Det har strulat från första stund. Uteblivna leveranser och alltför långsamt samarbete. Det är underligt att ett helt land står handfallen över lite snö, det är konstigt att man inte bara kan säga ja utan att det ska krånglas, det är märkligt vad svårt allting kan vara. Jag blir irriterad när man måste sätta problemen i första rummet. Det stör mig när man inte ens kan höra av sig om man inte kan hålla en avtalad leverans. Jag är inte direkt förvånad över att de gamla östländerna kör om oss i raketfart. Inte det minsta. Kanske något att tänka på när det gapas om att de knycker våra arbeten.
I vilket fall, jag sket i allt och åkte till stan istället, gick inom posten och tömde min box, något jag inte hunnit på lite över en vecka. Där överst i högen låg en vernissageinbjudan till en utställning på Galleri Kontrast i Ståkkolm, på kortet hade fotografen skrivit, jag citerar;
"Utan inspiration från dig hade det aldrig gått. Tack för allt och hoppas vi ses någon gång!"
Precis vad jag behövde idag. Tack. Det gick rakt in i hjärtat.
T.