Saknad.

Det där gedigna hantverket, det djupa tidskrävande skapandet, jag kan ibland sakna det. Sakna de små detaljerna som skapar flera bottnar. Känslan för bild när bild är bild på ett djupare plan.

Det går lätt och snabbt att få till något fräckt i photoshop, lätt att skrika högre, lätt att gömma en skitbild bakom häftig kopiering. Lätt att haka på trender som vilken Idolproducerad popdänga som helst, det blir som mest en vecka på listan och på sin höjd ett gästbartenderknäck i Perstorp.

Och jag blev inte rädd när Dylan började spela elektriskt. Det här handlar om raka motsatsen.

T.