns människor som rädda. Rädda för sitt liv. Tro fan det. Någon skjuter. Var kommer hatet ifrån, är det så vi ska ha det, ligger tiden verkligen så. Då är det inte min tid. Jag fotograferade en kille som jag inte tänker namnge och han vågar inte sova i sin säng eftersom han kan bli skjuten genom fönstret. Nu sover han på en madrass på golvet med sina skottskador i magen som en välkomsthälsning från trygga folkhemmet Sverige. Välkommen min vän.
Bara en av många. Någon sköt mot honom och hans skrädderi. Som tur var träffade kulorna fönsterkarmen. Vi gick ut och han tittade mig i ögonen en lång stund och sa:
-Jag är inte hatiskt. Jag vill inte skytten något ont. Vi måste sluta skapa motsättningar, jag ska dra igång en fest, en fest med mat och dans hela natten. En fest där alla är välkomna. Välkommen min vän.T.
